Planeten smälter i mördande värmeböljor

Förbränning av kol, olja och gas släpper ut koldioxid, som spär på växthuseffekten och gör planeten varmare. Sedan utsläppen tog fart i och med industrialiseringen i mitten av 1800-talet har den genomsnittliga globala temperaturen stigit en grad.

Det låter kanske inte som så mycket, men just nu släpper vi ut mer koldioxid än någonsin, så förändringarna kommer att bli större under de kommande åren.

Om vi inte minskar utsläppen förväntas den genomsnittliga globala temperaturen öka med ytterligare minst två grader till år 2100. I bästa fall kommer vi undan med en halv grads ökning, men i båda fallen kommer de högre temperaturerna att kunna avläsas direkt i dödsstatistiken.

I en ny rapport uppskattar EU:s klimatexperter att när kalendern visar år 2100, så kommer 30 000 människor ett genomsnittligt år dö av värme i Europa.

Det kommer att ske även om temperaturen bara stiger en halv grad. Med två graders ökning hamnar den årliga dödssiffran på 90 000.

En halv grad kan döda tiotusentals människor, eftersom temperaturökningen är ett genomsnitt som omfattar både perioder med lägre temperatur och flera perioder med extrema värmeböljor.

Värme är i dag det väderfenomen som dödar flest människor. Om den siffran ska minska och det ska vara uthärdligt att bo i de mest tätbefolkade områdena behöver vi anpassa våra städer. Det är just det ingenjörer nu är i full färd med att göra.

Kroppen överhettas

För att fungera optimalt eftersträvar kroppen en kärntemperatur av 37,5 grader. En temperatur i omgivningen som överstiger 30 grader kan vara oangenäm, men kroppen kan fortfarande göra sig av med värmen genom att svettas.

Svetten bidrar till att hålla nere temperaturen genom att den förångas från huden, men om temperaturen i omgivningen når upp kring 37 grader minskar effekten av svettningen. Då får kroppen svårt att hålla sig nedkyld.

När kärntemperaturen stiger fungerar kroppen sämre. En kroppstemperatur på mellan 37,5 och 40 grader kallas överhettning, vilket medför obehag. Om kroppstemperaturen stiger över 40 grader talar man om värmeslag, som kan vara ett livshotande tillstånd.

Du får huvudvärk, blir förvirrad och får svårt med talet. I värsta fall följs det av muskelkramper, blodtrycksfall, koma och hjärtstillestånd.

Därför är det viktigt att skona kroppen från extrema temperaturer, vilket kan man göra genom att dricka rikligt med vatten, hålla sig i skuggan och undvika fysiskt arbete när det är varmt. Aktiv kylning, det vill säga luftkonditionering, kan också hjälpa.

Kall luft ger varmare klimat

Ett luftkonditioneringssystem har en innedel och en utedel. Inomhus leds ett kylmedel in i en förångare med lågt tryck, så att vätskan omvandlas till gasform och blir kall.

I utedelen trycksätter en kompressor gasen igen, så att den kondenserar till vätska och blir varm. På så vis flyttas värme inifrån och ut, precis som i ett kylskåp. Processen kräver emellertid energi.

Elförbrukningen påverkas av skillnaden mellan inomhus- och utomhustemperaturen, men om man i en bostad vill ha det tio grader svalare än utomhus kan förbrukningen lätt uppgå till 10–20 kilowattimmar per dygn, vilket blir 3 500–7 000 kilowattimmar på ett år.

Det är ungefär lika mycket el som en genomsnittlig familj använder på allt annat i hushållet.

Produktionen av en sådan mängd el medför utsläpp av ett–två ton koldioxid om året, och när den siffran multipliceras med antalet hushåll i en storstad eller ett land blir utsläppen oerhört stora.

I USA uppskattar myndigheterna att det årligen går åt cirka 235 miljarder kilowattimmar för att kyla landets privatbostäder.

För att producera el till detta släpptes omkring 160 miljoner ton koldioxid ut i atmosfären, drygt tre gånger så mycket som Sveriges totala utsläpp.

