Vad symboliserar enhörningen?
En enhörning är ett fabeldjur som vanligtvis avbildas som en vit häst med ett långt snurrat horn i pannan.
Till myten hör att det är ett rent och ädelt djur, som är mycket skyggt och snabbt och som endast kan tämjas av en jungfru.
Horn skyddar mot gift
Man kan läsa om enhörningen i gammal indisk litteratur, och i Europa är det den grekiske läkaren Ktesias som 398 f Kr första gången skriver om djuret.
Han berättar att enhörningen är stor som en åsna och att den är vild, blixtsnabb, våldsam och omöjlig att fånga levande.
Han skriver att den har ett långt, kraftfullt horn i pannan – bland annat skyddar hornet mot intagande av gift.
I den europeiska medeltiden blomstrade idén om enhörningen upp.
Man kunde till exempel för dyra pengar köpa långa, snurrade enhörningshorn som medel mot förgiftningar och för att stärka potensen, men år 1638 avslöjade den danske naturforskaren Ole Worm att hornet inte kom från enhörningar utan från narvalar.
Har enhörningen varit ett riktigt djur?
Historien om enhörningen kan dock även ha ett verkligt djur som förlaga.
Inspirationen kan till exempel ha kommit från den arabiska oryxen, som är en ljus, hästliknande antilop med två, helt lika, mycket långa horn.
Myten om enhörningen kan blandt annat ha fått instpiration från den lysande vita arabiska oryxen.
När oryxen står med sidan mot åskådaren kan det se ut som om den bara har ett enda horn i pannan.
Myten kan även ha sitt ursprung i observationer av djur som till följd av en mutation har fötts med ett horn istället för de vanliga två.