Gammal klimatbov renar luften

Fånga in gasen vid källan

Hela världen är i färd med att ställa om till hållbar energi för att få ner koldioxidutsläppen. Men den koldioxid vi redan har släppt ut och fortsätter att släppa ut under omställningen utgör en enorm klimatutmaning.

Om klimatförändringarna inte ska få oöverskådliga globala konsekvenser som hungersnöd, översvämningar och krig måste vi minska mängden koldioxid i atmosfären.

Därför arbetar ingenjörer med att utveckla anläggningar som kan fånga in koldioxid ur atmosfären. På Island har till exempel energiföretaget Climeworks byggt en försöksanläggning som suger in luft, samlar koldioxiden i filter och leder ut ren luft på andra sidan.

I det så kallade Project Greensand, som står för pilottestet av koldioxidlagring i de gamla oljefälten, ska emellertid koldioxiden fångas in redan innan den når atmosfären, närmare bestämt på kemiska anläggningar i den nederländska staden Antwerpen.

Gasen pumpas sedan över i tankar, där den trycksätts och på så vis blir flytande, precis som gasen i en cigarettändare. Den flytande koldioxiden ska emellertid inte förvaras i tankarna.

I stället ska den lagras där det tidigare fanns olja, nere i havsbottnen.

Faktum är att de områden i jordskorpan från vilka vi tidigare har pumpat upp olja är nära nog perfekta koldioxidlager. Innan vi borrade oss ner till dem har de nämligen i tusentals år utgjort en naturligt inkapslad, lufttät fälla för kolet.

Det kan de göra igen.

Oljefälla är perfekt lager

Olja består av växtdelar som under lång tid utsatts för högt tryck och hög temperatur. Många oljeförekomster är från de geologiska perioderna krita och jura, för över 100 miljoner år sedan.

De områden i marken där oljan bildas kallas källor. Från dem sipprar oljan sakta uppåt genom sprickor och porös berggrund tills den når en ”oljefälla”, ett tätt lock av exempelvis skiffer.

När oljan ska tas upp borrar man ett hål i ”locket” och pumpar upp oljan från exempelvis ett lager sandsten, som kan befinna sig tusentals meter under havsbottnen.

Hittills har det inte varit något annat att göra än att skrota plattformar ovanför uttömda oljefält. Men efter talrika studier har ingenjörer nu kommit fram till att vissa plattformar kan återanvändas till koldioxidlagring.

Sandsten kapslar in gas

På fabrikerna i Antwerpen producerar företaget Ineos bland annat etylenoxid, som används i till exempel rengöringsmedel, lösningsmedel och plast.

Ineos är en del av Project Greensand, som ligger bakom det viktiga pilottestet som ska testa oljeborrplattformar för koldioxidlagring.

Koldioxiden som samlas in på Ineos kemiska anläggningar pumpas över i särskilda kyl- och trycktankar i containerstorlek.

Med ett fartyg som byggts för just detta ändamål seglas sedan containrarna ut till Ninifältet i Nordsjön. Under pilottestet ska koldioxid via en rörlig plattform pumpas ner genom oljeplattformen Nini West till ett gammalt oljefält.

På sikt kan man borra nya koldioxidlager och dra nya rör från uttjänta plattformar till lagren i havsbottnen. Det kommer att göras om ingenjörerna bedömer att de ursprungliga rören, som byggts för olja, riskerar att skadas av koldioxiden.

Om ingenjörerna gör nya borrningar för koldioxidlagring kan de använda de gamla, tomma oljeledningarna för att sänka ner sensorer som övervakar hur koldioxidlagringen påverkar olika bergarter.

Koldioxidlagret ska i princip ligga där för evigt, så det är viktigt att kontrollera om gasen rör på sig och sipprar fram genom marken.

På havsbottnen mäter andra sensorer bland annat koldioxidhalten i vattnet, som visar om det läcker ut gas, och seismisk aktivitet, som skulle kunna påverka lagret.

Enligt planen ska den första litern flytande koldioxid pumpas ner år 2025, och från år 2030 ska Ninifältet och de närmaste grannplattformarna i det så kallade Siriområdet ta emot mellan fyra och åtta miljoner ton koldioxid om året. Det innebär att enbart Project Greensand kan stå för 40 procent av den minskning av koldioxidutsläppen som Danmark har utlovat till år 2030.

Geologiska analyser tyder på att Siriområdet med tiden kommer att kunna lagra upp till 30 miljoner ton koldioxid om året. Det motsvarar hälften av Danmarks totala utsläpp i dag.

Under försöksperioden ska koldioxiden fraktas med ett fartyg som kan lastas med 40 containrar med totalt 800 ton flytande koldioxid. Längre fram kan kapaciteten ökas till 20 000 ton per seglats. Planen är att ett nytt fartyg ska anlända varje dag, så trafiken i Siriområdet kommer att bli tät.

Ninifältet kan bli det första av många

Om danskarna börjar lagra koldioxid i stor skala i Nordsjöns havsbotten kan det köpa dem dyrbar tid till utveckling av koldioxidneutral teknik utan att under tiden orsaka klimatet irreparabel skada.

Experter bedömer att växthusgasen kommer att kunna ligga i fred där nere i tusentals år och att risken för utsläpp är minimal. På samma sätt som naturgas inte bara kommer upp ur marken av sig själv, kommer även koldioxiden att vara fångad i den underjordiska oljefällan.

Om Project Greensands pilotprojekt blir framgångsrikt är potentialen för lagring av kol enorm. Runtom i världen finns hundratals borrplattformar som har pumpat upp olja och naturgas ur marken och som nu kan vända pumpen och leda ner koldioxid och på så vis förbättra planetens klimat.

Hela världen släpper i dag ut cirka 40 gigaton koldioxid om året. År 2022 uppskattade en grupp engelska forskare att Nordsjön kan lagra 440 gigaton koldioxid, ungefär elva gånger världens årliga utsläpp.

Koldioxidlagring i marken, både till havs och på land, kan bli avgörande för att motverka den globala uppvärmningen. Klimatforskare har räknat ut att om vi omkring år 2100 lagrar 2 700 gigaton koldioxid kan temperaturökningen hållas nere under de två grader som anges i Parisavtalet.

Om Nordsjön kommer att kunna bli ett gigantiskt koldioxidlager lär avgöras under de närmaste fem–tio åren. Vid det laget kommer det kanske återigen att gå att hitta information om plattformarna på miljöorganisationernas webbplatser, men då inte som skräckexempel, utan som positiva exempel på hur existerande teknik kan användas i kampen mot klimatförändringen.