1. Clownfobi kortsluter hjärnan
Ångestsyndromet coulrofobi – sjuklig rädsla för clowner – uppstår om hjärnan lär sig att associera en i övrigt neutral stimulans som clowner med en negativ stimulans som exempelvis obehag eller rädsla.
Fobin härstammar ofta från barndomen eftersom barn är särskilt känsliga för välbekanta kroppar med konstiga ansikten.
Om barn vid upprepade tillfällen förknippar clowner med något obehagligt kan det leda till coulrofobi där den drabbade riskerar att få oregelbundna hjärtslag, illamående, okontrollerbara svettningar och en överväldigande oroskänsla efter att ha mött en clown.
Den grava versionen av coulrofobi är det som tur är få som lider av, men måttlig clownrädsla är inte ovanlig. Enligt en YouGov-enkät från 2014 lider tolv procent av alla britter av clownrädsla, varav fyra procent i extrem grad.
Hollywood har insett att det går att utnyttja clownrädslan bland annat genom karaktärer som den demoniska Pennywise från Stephen Kings ”It”.
2. Det förvrängda skrämmer oss
Clownen är lätt att identifiera som en människa, men samtidigt är det något som inte stämmer med mimiken, kroppsspråket och de oproportionerliga skorna.
Något som både är välbekant och obekant på samma gång skapar rädsla hos oss. Det skrev psykoanalysens fader Sigmund Freud (1856-1939) redan om i artikeln ”Das Unheimliche” från 1919.
Freud trodde att undertryckta känslor var kusliga för oss när de kom upp till ytan eftersom de både var förvånande och välkända.
På samma sätt skrämmer clownens mask och ständiga leende oss eftersom vi känner igen det glada ansiktsuttrycket – men samtidigt vet vi också att det inte är naturligt att le hela tiden.
Det kallas kognitiv dissonans – när två tankar är i konflikt med varandra – och är även det som händer när många upplever att de känner sig otrygga med människoliknande robotar.
3. Mördarclowner påminner om rovdjur
Människan är i grund och botten bara ett djur. Och djupt nere i hjärnans neutrala nätverk finns fortfarande minnen om hur vi var tvungna att springa för livet för att bli middagsmat för rovdjuren på savannen.
När de så kallade "mördarclownerna" tar på sig masker med sylvassa hörntänder eller djurliknande ögon spelar det på något av den viktigaste stimuli som vi är programmerade till att frukta.
4. Masken gör clownen oberäknelig
En övervägande del av vår kommunikation med omvärlden sker med hjälp av ansiktet. Men när det är täckt av en mask eller ett tjockt lager make up blir det svårare att avläsa en persons sinnestillstånd eller avsikter – och det för oss att känna oss obehagliga till mods.
Samtidigt förknippar vi masker med en föreställningen om ett ohämmat beteende enligt den kända franske antropologen Claude Lévi-Strauss (1908-2009).
I sin bok "The Way of the Masks" (1982) kopplar han ihop masker med en känsla av frihet där den som bär masken kan agera utan att vara bunden till sociala konventioner och utan att vara ansvarig för sina handlingar.
Det gör att maskerade figurer är oförutsägbara – och speciellt clowner som redan sedan innan gör en dygd av att kunna överraska med en kanin i rockärmen eller en ballong som smäller när man minst anar det._