Energiförbrukningen gör aktiv kylning av luft till en dödlig spiral. Användning av luftkonditionering släpper ut koldioxid, vilket får temperaturen att stiga, så att behovet av luftkonditionering ökar.

Kylan kommer underifrån

En mer hållbar typ av kylning hittar vi under våra fötter. Några meter ner i marken är temperaturen förhållandevis jämn under året. På vintern är marken varmare än luften och på sommaren tvärtom.

Jordvärmeanläggningar utnyttjar denna temperaturskillnad genom att använda en pump för att värma hus på vintern. Marken kan emellertid också användas för att kyla byggnader på sommaren med hjälp av ett passivt kylsystem, som inte kräver någon elektricitet.

Den varma uteluften sugs ner i underjordiska kanaler, där den kyls av marken. Kanalerna mynnar ut i byggnaden, där den svala luften sänker temperaturen.

Efter hand som luften värms stiger den och släpps ut genom antingen ventiler eller ett soltorn, en svartmålad ”skorsten” bredvid byggnaden, som värmer luften ytterligare och på så vis skapar ett sug uppåt.

Varmluften som strömmar ut skapar ett undertryck i huset, så att ny, sval luft sugs in via de underjordiska kanalerna.

På halvön Coney Island i New York håller man just nu på att bygga ett lägenhetskomplex med 463 bostäder som ska kylas på det här viset.

Under byggnaden leds luften genom 153 schakt, som inte ligger vågrätt, utan har borrats upp till 150 meter ner i marken. Där nere är luftens temperatur både stabil och betydligt lägre än den temperatur på upp till 40 grader som storstaden kan få på sommaren.

I Harare i Zimbabwe har köpcentrumet Eastgate använt passiv kylning sedan det invigdes år 1996. Dess arkitekt, Mick Pearce, inspirerades till byggnaden av termitbon.

Termiter bor i ett torn där gångar nere i marken skapar ett kontinuerligt flöde av sval luft, som stiger upp genom tornet och kyler det.

Med samma princip skapade Pearce ett modernt köpcentrum som förbrukar 90 procent mindre energi på kylning än en motsvarande byggnad med konventionellt kylsystem.

Både det afrikanska köpcentrumet och lägenhetskomplexet i New York har byggts för att hålla i många år, och med tiden blir energibesparingen enorm. Byggnaders långa livslängd är emellertid också ett problem, eftersom effektiva passiva kylsystem behöver planeras redan när huset ritas.

Det är svårt att få inbyggd kalluft från marken i redan existerande hus, som ska stå i många år.

Vit färg kyler ökenstad

Lyckligtvis finns det andra sätt att göra det mindre olidligt att vistas i en storstad under en värmebölja. Ett av dem är något så enkelt som vit målarfärg.

I den amerikanska miljonstaden Phoenix kan temperaturen på sommaren stiga till 50 grader. Varje år faller omkring 300 av stadens invånare offer för värmen.

Stadens extremvärme förvärras av den svarta asfalt som täcker uppemot 25 procent av stadens yta. Svart asfalt tar upp en hel del av den värme som strålar in, vilket höjer temperaturen.

Det har fått myndigheterna att försöka sig på att måla vägarna i en ljus nyans. Hittills har 100 kilometer svart asfalt målats om, och effekten är god.

Temperaturen längs gatorna som målats ljusa är tio–tolv grader lägre än längs jämförbara svarta sträckor. Dessutom minskar risken för att asfalten ska bli mjuk i värmen och skadas av tung trafik.

Stadsledningen vill nu sprida projektet, men även andra enkla lösningar kan skydda mot den värsta hettan.

I skuggan av träd är temperaturen 20 grader lägre än i direkt solljus, och om träden är stora nog kan de ge skugga åt glödheta byggnader.

Träd har också en effekt på lång sikt. Ett 20 år gammalt träd har tagit upp cirka fem ton koldioxid, som därmed inte bidrar till växthuseffekten.