Global uppvärmning: Våldsam kedjereaktion hotar oss

När temperaturen stiger smälter isen och haven stiger. Det kan förskjuta jordens geologiska balans och utlösa vulkanisk hyperaktivitet, enorma metanexplosioner och kaskader av jordbävningar i en enorm kedjereaktion.

Publicerad den 16.01.19

Text: Niels Hansen

I juli 2014 dök plötsligt en stor krater upp på Jamalhalvön i nordvästra Sibirien. Efter bara några veckor upptäcktes två liknande håligheter i den sibiriska tundran.

Teorier om allt från meteoritnedslag till vapenprover användes för att hitta en förklaring till hur de upp till 80 meter breda håligheterna hade uppstått.

Vid en närmare granskning kunde geologerna konstatera att kratrarna inte hade bildats av att något föremål slagit ner i området. I stället hade håligheterna uppstått till följd av gas-explosioner under marken.

Gasbomber döljer sig i isen

När den globala uppvärmningen får permafrost i Sibirien, Kanada och Alaska att smälta, töar stora lager av växthusgasen metan som ligger fryst i marken.

Metan tar upp 164 gånger mer plats i gasform än i fryst tillstånd, vilket får trycket i marken att stiga kraftigt när metanet smälter. När de underjordiska gasbomberna detonerar bildas kratrar i marken.

Läs också: Tio överraskande konsekvenser av den globala uppvärmningen

Forskarna förutser att många fler liknande håligheter kommer att dyka upp runt om i Arktis i takt med att jorden värms upp. Men håligheterna utgör bara förvarningar om de stora händelsekedjor som uppvärmningen kommer att leda till.

Gaser håller jorden varm

Den globala uppvärmningen orsakas av förhöjda halter av växthusgaser som metan och koldioxid i atmosfären.

Gaserna återför en del av värmestrålningen från jorden till den nedre atmosfären innan värmen far ut i rymden. Utan detta isolerande skikt hade jorden varit 30 grader kallare, men i dag medför de allt för stora mängderna växthusgaser i atmosfären att temperaturen stiger.

Sedan 1800-talet har atmosfärens koldioxidhalt ökat med över 40 procent, främst till följd av förbränning av kol, olja och gas.

Samtidigt har temperaturen stigit 0,85 grader. Om utsläppen av växthusgaser fortsätter i samma takt kommer temperaturen enligt FN:s klimatpanel att stiga ytterligare 2,6–4,8 grader före år 2100.

Vid slutet av en istid tar det cirka 10 000 år att höja temperaturen fem–sex grader.

Väcker "den sovande jätten"

Enligt vulkanologen Bill McGuire vid University College, London, England, kommer värmen att få mer långtgående följder än håligheter i tundran.

Han talar om att ”väcka en jätte som sover”, det vill säga jordskorpan som tidigare betraktats som orubblig.

Uppvärmningen kommer att göra att miljarder ton massa på jord ytan omfördelas när is på land smälter och rinner ut i haven som vatten. Skorpan kommer att anpassa sig till de nya tryckförhållandena genom att höjas på vissa ställen och sjunka på andra, vilket bland annat kommer att leda till fler jordskalv.

Fördämning utlöste jordskalv

Ett dammbygge i Indien på 1960-talet visar hur känslig jordskorpan är för ändrade belastningar.

Koynadammen var nästan klar när det extra trycket från dammen och det uppdämda vattnet gjorde att regionen drabbades av det första jordskalvet i mannaminne.

Den 11 december 1967 drabbades området av ännu ett jordskalv, som ledde till 200 dödsfall. Sedan dess har kraftiga jordskalv konstaterats i samband med dammbyggen på över 100 platser runt om i världen.

Ny magma orsakar vulkanutbrott

Ett spektakulärt exempel på sambandet mellan ett varmare klimat och fler naturkatastrofer är Island.

För 16 000 år sedan täcktes ön av en kilometer is, men inom loppet av 4 000 år smälte nästan all is.

Det fick öns vulkaner att löpa amok: Under 1 500 år av intensiv vulkanisk aktivitet var antalet utbrott 30–50 gånger fler än normalt.

Bill McGuire tror att vulkanutbrotten orsakades av ny magma som bildades när trycket på skorpan minskade i och med att isen smälte.

Förutspådde enormt utbrott

Teorin fick honom att år 2013 varna för ett utbrott av den isländska vulkanen Bárðarbunga, som ligger under den krympande glaciären Vatnajökull.

Bill McGuires beräkningar visade att tryckminskningen från den smältande isen hade skapat en hel vulkan full av extra magma som tryckte på.

Utbrottet, som inträffade i augusti 2014, var det största på Island på 200 år.

Klimatet räddar sig självt

Den globala uppvärmningen får också följder som sträcker sig långt in i framtiden.

Men jorden har inbyggda system som gör att planeten med tiden blir sig själv igen.

Ett exempel på det är ozonlagret: År 1985 slog forskarna larm när de upptäckte en dramatisk uttunning av det skyddande lagret över Antarktis.

Orsaken var utsläpp av freoner, som bland annat användes som drivgaser i sprejburkar och som kylmedel. I slutet av 1980-talet införde EU ett förbud mot dessa gaser, och när utsläppen minskade började ozonlagret sakta byggas upp igen.

Räddningen tar tid

Skadorna på ozonlagret märks dock fortfarande, bland annat för att växthusgaser som freoner och koldioxid har väldigt lång livslängd.

På samma sätt kommer det att ta lång tid innan effekterna av den globala uppvärmningen försvinner. Efter det att utsläppen av växthusgaser upphör tar det upp emot tusen år innan temperaturen börjar falla.

I värsta fall kan det ta så lång tid som en halv miljon år innan klimatet hittar tillbaka till den balans som rådde innan utsläppen av växthusgaser tog fart i samband med industrialiseringen.