Rapport slår fast: Vi är bara ett steg från avgrunden

"När vattnet kom hade de inte en chans." Invånarna i den tyska staden Sinzig befann sig i chock den 15 juli 2021. Natten innan hade enorma vattenmassor intagit staden, krossat allt i sin väg och bland annat tagit livet av tolv boende på ett hem för handikappade personer.

På den högsta punkten var vattnet sju meter över sin normala nivå. Översvämningarna kom efter ett massivt regn och över hela Europa fick hundratals personer sätta livet till.

Mindre än två veckor senare hade en armé av forskare samlats till en epokbildande slutspurt. I ett närmast oändligt antal videomöten lade de sista handen vid en massiv klimatrapport – en rapport, som för första gången entydigt slår fast att vi själva bär skulden till tragedier som den i Sinzig.

Vi har ofrivilligt gett en hjälpande hand åt översvämningar, orkaner och skogsbränder, och katastroferna kommer att tillta i framtiden. Klimatforskarna har kommit med liknande varningar tidigare, men den nya rapporten är ändå annorlunda.

Rapporten, som kommer från FN:s klimatpanel, är inte bara full av insikter som ingen kände till för bara ett par år sedan – den kommer dessutom vid en helt avgörande tidpunkt. Enligt forskarna balanserar jorden just nu på randen till en avgrund. Våra handlingar har redan startat minst en katastrofal utveckling, som nu inte längre kan stoppas och fler kommer snart att följa.

Som tur är har rapporten en lösning – ett drastiskt ingrepp som ska rädda hundratals miljoner människor från att drivas från sina hem.

Vi kan inte undvika det

Den nya rapporten är den första av tre delrapporter från FN:s klimatpanel, IPCC, som avhandlar klimatets utveckling, klimatförändringarnas konsekvenser för människor och natur respektive strategier för att minska utsläppen av växthusgaser. Tillsammans ska de tre delrapporterna utgöra panelens sjätte stora klimatrapport.

Redan när IPCC gav ut sin första rapport 1990 var forskarna relativt säkra på att det fanns en koppling mellan våra utsläpp av växthusgaser och den ökande globala temperaturen. Då kom resultaten som en chock och regeringar världen över kom snart överens om att utsläppen måste minskas. Sedan 1990 har de årliga utsläppen ökat med cirka 60 procent.

En rad IPCC-rapporter följde under efterföljande årtionden och var och en av dem konstaterade att vi tveklöst var i full färd med att förändra klimatet till det sämre.

Flera politiska avtal har försökt tackla klimatförändringarna – de flesta har slagit fel. Ett av de senaste stora avtalen kom i Paris 2015, då målet var att hålla den globala temperaturökningen under 1,5 grader år 2100. IPCC:s sjätte rapport belyser våra chanser att uppnå Parisavtalets målsättning.

"Vi kommer att komma upp i 1,5 graders temperaturökning under de närmaste 20 åren", säger klimatforskaren Anna Amelia Sörensson, som var en av de ledande forskarna bland de 234 forskare som utarbetade rapporten.

"Vi kan inte undvika det. Vid 1,5 grader kommer de extrema väderfenomenen att bli värre än nu, men vi kan inte göra något åt det. Det kommer att hända. Ändå måste vi minska utsläppen, för med två graders uppvärmningblir det än värre."

De nya förutspåelserna om framtidens klimat är på många sätt skräckinjagande. Men de är bättre underbyggda än några tidigare förutsägelser. Och orsaken är i hög grad att forskarna har eliminerat en sista tärande osäkerhet.

Finkänsligt klimat

Klimatforskarna har i årtionden vetat att växthusgaser var boven bakom den globala uppvärmningen. Men de har inte kunnat slå fast den så kallade klimatkänsligheten – ett mått för exakt hur mycket uppvärmning en viss ökning i mängden växthusgaser ger.

"Det är ett extremt viktigt mål och det har varit svårt för klimatforskare att ringa in", förklarar Trude Storelvmo, en av IPCC-rapportens ledande experter. "Vi har haft en frustrerande osäkerhet. Så även om vi visste exakt hur stora utsläppen skulle komma att bli, skulle vi fortfarande ha stor osäkerhet kring framtidens uppvärmning."

Den osäkerheten har nu i stort sett eliminerats tack vare fler mätningar av dagens klimat, nya upptäckter om tidigare klimat samt mer avancerade klimatmodeller – och det har enorm betydelse för hela klimatvetenskapen.

