Många nordeuropeiska hamnar ut mot Atlanten borde vara igenisade under vintern och många grödor borde inte gå att odla på våra breddgrader.
Tack vare Golfströmmen får de Nordatlantiska områdena emellertid ett tempererat klimat i form av ljummet vatten direkt från Mexikanska golfen.
Men den behagliga värmecirkulationen är på väg mot en kollaps.
Genomsnittstemperaturerna i norra Europa står inför att i framtiden dyka med tio grader under både sommar och vinter enligt en vetenskaplig artikel publicerad i Nature Climate Change av en klimatforskare från tyska Potsdam-institutet.
Hotet är störst i Nordeuropa, men hela världen kommer att lida av konsekvenserna om rapportens slutsatser stämmer.
Trots de dystra prognoserna finns det – troligtvis – fortfarande tid att rädda det livsviktiga cirkulationssystemet.
150 års saltvattensdata sjukanmäler Golfströmmen
Överallt i världens hav flyter ett kretslopp av havsströmmar styrda av värme och vattnets salthalt.
Skillnaderna skapar en lagerindelning av havsvatten med olika densitet, som knuffar och drar runt enorma vattenmassor.
Havsström värmer upp Nordeuropa
Golfströmmen är en kraftig, varm ytström som korsar Atlanten från USA:s östkust till Nordeuropa. På vägen avdunstar vatten från ytan och avger värme, som starka vindar för in över Europa.
Avdunstningen innebär att strömmen till slut blir så salt och tung att den vid Grönlands sydspets sjunker ned till en kall bottenström, som sedan driver söderut till Antarktis. Där blandas vattnet med andra strömmar, varpå det stiger upp till ytan och värmen igen.
1) Från den Mexikanska golfen driver den varma havsströmmen runt Florida och korsar havet österut.
2) Golfströmmens nordliga gren driver upp mot Norge. På vägen avdunstar mycket av det varma vattnet. Avdunstningen ger varma vindar över Nordeuropa. Strömmens vatten blir gradvis saltare i takt med avdunstningen.
3) I Norra ishavet driver strömmen söderut igen. Vid Grönlands sydspets har vattnet blivit så tungt av salt att det sjunker ned i djuphavet och bildar en kall bottenström.
4) Bottenströmmen driver söderut och färdas ända ned till Antarktis.
5) Efter en sväng söderut stiger strömmen upp igen och driver norrut. Vattnet samlar upp värme på vägen förbi ekvatorn.
6) Det salta vattnet som sjunker fungerar normalt som en pump: Den driver Golfströmmen och speciellt den Nordatlantiska strömmen, som den pumpar långt norrut. Men smältvatten från Grönlands inlandsis har skapat en kall färskvattensamling i området.
Lätt färskvatten blandas med saltvattnet och hindrar det från att sjunka till botten. Det försvagar den Nordatlantiska havsströmmen.
7) OSNAP-nätverket: I ungefär det här området mäts havsströmmens styrka med hjälp av ett nätverk av bojar. Flera mätningar visar att Golfströmmens flöde avtar.
Så länge rätt temperaturer och en stabil saltvattenhalt i det globala distributionssystemet bevaras är den så kallade termohalina cirkulationen självgående.
Men utan rätt balans stängs strömmen ned helt och kapslar in norra halvklotet i köld.
I februari 2021 visade forskning att genomströmningen i Golfströmmen var långsammare än den hade varit under föregående 1600 år.
En studie som riktats in på det senaste århundradet varnar för att cirkulationen har varit mycket instabil – och därmed visar tecken på kollaps.
I studien går man igenom 150 års data om Atlanten från bland annat jordlager och kärnborrningar i is, och närstuderar salthalt och havsnivå som avslöjar havsvattnets temperatur.
Genomgången visar att det naturliga pumpsystemet under i synnerhet de senaste 20 åren har varit obalans efter ett århundrade med mer stabila förhållanden.
