2020 blev coronans år. Det finns det inte mycket gott att säga om – men krisen har medfört en positiv bieffekt: utsläppen av koldioxid gjorde en djupdykning mitt under krisen.
Man väntar sig att de totala utsläppen slutar med en reducering på upp emot sju procent.
Goda nyheter – men de räcker inte.
Vi är nämligen fortfarande på väg mot en temperaturstigning på 3,2 grader, konstaterar FN:s miljöprogram i sin årliga klimatrapport.
År 2015 underskrev 196 länder Parisavtalet och förpliktade sig därmed att hålla den globala uppvärmningen under två grader – och helst 1,5 grader – för att undvika de mest katastrofala konsekvenserna.
Om det ska lyckas måste det globala utsläppet av koldioxid enligt FN reduceras med 7,6 procent om året. Även med corona-effekten inräknad uppnår vi alltså inte det målet.
I dag släpper vi ut totalt 59 gigaton växthusgaser om året globalt sett. Siffran måste reduceras till 25 gigaton under 2030.
Vi är eventuellt på väg mot det värsta scenariot
2020 ser ut att bli det näst varmaste året som någonsin uppmätts. Det märker vi bland annat på ökningen av antalet extrema väderomständigheter.
Samtidigt pekar flera forskare på att vi redan har eller är mycket nära att uppnå ett flertal av de så kallade tipping points, där de höga temperaturerna utlöser dominoeffekter, som är svåra att bromsa in igen.
Högre temperaturer innebär exempelvis att mer organiskt material från jordens översta mullager omsätts till koldioxid, som släpps ut i atmosfären. Och ju mer vit is som smälter från Arktis, desto mindre solljus reflekteras ut igen, vilket leder till att havsvattnet värms upp, så att ännu mer is smälter. Och så vidare.
En del forskare tror dessutom att utvecklingen just nu motsvarar det scenario som FN:s klimatpanel kallar "RCP8.5". Det är det värsta av de officiella scenarierna och man uppskattar att det kan leda till en temperaturökning på upp emot fem grader.
Om temperaturen ökar med fem grader kommer det att leda till flera tropiska orkaner och extrema nederbördsmönster. Kustområden kommer att översvämmas och torra områden blir så varma att jordbruk blir omöjligt. Omkring 200 miljoner människor kommer att tvingas att fly från sina hem före 2050.
Totalt sett är bilden dyster och utvecklingen är allvarlig. Men det finns också hoppfulla ljuspunkter bland årets nyheter. Här är tre av de största:
Ljuspunkt 1
Fler politiker lyssnar på vetenskapen
Tekniska lösningar och personliga livsstilsändringar är viktiga brickor i kampen mot klimatförändringarna, men utan politisk handling och globalt samarbete är det inte tillräckligt.
Därför kom det som en glad överraskning när Kinas president Xi Jinping i höstas deklarerade att landet – som släpper ut mest växthusgaser i världen – kommer att vara koldioxidneutral före 2060. Japan och Sydkorea följde snabbt efter.
EU ökade också sina gröna ambitioner i november, då en plan på vindenergi till 300 miljoner européer annonserades och i december då ett nytt mål på 55 procents reducering av växthusgaser till 2030 kom från Bryssel. Det europeiska slutmål är klimatneutralitet 2050.
Slutligen förväntas Joe Biden som den nye president i USA se till att landet åter träder in i det vetenskapligt välgrundade Parisavtalet, som Donald Trump drog sig ur.
Politiska målsättningar är en sak. Det är en annan att omsätta dem i verklighet. Det är exempelvis lättare sagt än gjort att lägga om en så stor ekonomi som Kinas från sitt kolberoende till hållbar energi.
Men även där finns det goda nyheter.
Ljuspunkt 2
Hållbar energi göra enorma framsteg
2020 har varit ett extremt bra år för hållbar energi. Vind- och solenergi har vuxit explosivt på bekostnad av förorenade fossila bränslen. På ett år, då den totala energiefterfrågan har minskat med fem procent, har förbrukningen av hållbar energi vuxit med sju procent.
Solenergi levererar nu den billigaste elektriciteten någonsin med historiskt låga priser på el från nya solanläggningar. Grön energi har helt enkelt blivit en bra affär.
Därför väntar sig det Internationella energirådet att solenergi kommer att stå för 80 procent av den totala tillväxten i hållbar energi under de kommande 20 åren – och att hållbar energi totalt sett kommer att gå om kol som världens primära energikälla redan från 2025.
Ljuspunkt 3
Coronaeffekten har visat att förändring är möjlig
När coronakrisen stängde ned världen i våras, minskade utsläppen av koldioxid i perioder med 17 procent världen över. Det är den största minskningen sedan andra världskriget. Och även om vi inte hamnar på det totala reduktionsmålet för året, så kommer vi nära.
Det märks också på atmosfärens koldioxidkoncentration, som mäts i enheten "parts per million" (PPM), som anger antalet koldioxidpartiklar per en miljon luftpartiklar. Den Meteorologiska världsorganisationen uppskattar att coronakrisen kommer att skära bort mellan 0,08 och 0,23 PPM av den totala ökningen 2020.
I den stora bilden är det bara en hickning på radarn, men utifrån ett optimistiskt perspektiv har coronakrisen visat oss att långtgående förändringar i människans beteende faktiskt har en påtaglig effekt i klimatbudgeten.
I FN:s miljöprogram tror man därför också att krisen ska ses som en möjlighet. Om vi investerar återställningspengarna rätt – i grön energi, gröna jobb och inte i de fossila industrierna – kan bara det hjälpa till att minska utsläppen med 25 procent år 2030.
Så – är vi på väg att vara bortom all räddning?
År 2018 skrev klimatforskaren Kate Marvel, att klimatkrisen inte är ett berg, utan en glidbana.
2020 har visat att vi fortfarande är på väg ned för glidbanan. Koncentrationen av koldioxid CO2 i atmosfären ökar, utsläppen reduceras för långsamt och vi börjar se oroväckande tecken på de fruktade dominoeffekterna.
Men samtidigt har det blivit en politisk vinnarfråga att ta vetenskapen på allvar, och förhoppningsvis kommer det att vidtas åtgärder. Samtidigt har ekonomins osynliga hand gett sig in i kampens på klimatets sida: Det blir en allt sämre affär att använda förorenande energi jämfört med alternativen.
Och så har vi sett med egna ögon att förändring faktiskt är möjlig.