Större säkerhet på klimatkänsligheten innebär att alla tvivel kring människans roll i uppvärmningen har utplånats helt. Av 1,09 graders uppvärmning ligger vi bakom 1,07 grader – tack vare utsläpp som har lett till den högsta nivån av koldioxid i atmosfären på minst två miljoner år. Förutsägelser om framtidens uppvärmning har samtidigt blivit långt mer exakta.

Totalt har vetenskapen tagit ett jättesteg framåt sedan IPCC:s senaste rapport från 2013. Och resultatet är inte bara att vi har en mer solid grund att stå på när vi ska fatta beslut om exempelvis utsläpp av växthusgaser. De vetenskapliga framstegen kan också få juridiska konsekvenser i samband med tragedier som den i den tyska staden Sinzig.

Boven är avslöjad

Flera städer i Europa lades i ruiner i juli 2021, och omkring 250 människor miste livet. De materiella omkostnaderna övergår troligen 80 miljarder kronor. Orsaken var enorma mängder regn. I vissa områden föll det lika mycket regn på två dagar som det normalt faller under två månader.

Samma sommar upplevde områden i USA, Kanada och Europa rekordhöga temperaturer. Finland hade den varmaste juni månad som någonsin har uppmätts, och en brutal värmebölja härjade i Kanada, där temperaturen nådde ända upp till 50 grader – det högsta som någonsin har uppmätts i landet. Den extrema värmen resulterade i mer än 500 dödsfall samt katastrofala skogsbränder.

I IPCC:s nya rapport råder det inga tvivel om var skulden för den här typen av katastrofer ska placeras.

"I den föregående rapporten stod det klart och tydligt att globala klimatförändringar orsakas av mänskliga aktiviteter. I den rapporten var det dock inte möjligt att slå fast om en individuell extrem händelse hade orsakats av klimatförändringar eller inte, men det kan vi nu", berättar Anna Amelia Sörensson.

Med nya avancerade klimatmodeller kan forskarna testa hur sannolik en konkret väderhändelse är i verkligheten jämfört med en värld där människan inte har släppt ut växthusgaser. En studie visade att våra utsläpp gjorde det våldsamma europeiska regnvädret 1,2-9 gånger mer sannolikt. En annan studie avslöjade att vi ökade risken för den kanadensiska värmeböljan inte mindre än 150 gånger.

För första gången kan forskarna alltså se ett solitt orsakssamband mellan utsläpp och de enskilda tragedierna.

"Det sambandet fungerar som bevis i potentiella åtal mot regeringar", säger Anna Amelia Sörensson, som tror att just detta vetenskapliga framsteg lägger en massiv press på beslutsfattare.

Regeringar som inte tar problemet på allvar kan nu ställas till ansvar för sina handlingar. Och det kan bli ett viktigt verktyg, för enligt rapporten är katastroferna i Europa och Kanada bara början.

Katastroferna står på kö

Rapporten lägger fram specifika scenarion för klimatets utveckling under 2000-talet, beroende på hur mycket växthusgas vi släpper ut i atmosfären. Fortsätter vi att släppa ut ungefär i nivå med dagens utsläpp kommer vi att nå upp till två graders uppvärmning någon gång mellan 2041 och 2060, och nästan tre grader i slutet av detta århundrade.

Vid bara två graders uppvärmning kommer våldsamma regnoväder att inträffa nästan dubbelt så ofta som före den globala uppvärmningen, och de kommer att leverera i genomsnitt 14 procent mer vatten. Extrem värme kommer samtidigt att förekomma sex gånger oftare än tidigare och vara i genomsnitt 2,6 grader varmare.

Om vi i stället ökar våra utsläpp kan vi vid slutet av århundradet få temperaturer som ligger upp emot fem grader över dagens temperatur, och i så fall blir katastroferna ännu vanligare förekommande och intensivare. Vid fyra graders uppvärmning får vi exempelvis tio gånger fler värmeböljor än före industrialiseringen och de kommer att bli i genomsnitt 5,1 grad varmare.

Det positiva budskapet i rapporten är att vi i under detta århundrade kan vända utvecklingen när det gäller extrema väderfenomen om vi sänker våra utsläpp omgående.

Sådan tur har vi däremot inte med havets ökande vattenstånd.

Värmen får havet att utvidgas och jordens smältande istäcken bidrar samtidigt med stora mängder extra vatten. Därför stiger havet just nu snabbare än det har gjort på minst 3000 år, och under åren 2006-2015 steg vattenståndet 2,5 gånger fortare än under perioden 1901-1990.

