Den röda pricken kallas ”bindi” – ordet kommer av ”bindu”, som betyder ”prick” eller ”punkt” på det indiska språket sanskrit. Pricken kallas även ”kumkum” eller ”tilak” och består traditionellt av cinnoberrött, som är en förening av kvicksilver och svavel. Kvicksilver ansågs förr av hindualkemister vara guden Shivas säd, medan svavel är det kvinnliga elementet.
Pricken förknippas med fruktbarhet och äktenskap och bärs av unga flickor och gifta kvinnor, medan änkor inte får ha en bindi. Den måste tas bort tillsammans med smycken och makeup för att signalera sorg över förlusten av maken. Bindin är i första hand en utsmyckning av ansiktet, men den förknippas även med Shivas fru, Parvati, och symboliserar därmed kvinnlig energi och beskydd av äktenskapet.
Binditraditionen har troligen rötter i vedareligionen – föregångaren till hinduismen – som ariska stammar förde med sig, när de för 3500 år sedan invaderade norra Indien. I det gamla ariska samhället skulle en brudgum nämligen placera en prick av sitt blod i brudens panna som en symbol för äktenskapet. Både män och kvinnor kan markera sin tillhörighet till en viss gud med ett märke i pannan.
En rödgul u-form betyder exempelvis att man tillber Vishnu. I dag finns bindin i alla regnbågens färger och i alla möjliga utformningar och material, bland annat äkta smyckestenar och imitationer.