Totempålen har blivit en symbol för nordvästkustindianerna, som lever längs kusterna i British Columbia och Alaska. Pålarna används som utsmyckning på husen eller som fristående minnesmärken över en avliden.
Totempålens snidade figurer är släktsymboler i stil med europeiska vapensköldar. Släkter och klaner hade oerhört stor betydelse hos de indianer som levde på nordvästkusten. Varje människa tillhörde en bestämd grupp, vars kännetecken var ett djur, till exempel en örn eller en korp, som var vederbörandes ”totem”.
Föreställningen om detta totem sträcker sig tillbaka till forntiden, då gränserna mellan människan och naturen var mer flytande. Om man i drömmen upplevde att man gifte sig med ett djur, kunde man åberopa rätten till släktskap med detta djur, som sedan blev ens totem. Totempålarna är uttryck för de förbindelser en viss släkt har med sådana djur och för de rättigheter till speciella historier, danser och sånger som förbindelsen medför.
Fristående totempålar restes först och främst till de avlidnas ära. Pålarna skulle helst snidas av en känd träsnidare och därefter invigas med en påkostad fest. Totempålar som en del av huset har sannolikt sitt ursprung långt innan européerna kom till nordvästkusten, medan den fristående pålen förmodligen är en förhållandevis ny företeelse.