I den nya rapporten står det klart att global uppvärmning kommer att havet att stiga i århundraden och kanske till och med årtusenden, även om vi stoppar våra utsläpp av växthusgaser omedelbart och stabiliserar temperaturen vid havets yta.

Den långvariga havsnivåstigningen beror främst på att haven och istäckena reagerar relativt långsamt på temperaturförändringarna. Och även om vi håller ned temperaturökningarna under två grader, så riskerar våra efterföljare år 2300 en stigning av havsståndet på upp emot tre meter.

Det stigande havsnivån och extrema väderincidenter kommer att få konsekvenser som blir kännbara för hela jordens befolkning.

Jordbruket kommer att lida under översvämningar och torka – med ökad risk för hungersnöd i flera områden i världen. Och hundratals miljoner kan bli hemlösa till följd av skogsbränder och översvämningar.

Tiden har gett rapporter rätt

Havsnivån kommer att stiga betydligt oavsett vad vi gör. Men våra handlingar kan i hög grad påverka omfattningen av ökningen, konstaterar man i rapporten.

En effektiv reducering av växthusgaser kan alltså hålla oss kvar vid en tre meter hög ökning till år 2300, vilket är betydligt bättre än ökningen på upp emot sju meter, som vi får om vi i stället ökar våra utsläpp.

En snabb insats kan också hjälpa mot värmen. Även om vi nu inte kan undvika att komma upp över 1,5 graders temperaturökning vid mitten av detta århundrade, så kan vi fortfarande hinna att få temperaturen att sjunka ned under den gränsen igen innan århundradet är slut.

"Vi kan fortfarande hinna begränsa uppvärmningen. Det är rapportens viktigaste budskap", enligt klimatforskare Anna Amelia Sörensson.

För att tvinga tillbaka uppvärmningen år 2100 ned under 1,5 grader måste vi enligt rapporten minst halvera våra årliga utsläpp före år 2050, reducera dem till ingenting omkring år 2075 och därefter avlägsna all koldioxid från atmosfären.

Det är en stenhård plan, som kommer att kräva en massiv insats. Men finns det överhuvudtaget skäl att tro att klimatmodellerna kommer att hålla? Klimatet är extremt komplext och modellerna är bara en uppskattning, så ett visst mått av skepsis är på sin plats. Ändå är svaret ja, och det krävs bara en titt på vad IPCC:s gamla rapporter har sagt om klimatet fram till i dag.

Alla IPCC:s rapporter har bemötts med hård kritik från personer som anser att forskare överdriver problemet. Och i en del fall har de gamla prognoserna skjutit över mål. Den första rapporten från 1990 hamnade exempelvis 17 procent för högt när den förutspådde temperaturens utveckling fram till 2016.

Men forskarnas modeller har lika ofta hamnat för lågt. Prognoserna av temperaturen i IPCC:s andra och tredje rapport hamnade 28 respektive 14 procent för lågt i förhållande till verkligheten.

När prognoserna inte har följt den faktiska utvecklingen ned i minsta detalj beror det främst på tvivel kring den så kallade klimatkänsligheten – ett tvivel som nu har minskats rejält – och osäkerhet kring framtidens utsläpp av växthusgaser.

I alla fall har forskarna varit ärliga om osäkerheterna. Och på det hela taget har IPCC:s klimatmodeller hamnat otroligt nära den verkliga utvecklingen, både när det gäller temperaturer och ökande havsnivåer.

Forskarna är fortfarande ärliga om osäkerheterna, men de har all anledning att tro att de nya klimatmodellerna är ännu mer exakta än de gamla.

"Det har gjorts enorma framsteg sedan den första rapporten", berättar Trude Storelvmo.
"Huvudbudskapet har inte förändrats, men vi har blivit betydligt säkrare på vår sak."

Trots framstegen finns det fortfarande en viss osäkerhet i den nya rapporten, som kan visa sig få stor betydelse. Forskarna har avslöjat flera fenomen som potentiellt kan sätta i gång våldsamma kedjereaktioner – det gäller exempelvis en kollaps av istäckena och omfattande skogsdöd till följd av uppvärmningen.

Dessa fenomen är oförutsägbara även med forskarnas senaste kunskaper och även om de är osannolika är de långt ifrån omöjligt – speciellt med stora utsläpp av växthusgaser. Om de sker kan IPCC:s nuvarande prognoser visa sig vara helt felaktiga; en kollaps av istäckena kan exempelvis få havet att stiga med över 15 meter.