Berg av kläder ligger utspridda över ett jätteområde i utkanten av världens torraste öken, Atacama, i Chile – allt från jultröjor till skidpjäxor, tillverkade i länder som Kina och Bangladesh, som antingen har kasserats eller aldrig har sålts i exempelvis USA eller Europa.
Så mycket som 59 000 ton kläder anländer varje år till Chile. Omkring 20 000 ton säljs vidare. Resten dumpas i öknen.
Minst 39 000 ton kläder kastas varje år i Atacamaöknen. Kläderna innehåller miljöskadliga ämnen som det tar naturen mer än 200 år att bryta ned.
Den chilenska soptippen är ett symtom på en modeindustri som har löpt amok. Sedan år 2000 har världens klädtillverkning fördubblats, och i dag kan modehusen spotta ut två kollektioner i månaden.
Tillverkningen ska tillfredsställa vår nära nog omättliga aptit på kläder. Men den tillverkar bra mycket mer än så. En tredjedel av de kläder som importeras till EU säljs aldrig – i stället samlar de damm på lager eller hamnar på soptippen.
Konsekvensen blir att klädindustrin i dag är en av världens mest förorenande industrier.
Som tur är kan du själv hjälpa till att lösa problemet.
Kläder förorenar överallt
Tillverkningen av kläder och skor står för upp emot tio procent av världens sammanlagda utsläpp av växthusgaser. Endast livsmedels- och byggindustrin släpper ut mer koldioxid än modeindustrin.
Stora delar av utsläppen beror på att tillverkningen av konstgjorda textilier, exempelvis polyester som sväljer omkring 100 miljoner ton olja om året – och släpper ut tre gånger så mycket koldioxid som bomull. Och problemet kommer att bli ännu större. Den globala polyesterproduktionen väntas nämligen öka med 47 procent de närmaste tio åren.
Modeindustrin förorenar inte bara atmosfären. Forskare uppskattar att sektorn producerar mer än 93 miljoner ton avfall om året – som bland annat hamnar i Chiles Atacamaöken.
VIDEO: Klädernas avtryck väger miljardtals ton
Modeindustrin sväljer varje år en vattenmängd som väger mer än Mount Everest! Här får du en snabb överblick över klädernas avtryck i miljön.
Kemisk behandling och färgning av kläder och textilier står i dag för omkring 20 procent av all industriell vattenförorening, samtidigt som 35 procent av all mikroplast i haven kommer från kläder.
Den globala klädtillverkningen kräver även extrema mängder vatten, som används i allt från bomullsproduktion till behandling och infärgning av textilierna. Forskare uppskattar att industrin använder upp emot 215 000 miljarder liter vatten om året – vilket motsvarar mer än 40 gånger den årliga vattenförbrukningen i hela Storbritannien.
Förutom klädindustrins dramatiska avtryck på miljö och klimat, får den dessutom svåra mänskliga konsekvenser. De kläder vi köper tillverkas nämligen billigt genom att industrin utnyttjar lågavlönade arbetare i utvecklingsländer med dåliga villkor, som exempelvis Bangladesh.
Konsumtionen har fördubblats på 40 år
Modeindustrins extrema påverkan på miljön är en direkt konsekvens av den växande efterfrågan på kläder och skor. Mellan 1975 och 2018 ökade den globala konsumtionen av kläder från 5,9 kilo till 13 kilo per person. I USA tiodubblades klädkonsumtionen mellan 1960 och 2018.
Nu ligger den totala globala konsumtionen på drygt 62 miljoner ton kläder om året – en siffra som väntas stiga till 102 miljoner ton 2030.
Den ökande mängden kläder är ett resultat av en mycket framgångsrik affärsmodell, som säljer fler och billigare kläder till massorna. Hela modellen hänger på att konsumenterna hela tiden köper nya kläder, i sina försöka att hänga med i ständigt växlande modetrender.
Det mest extrema exemplet på fenomenet är nog den kinesiska modejätten Shein. Märket sprids via det sociala mediet TikTok, där influencers visar upp så kallade #sheinhauls – stora mängder billiga kläder, som de oftast bara använder en gång.
Shein har blivit den största webbutiken i världen och företaget lanserar dagligen mellan 700 och 1 000 nya plagg på marknaden. Meningen är att konsumenterna själva bestämmer vilka av de nya produkterna som ska börja massproduceras i upp till 100 000 plagg om dagen.
Modehus vilseleder kunder
Experter är eniga om att det största problemet med modeindustrin är den mängd kläder som tillverkas.
