Konspirationsteorier är gjorda för att attrahera din hjärna

För vår hjärna är en sådan slutsats uppenbar, eftersom vi av naturen är programmerade att hitta samband. Denna mekanism får konspirationsteoretiker att tro på fantasifulla teorier, trots att de strider mot vetenskapliga fakta.

Faktum är att maskinen inte alls utgjorde något hot mot oljeindustrin. Vattenmotorn strider nämligen mot fysikens lagar.

Det krävs energi för att dela upp en vattenmolekyl i väte och syre, så om inte motorn tillförs energi utifrån kommer den enligt naturlagarna att förlora energi och slutligen stanna.

Stanley Meyers evighetsmaskin var en ren bluff och förklaringen till hans död var att han fick ett aneurysm i hjärnan.

Nyhetsinslaget om Stanley Meyer och konspirationsteorin om hans död är en tidig version av vår tids fake news, ett begrepp som får mycket utrymme i medierna i dag och som beskriver en alarmerande tendens – att aktörer som regeringsledare, företag och intresseorganisationer lyckas sprida falska nyheter, ofta i egenintresse och utan att mottagarna anar oråd.

Den stora ökningen av falska nyheter beror på att förutsättningarna för att de ska kunna spridas är betydligt bättre i dag än förr.

Den snabba spridningen på internet ger optimala förutsättningar för att felaktig information ska nå många mottagare och att konspirationsteorierna ska kunna samla fler anhängare utan att exempelvis forskare hinner tillbakavisa påståendena med vetenskap.

Teorier utnyttjar hjärnan

Anledningen till att konspirationsteorier kan få anhängare är att de anspelar på grundläggande psykologiska mekanismer i hjärnan.

Teorierna tilltalar exempelvis djupt liggande filtreringsmekanismer som härstammar från våra förfäder i jägar- och samlarsamhällena.

Hjärnan har utvecklat en förmåga att se mönster, eftersom det ökar vår chans att överleva. Om våra förfäder konstaterade att det regnade i flera dagar i sträck kunde de konstatera att en regntid hade börjat och att det var klokt att flytta till ett nytt område.

Och om de vid upprepade tillfällen hittade samma typ av fotavtryck kunde de sluta sig till att ett visst rovdjur sannolikt strövade i området.

I dag använder hjärnan denna förmåga för att exempelvis förknippa en röd skylt med ett förbud. Vår automatiska filtrering av intryck gör det enklare att navigera i komplicerade miljöer, men hjärnan är så bra på att hitta mönster att den gör det även när det egentligen inte finns några.

Det visade forskaren Mark Lorch vid University of Hull i England när han i augusti 2017 genomförde en miniversion av en större studie på det sociala mediet Twitter.

Hans tweet löd: ”Hej Twitterhjärna! Jag behöver din hjälp. Kan du se ett mönster här?” Texten följdes av siffrorna 00110010010011 och en omröstning där deltagarna fick svara ja eller nej. 56 procent av deltagarna i forskarens studie tyckte sig se ett mönster i sifferföljden, trots att Mark Lorch hade kombinerat siffrorna helt slumpmässigt.

Studien illustrerar hjärnans överutvecklade förmåga att hitta mönster. I dagens samhälle bombarderas hjärnan hela tiden med information och då finns det en risk att hjärnan hittar en massa icke-existerande samband mellan orsak och verkan – essen- sen av alla konspirationsteorier.

Det hände år 2017 när Nasa publicerade nya bilder av Mars yta med särpräglade klippformationer.

Nasas forskare förklarade att strukturerna är slumpmässiga sedimentära avlagringar, medan rymdvarelseentusiaster såg ett mönster av noga planerade ventilationssystem till en underjordisk stad byggd av rymdvarelser som myndigheterna försökte dölja.

Vi luras av förenklingar

Hjärnan hittar även andra typer av mönster. Organet är inte evolutionärt utvecklat för att lösa stora, abstrakta och avancerade problem så det delar upp problemen i mindre delar, som långt ifrån alltid ger en bild som överensstämmer med verkligheten.