Enligt forskaren indikerar instabiliteten att Golfströmmen är på vippen att tippa från det rådande så kallade starka stadiet till ett svagt stadium, som stoppar tillförseln av tempererat klimat till Norden.
Den försvagade strömmen beror enligt forskaren främst på tillströmningen av stora mängder smält färskvatten, som tunnar ut saltvattnet och skapar obalans.
Smält inlandsis tros exempelvis försvaga den så kallade Grönlandspumpen, som driver Golfströmmen genom att tungt, nedkylt saltvatten sjunker vid landets sydspets.
När vattnet blandas med smält färskvatten och blir mindre salt, sjunker det helt enkelt inte längre ned.
Studien placerar därmed Golfströmmen på listan över de klimatsystem som potentiellt står inför en oåterkallelig vändpunkt med långtgående konsekvenser.
Norden, Storbritannien och Nordamerika kan drabbas av stormar, ökade havsvattenstånd, igenisade hamnar och frostskadade grödor.
Men även monsunregnen, som är avgörande för odlingen av livsmedel till miljarder människor, Amazondjungeln och istäcket på Antarktis kan få sig en knäck.
Effekten kommer inte att uppstå ögonblickligen, utan som en successiv försämring över årtionden.
Grönlandspumpen kan fortfarande räddas
Det är inte första gången cirkulationens kritiska tillstånd har lett till tidningsrubriker de senaste åren, men forskarna kan inte ange en tidpunkt då Golfströmmen kommer att kollapsa.
Enligt FN:s klimatpanel är det i nuläget osannolikt att katastrofen inträffar under detta århundrade.
En studie uppskattar att Golfströmmen i ett rimligt scenario kommer att fortsätta i cirka tre århundraden från 1990 – men att den ökande mängden smältvatten från den grönländska inlandsisen är en mycket stor och omätbar faktor.
I bästa fall kan Golfströmmen fortfarande räddas, om en massiv, global insats lyckas minska utsläppen av växthusgaser – främst koldioxid, metan och lustgas – som driver de ökande temperaturerna på vårt klot.
I Mexikanska golfen och utanför USA:s östkust syns strömmen på satellitbilder.
Golfströmmens styrka har dykt flera gånger tidigare
Sedan millennieskiftet har klimatforskare fört en livlig debatt om förändringarna i Golfströmmen: Är de orsakade av människan – eller är det en naturlig variation?
Är försvagningen naturlig återvinner Golfströmmen sin normala styrka inom ett par årtionden. Men är den en direkt konsekvens av smältvatten och global uppvärmning finns risken att den varma havsströmmen försvagas ytterligare i takt med att Grönlands inlandsis smälter.
Generellt sett har Atlantens strömmar gått som en stabil och välsmord maskin sedan slutet av den sista istiden för 11 700 år sedan – med ett tydligt undantag. Man har nämligen tidigare sett hurfärskvatten har försvagat Golfströmmen.
För 8 200 år sedan ansamlades enorma mängder smältvatten från istidens istäcke i två gigantiska sjöar på Nordamerikas fastland. En fördämning brast och smältvattnet forsade ut i norra Atlanten. Den plötsliga tillförseln av färskvatten hämmade Grönlandspumpen och incidenten skapade ett temperaturfall på mellan en och fem grader.
På Grönland föll temperaturen exempelvis med 3,3 grader på två årtionden, och därefter höll kylan i sig i 150 år. Sedan kom havsströmmarna i gång och det blev varmare igen.
Havscirkulationen hamnade på dagordningen på allvar när inlandsisen år 2000 började förlora massa, när isen smälte snabbare än den bildades. Sedan dess har istäcket i snitt lett ut 238 miljarder ton färskvatten i havet om året.
År 2009 inträffade det senaste höga värdet i Golfströmmens styrka. Det ledde bland annat till översvämningar i östra USA, där vattenståndet steg längs hela kusten.