Sedan 2018 har exempelvis den svenska klädkedjan H&M varje år haft ett lager osålda varor, till ett värde av mer än fyra miljarder dollar. Mängden osålda kläder är så enorm, att ett svenskt kolkraftverk 2017 slutade elda med kol, för att i stället bränna kasserade kläder från H&M.
Modeindustrins svar på problemen med bristande hållbarhet har varit att försöka få konsumenterna att köpa hållbara textilier, men resultatet har tyvärr bara blivit ökad konsumtion och en försumbar miljö- och klimateffekt.
Föroreningar från klädindustrin hamnar i hav och floder, exempelvis här i Filippinerna, och innehåller bland annat färgämnen och tungmetaller.
En studie från 2022 avslöjade att 59 procent av de hållbara initiativ och produkter som modehusen lanserade, visade sig vara antingen osanna eller vilseledande – för H&M:s så mycket som 91 procent.
Men efterfrågan på hållbarhet är genuin. Enligt en studie av ungdomars konsumtionsvanor oroar sig 65 procent av dagens ungdom för miljön, medan 85 procent säger att de inte tänker köpa något annat än hållbara produkter.
Den ökande efterfrågan på secondhandkläder avspeglas dock inte i produktionskedjan än så länge. Endast 13 procent av alla textilier återanvänds i någon form – och så lite som en procent blir till nya kläder.
Kulturen ska förändras
Modeindustrin har varit långsamma att växla in på hållbarhet. Men enligt flera experter är man nu i färd med att införa förändringar.
Det första steget är att inse att vår hejdlösa konsumtion av kläder utgör en stor del av problemet.
Fyra råd för att klä dig miljöriktigt
Klädindustrins enorma produktion är ett globalt problem. Men problemet måste faktiskt först och främst lösas av dig och mig. Här får du fyra tips om vad du kan göra för att minska klädernas avtryck på miljön.
Ett exempel på förändring är möjligheten att hyra kläder. Det går att hyra kläder, i stället för att köpa kläder som vi bara använder ett par gånger. I och med att klädernas lämnas tillbaka, så kan andra också få glädje av dem. Den modellen har bland andra klädtillverkaren Ganni börjat använda. Ganni använder kasserade Levi’s-kläder till att tillverka kläder, som enbart kana hyras.
Men det krävs en stor kulturförändring för att hyrkläder ska bli en hållbar lösningsmodell, eftersom den är svår att kombinera med de extremt korta tidshorisonter som trendutvecklingen arbetar inom.
Samtidigt med kulturförändringar behöver vi även nya tekniker, som kan bidra till att minska den extrema produktionen av textilier.
Teknik kan innebära en skillnad
I framtiden ska inte världens klädavfall hamna på soptippar som den i Chiles öken, utan i stället i avancerade maskiner som gör det möjligt att återanvända textilierna.
I dag kan klädernas fibrer delvis återanvändas genom att textilierna slits och delas, så att de kan ingå i nytt garn. Problemet är att fibrerna skadas, vilket gör det svårt att använda dem till nya kläder. Men en ny teknik ska lösa problemet.
Amerikanska Ambercycle testar exempelvis en ny teknik som ska åtskilja textilfibrer på molekylär nivå, så att de kan ingå i nytt garn. Deras uttalade mål är att göra textilavfall så värdefullt att det inte hamnar på soptippen.
Och i Finland har Infinited Fiber uppfunnit en teknik som kan omvandla använda cellulosafibrer, från exempelvis bomull och wellpapp, till en fiber de kallar Infinna, som påminner om tyget viskos. Processen sägs kunna upprepas i oändlighet och den första produktionen i stor skala ska enligt planen stå klar redan 2024.
För att lyckas med att skapa en hållbar klädtillverkning krävs det enligt Europeiska miljöbyrån att tre krav uppfylls: insamling och återanvändning, optimering av resursförbrukning och ökad cirkularitet.
Och de flesta experter är eniga om att framför allt cirkularitet är nyckeln till att lösa problemen. Principen bakom cirkulär ekonomi handlar om hållbarhet via delning, leasing, återanvändning och reparation av existerande material och produkter. På så sätt förlängs produkternas livscykel.
I praktiken handlar det om att reducera allt svinn till ett minimum. När en produkt har använts upp, behålls materialen om möjligt inom ekonomin, så att de kan användas om och om igen.
Den tankegången står just nu i skarp kontrast till modeindustrins linjära slit-och-slängkultur, men det är en idé som du själv kan hjälpa till att driva igenom.