Tinande amerikanskt kärnavfall hotar Grönland

24 miljoner liter radioaktivt kylvatten från det kalla kriget håller på att tina upp och hotar nu Grönlands hav och inlandsis.

Publicerad den 09.08.16

Text: Tobias Hjortkjær Schultz

24 miljoner liter radioaktivt kylvatten från det kalla kriget håller på att tina och hotar nu havet och inlandsisen på Grönland. När det amerikanska flygvapnet stängde ner Camp Century långt in på den grönländska inlandsisen 1967 demonterade de den lilla atomreaktorn som under åtta år hade försett basen med nödvändig värme och el.

Dessvärre tog stormakten inte med sig avfallet hem.

Säker depot

9 200 ton avfall i fast form, 20 000 liter kemiskt avfall från bland annat bensin och diesel - och inte minst 24 miljoner liter biologiskt avfall, varav en stor del utgörs av kylvatten till kärnreaktorn, lämnades kvar i den nordvästra grönländska permafrosten där den inte skulle kunna göra skada.

Eller… Det var vad man trodde 1967.

Under de 50 år som har gått sedan dess har klimatet på Grönland dock förändrats med en oroväckande hastighet.

Se filmen om Camp Centurys uppkomst.

Isen smälter

Som det knappast har undgått någon stiger temperaturen på Grönland drastiskt och det som i slutet av 1960 verkade som en mycket säker, evig frys börjar nu i hög grad se ut som en tickande miljöbomb i det redan sårbara grönländska ekosystemet.

Det här är en ny klimatrelaterad utmaning som vi behöver fundera över hur vi ska lösa, säger William Colgan som är chef för det forskarteamet för klimat och glaciärer vid York University som har larmat om problemen vid Camp Century.

Osäker tidsram

Situationen medför en lång rad ganska allvarliga frågor som grönländska, danska och amerikanska forskare och myndigheter behöver ta ställning till.

Enligt beräkningarna från York University ligger avfallet någorlunda säkert i ungefär 70 år framåt. Den tidsramen ligger dock inte på något sätt helt fast.

Oöverskådliga konsekvenser

Man har nämligen redan registrerat en omfattande smältning av inlandsisen och stora smältvattensfloder både över och under isens yta som följd - även så långt bort som 200 kilometer från västra Grönlands kust, där Camp Century ligger. Vad händer om en sådan smältvattensflod tar sig fram genom isen och når Camp Century?

Vad får det för påverkan på Grönlands unika natur om avfallet sprids ut över inlandsisen och ut i havet?

Vem ska betala?

Hur får man bort ett så pass stor mängd kraftfull giftigt avfall från en nedlagd bas 200 kilometer in på världens största - men också snabbast smältande - glaciär?

Och inte minst... Vem ska betala räkningen?

Det fördrag som ursprungligen ingicks mellan den danska och amerikanska regeringen inför byggandet av Camp Century har de flesta koll på. Men med dåtidens förhållanden i åtanke är det osannolikt att fördraget överhuvudtaget tar hänsyn till en utveckling där istäcket smälter.