Ett klassiskt exempel är fenomenet Monte Carlo-misstaget. Många människor har en tendens att tro att ett mynt som har kastats fyra gånger och hela tiden landat på krona kommer att landa på klave nästa gång.

I själva verket är det fortfarande 50 procents sannolikhet – klave eller krona – vid nästa kast. Utfallet är med andra ord helt slumpmässigt. I stället för att titta på att den statistiska sannolikheten för klave eller krona är lika stor över tusentals kast fokuserar hjärnan på de fyra och drar fel slutsats.

När hjärnan överfokuserar på händelser som nyligen inträffat i stället för att se dem i ett större perspektiv framstår vissa skeenden som mer osannolika, exempelvis att få krona fem gånger i rad.

Detta fenomen, som inom psykologin kallas nysseffekt, är ännu en av hjärnans förenklingsmekanismer. En variant av fenomenet kunde observeras i kölvattnet på den våldsamma orkansäsongen i USA år 2017 med orkanerna Harvey och Irma.

Sedan år 1900 hade 16 orkansäsonger kostat fler liv än orkansäsongen 2017, men i stället för att se den våldsamma händelsen i ett större perspektiv fokuserade många på hur extrem händelsen var jämfört med en normal orkansäsong.

När en händelse framstår som osannolik försöker hjärnan hitta andra orsaker än de officiella vetenskapliga förklaringarna.

I de två orkanernas kölvatten år 2017 trodde många att skadornas omfattning var så stor att orkanerna omöjligt kunde vara naturliga fenomen.

Forskningsinstitutionen HAARP, som undersöker fenomen i jonosfären med hjälp av radiovågor, pekades ut som ansvarig.

HAARP har även tidigare beskyllts för att ha orsakat extrema händelser som översvämningar, torka och jordskalv, trots att radiovågorna bara påverkar jonosfären och varken kan påverka vädret eller orsaka naturkatastrofer.

Förklaringar lockar hjärnan

Just naturkatastrofer är särskilt uppenbara som grogrund för konspirationsteorier, eftersom de är omöjliga att kontrollera.

Psykologer som har studerat tankegångarna hos anhängare till konspirationsteorier har kommit fram till att det är mer sannolikt att en person tror på en teori om den bygger på en händelse som ger upphov till en känsla av bristande kontroll. Hjärnan försöker hitta ansvariga personer och konkreta sammanhang att lägga skulden på, så att problemen blir mer påtagliga och därmed framstår som mindre diffusa och enklare att lösa.

Mekanismen uppstår även vid andra typer av våldsamma händelser.

Den ligger exempelvis bakom en av de mest kända konspirationsteorierna: Att attackerna mot World Trade Center i USA den 11 september 2001 var de amerikanska myndigheternas verk.

Eftersom attackerna var både ofattbara och utom vanliga människors kontroll spirade konspirationsteorierna i ett försök att ge en mer handgriplig förklaring och komma bort från känslan av maktlöshet.

De allra flesta tror dock på myndigheter- nas officiella förklaring att den tragiska händelsen var en terrorattack. Just det bidrar emellertid till att stärka konspirationsteorin.

I en studie med tusen personer fann en tysk forskargrupp ett klart samband mellan hur gärna folk vill känna sig unika och hur benägna de är att tro på konspirationsteorier.

Forskarna kom även fram till att det var mer sannolikt att studiens deltagare trodde på en konspirationsteori – till och med en helt okänd teori som uppfanns för att användas i studien – om de fick veta att teorin inte hade många anhängare.

Samtidigt är människan en social varelse som söker gemenskap. På så sätt kan en konspirationsteoretiker hitta jämlikar, och som grupp kan de stärka varandra i sin ”unika” verklighetsuppfattning.

Detta fenomen, som kallas grupptänkande, innebär att hjärnan lägger större vikt vid information som hänger ihop med redan existerande kunskaper, så att gruppen avfärdar allt som inte stämmer med deras världsbild.

Därför kan du inte bara säga åt en person som är övertygad om att jorden är platt att den faktiskt är rund.

Det bästa vapnet i kampen mot falska nyheter och konspirationsteorier är att utsätta deras världsbild för ett naturvetenskapligt test som slutgiltigt slår fast att nej, jorden är inte platt.