I dag bestäms det globala vattenståndet med hjälp av satelliter med höjdmätare. Varje sekund skjuter höjdmätaren cirka 1700 pulser av mikrovågsenergi mot jorden.
Man fastslår havsytans nivå genom att mäta tiden det tar för den från havsytan reflekterade energin återkommer till satelliten.
Satelliter mäter hela jorden på tio dagar
På bara tio dagar kan satellitdata täcka hela jorden och ge en överblick över vattennivån i alla havsområden.
Genom att samla alla data för flera överflygningar får forskarna möjlighet att sortera bort effekten av exempelvis vind, vågor, havsströmmar och tidvatten, som påverkar den enskilda mätningen.
Därmed kan de beräkna det genomsnittliga vattenståndet för hela jorden under exempelvis ett kalenderår.
Jason-3 skickades upp 2016 och är jordens primära vattenståndssatellit fram ill 2021.
De gamla hamnmätarna var inte exakta
Innan den första vattenståndssatelliten (amerikansk-franska TOPEX/Poseidon) sändes upp 1992 var vattenståndsmätare i haven forskarnas viktigaste redskap.
Sådana mätare ger bara data för en viss punkt på jorden, nämligen just den hamn där den står. Mätarna gav upphov till många felaktiga data, som går att undvika med hjälp av satelliterna.
Exempelvis höjer sig det mesta av Skandinavien i förhållande till resten av jorden. Landhöjningen beror på att de stora ismassorna under den senaste istiden pressade ned Skandinavien, men när glaciärerna smälte för 20000–15000 år sedan, och deras vikt försvann, började berggrunden åter att resa sig.
Därför visar en fastmonterad vattenståndsmätare i en hamn i Bottenviken, exempelvis Luleå eller finska Oulu, att vattenståndet sjunker med upp emot en centimeter om året.
Jason-3 skickades upp 2016 och är jordens primära vattenståndssatellit fram ill 2021.