Nordens regnskog frös till is

Denna nedkylning håller i dag på att vända, så att vi eventuellt är på väg tillbaka till ett tropiskt klimat.

Lera döljer tropiska djur

För ett par hundra år sedan eroderade vattnet kusterna på de små öarna Fur och Mors i norra Danmark. Kvar blev nakna lersluttningar med stora mängder fossil.

Där har forskare hittat över 500 arter av djur och växter från forntiden. I leran ligger ben från färggranna papegojor, en 300 kilo tung havssköldpadda och en stor mängd fossiliserade tropiska fiskar.

Spår efter ett väldigt annorlunda djur- och växtliv har även hittats i andra områden. På Svalbard har exempelvis en flodhästliknande växtätare satt tydliga fotspår i en sumpig skog och i Norra ishavet har forskare hittat spår efter havskrokodiler.

Samtliga fossil vittnar om samma sak: En gång i tiden var Norden ett tropiskt paradis med temperaturer på runt 30 grader.

Den viktigaste förklaringen till det varma klimatet är växthusgasen metan. För 55 miljoner år sedan fick vattnet i haven en tillräckligt hög temperatur för att utlösa en självförstärkande uppvärmning orsakad av metan.

I den del av havsbottnen som sträcker sig från kontinenterna och ut i havet var metanet bundet i metanis i form av så kallade inneslutningsföreningar. Efter hand som temperaturen steg bröts inneslutningsföreningarna upp. På väg upp genom vattnet reagerade metanet med syre och omvandlades till koldioxid, som steg upp i atmosfären.

Koldioxiden gav upphov till en växthuseffekt som höjde temperaturen, vilket i sin tur frisatte ytterligare metan från havsbottnen. Processen upprepades under de därpå följande hundratusen åren, vilket gjorde att den globala temperaturen ökade med så mycket som fem till åtta grader.

Himalayas berg tornar upp sig

De geologiska avlagringarna visar att den galopperande växthuseffekten fick ett tvärt slut, och i dag kan forskarna rekonstruera orsaken: kontinentalförskjutningen.

Medan koldioxiden låg som ett värmande täcke över jorden pressades den indiska kontinentalplattan in under den asiatiska, vilket fick världens högsta bergskedja Himalaya att bildas.

När fuktiga havsvindar nådde de majestätiska bergen steg luften högt upp, varpå molnen kyldes ner och föll som regn. På så vis gav bergen upphov till kraftiga monsunregn, vilket inte tidigare hade förekommit i regionen.

Med regnen föll även koldioxid ur atmosfären och bands i mineraler på bergssidorna. Via floderna spolades kolet ut i havet, där det togs upp av små växter och djur. När djuren dog och sjönk till botten avlagrades det kol som tidigare värmt upp atmosfären på havsbottnen.

Under loppet av cirka 15 miljoner år – från för 50 miljoner år sedan till för 35 miljoner år sedan – tömde denna process atmosfären på stora mängder koldioxid. Den minskade växthuseffekten fick jordens medeltemperatur att sjunka från 30 till 20 grader.

Himalayateorin är väl etablerad bland geologer, men den har sina brister. Den kan inte ensam förklara jordens nedkylning till i dag.

🎬 Följ jordens kontinentalplattor under en miljard år

Därför väckte det stort uppseende när geologer publicerade nya resultat som tyder på att Antarktis har spelat en avgörande roll för det globala klimatet sedan cirka 34 miljoner år tillbaka.

Vid denna tid satt Antarktis ihop med Sydamerika och Australien, men nu slets kontinenten loss och isolerades vid Sydpolen.

Den nyfödda kontinenten omgavs av en kall havsström, som fortfarande cirkulerar där i dag.

Den kalla havsströmmen skar av Antarktis från övriga havsströmmar, som annars transporterar värme från ekvatorn mot polerna.

Det gjorde att temperaturen på Antarktis störtdök och att kontinenten täcktes av is.

Nedkylningen av Antarktis ledde till en global temperaturminskning. Dels hindrades de globala havsströmmarna från att transportera runt värme, dels fylldes de näringsrika vattnen utanför Antarktis med liv, som – liksom i fallet Himalaya – band kolet på havsbottnen.

Jordens fortsatta nedkylning innebar bland annat att den regnskog som täckt stora landområden krympte och ersattes av grässlätter, som fylldes av nya arter som elefanter, kattdjur och hundar.

Himalayas uppkomst och Antarktis förflyttning kan emellertid bara förklara den globala nedkylningen fram till för 15 miljoner år sedan. Geologerna har fortfarande inte löst mysteriet om hur jorden frös till för nästan tre miljoner år sedan.

Tills nu, det vill säga. Banbrytande forskning vid University of California, Berkeley i USA har visat att bergsmineraler på öar som Java och Sumatra är den viktigaste förklaringen till att det i dag finns istäcken vid polerna. Och återigen är de rastlösa kontinentalplattorna den utlösande faktorn.

Istider blir det normala i Norden

För 15 miljoner år sedan stötte den australiska kontinentalplattan in i den asiatiska under havsbottnen i Sydostasien. Enorma landmassor pressades upp och ökedjor med höga, vulkaniska berg sköt upp.

Enligt forskarna från Berkeley har de sydostasiatiska öarna sedan dess ökat sin areal med över 1,7 miljoner kvadratkilometer. Forskargruppen tror att öarnas tillväxt är den viktigaste orsaken till den globala temperaturminskningen.

Bergen på de växande öarna fick ut extra nederbörd ur atmosfären, vilket förde med sig den nu välkända effekten: Kol föll ner med nederbörden, blandades med mineraler på bergen och spolades ut i havet, där det lagrades i döda mikroorganismer på bottnen.

Under en period från för 15 miljoner år sedan till för 2,75 miljoner år sedan gjorde öarnas framväxt att koncentrationen av koldioxid i atmosfären gick från 500 molekyler per miljon atmosfäriska molekyler till 280, som är den förindustriella nivån.

Med den uppseendeväckande nya teorin kan forskarna för första gången förklara hur det kom sig att stora delar av norra halvklotet täcktes av is och jorden inledde den cykel av istider följda av mellanistider som fortfarande präglar klimatet.

Det är alltså bergiga öar i Sydostasien som är anledningen till att vi i Norden i dag inte har några papegojor och havssköldpaddor i vår natur.

Världens genomsnittliga temperatur stiger stadigt. Under hela den nuvarande mellanistiden har den legat på i genomsnitt 14 grader, medan den under åren 2015–2020 var 15,6 grader.

Andelen koldioxid i atmosfären ökar snabbare än den gjorde för 55 miljoner år sedan, då metan gav upphov till Nordens tropiska klimat. Och de allra flesta klimatforskare är ense om att ökningen orsakas av en faktor som inte fanns för 55 miljoner år sedan: människan.

Den naturliga frågan är då: Kan dagens utsläpp av växthusgaser föra in planeten i en ny geologisk period utan vare sig istider eller permanenta istäcken?

Koldioxidkretsloppet är komplext och klimatmodellerna innehåller så många okända faktorer att det inte är många forskare som vågar ge något exakt bud på hur framtiden kommer att se ut.

Faktum är dock att jordens genomsnittliga temperatur stiger, och en effekt av det kan bli att jordens regnskogar går från att ta upp koldioxid till att avge koldioxid, eftersom högre temperaturer minskar växternas fotosyntes.

Om det sker kommer uppvärmningen att löpa amok. Då riskerar temperaturerna att inte bara närma sig det 55 miljoner år gamla rekordet, utan överträffa det.