"Vi är redan förbi den punkt där vi kan stoppa den globala uppvärmningen." Det är den hårda slutsatsen i ny forskning som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften
Nature.
Enligt forskare visar klimatmodeller att de växthusgasutsläpp som skapats av människan har satt igång en självförstärkande cykel som kommer att öka den globala uppvärmningen - och detta även om vi skulle kunna stoppa alla utsläpp nu.
Forskare förutspår att den globala temperaturen kommer att öka med tre grader och att havsnivån kommer att stiga med 2,5 meter fram till år 2500. För att förhindra detta scenario skulle vi ha behövt stoppa alla utsläpp av växthusgaser mellan 1960 och 1970. Det innebär att vi är flera decennier för sent ute.
Men det finns fortfarande hopp. Det krävs dock att vi inte bara stoppar våra koldioxidutsläpp utan också aktivt börjar fånga in koldioxid från atmosfären.
Mer exakt måste vi, enligt forskarna, börja med att få bort 33 gigaton koldioxid från atmosfären varje år. Det är gigantiska mängder, men ett amerikanskt ideellt företag som heter [Project Vesta] (https://projectvesta.org/ {"target": "_ blank", "rel": "follow"}) har startat ett pilotprojekt på en karibisk strand som kanske kan hjälpa oss en bra bit på vägen.
Vågor maler ned mineral till koldioxidmördare
Idén är vetenskapligt underbyggd, men har inte testats i verkligheten än.
Och konceptet är elegant: Sprid ett billigt, grönt mineral kallat olivin på världens stränder. När vågorna slår in över mineralet mals det långsamt till småsten, som drar ut koldioxid ur vattnet och luften och för ut det i havet i form av bikarbonat.
Bikarbonat blir till kalciumkarbonat, som koraller och andra havsdjur använder till att bygga skal. När de dör omvandlas skalen till kalksten som binder koldioxid i miljontals år.
Det vulkaniska mineralet olivin finns i rikliga mängder i jordens övre kappa och reagerar lätt med koldioxid när det krossas av vågkraft. Ett ton olivin kan ta upp 1,25 ton koldioxid från havet.
På så sätt accelererar man ett naturligt kretslopp som redan finns i naturen, men som rör sig i snigeltempo, exempelvis när regn förvittrar sten. Project Vestas lösning ökar tempot genom att tillsätta mineralet direkt till havet.
Eftersom olivin finns i stora mängder, och det knappt finns någon efterfrågan, tror personerna bakom Project Vestas, att de kan sprida mineralet på lokala stränder för mindre än 100 kronor per ton.
2 % av världens stränder eliminerar 100 % av världens koldioxid
En annan fördel med projektet är att det kan hjälpa till att neutralisera havens surhet.
Försurningen av haven pågår fortlöpande, därför att vattenmassorna själva absorberar en viss mängd koldioxid från atmosfären. Men haven kan inte fortsätta att absorbera i all oändlighet, samtidigt som en olycklig biverkan är att koldioxiden bildar kolsyra när det upplöses i vatten. Det utgör ett stort hot mot den biologiska mångfalden i haven.
Men eftersom kalciumkarbonat från de gröna olivin-stränderna är basisk kan Project Vestas gröna stränder hjälpa till att upprätthålla balansen.
Varför sprider man då bara inte ut mineralet på marken? Jo, för det första vill man undvika att stjäla odlingsyta från jordbruket. För det andra fungerar vågorna som en självgående kvarn, som ser till att konstant hålla i gång nedbrytningsprocessen.
Enligt Project Vesta fångar deras minerallösning in 20 gånger mer koldioxid än insamlandet av olivin släpper ut, och om bara två procent av jordens stränder kan göras gröna kommer det att kunna fånga upp 100 procent av människans årliga utsläpp.
De närmaste åren kommer att visa om projektet lyckas omsätta de hoppfulla beräkningarna till handling när det första större försöket inleds i Karibien.