Kilometertjocka istäcken som bredde ut sig över stora delar av det norra halvklotet, jättevulkaner som begravde planeten i kvicksilver, och kilometerbreda asteroider som slog in i ytan och utlöste megatsunamier och glasregn.
Jorden klimat har genomgått ett stort antal extrema prövningar under planetens 4,54 miljarder år långa livstid. Ändå har den varit hem för en eller annan livsform under de senaste 3,7 miljarder åren.
Nu har forskare från MIT i USA publicerat en studie i den vetenskapliga tidskriften Science Advances, där de bekräftar att vår planet har en speciell stabiliserande mekanism, som genom hundratusentals år kan vrida tillbaka klimatet från avgrunden och hålla de globala temperaturerna innanför en stabil, beboelig nivå.
Har länge haft misstankar
Den mekanism forskarna tror sig ha hittat bevis för är en geologisk process, i vilken den långsamma nedbrytningen av sten och berg till slut drar ut kol ur atmosfären.
Forskare har länge misstänkt att processen, som kallas silikatförvittring, spelar en avgörande roll i jordens kolkretslopp. Men det som tidigare har varit teoretiska funderingar bland klimatforskare har nu långt större vetenskaplig uppbackning.
Det förklarar Tais Wittchen Dahl, som är geobiolog vid Globe Institute vid University of Copenhagen och forskar i stabilitet i det biogeokemiska kretsloppet på jorden. Han har inte deltagit i studien, men är ändå begeistrad över de amerikanska forskarnas arbete med uppgiften.
"När man gör klimatmodeller i dag, gissar men emellanåt att det som sker i ett laboratorieexperiment också kommer att fungera globalt. Det kan vara riskabelt, eftersom det finns så många okända stabiliserande och accelererande mekanismer. Den här studien tar ett nytt och intressant matematiskt grepp om problemet och tittar på temperaturkurvor under de senaste 65 miljoner åren", förklarar han.
Forskare: Ingen hjälp nu
Tais Wittchen Dahl förklarar att andra klimatmodeller ofta har sitt ursprung i data från istider och mellan-istider, som av goda skäl bara hjälper oss att titta tillbaka på perioder med is. Därför har vi små kunskaper om de mekanismer som rådde när det tidigare har funnits höga nivåer av koldioxid i atmosfären, men ingen is.
I studien tittade forskarna på lokala temperaturkurvor, bland annat från djuphavet, som kanske avspeglar variationer i medeltemperatur på jorden. Därefter använde de en matematisk analys för att se om dessa data avslöjade mönster, som var karakteristiska för speciella stabiliserande mekanismer.
Forskarna upptäckte både ett konsekvent mönster, i vilket jordens temperatursvängningar dämpades under en period på 100 000 år, och att den tid det tog stämde med att just silikatförvittring var orsaken.
Men upptäckten innebär absolut inte att vi bara kan luta oss tillbaka utan att oroa oss för temperatursvängningar och koldioxidutsläpp, förklarar Tais Wittchen Dahl vidare.
"Ingen av dem som lever om 100 000 år kommer att tacka dig för att minskade utsläppen av koldioxid. För den kris som blir följden av vår nuvarande klimatsituation kommer att ge utrymme för de nya människor som kommer om 100 000 år. Men de flesta av oss tänker ju en generation framåt, kanske högst två - och det här är en responstid på 100 000 år", fortsätter han.
Just nu arbetar geologer i hela världen med att hitta en lösning för att öka silikatförvittringen och därmed fortare dra ut koldioxid ur jordens atmosfär.