Djuren skyndar norrut, på flykt undan klimatförändringarna

Med nya, avancerade modeller för djurens förflyttningar kan de inte bara säga vilka arter som är särskilt hotade av klimatförändringarna, utan också hjälpa djuren att hitta nya habitat i de värsta tänkbara klimatscenarierna.

Djuren söker sig till svalare områden

Klimatförändringar har alltid varit en del av jordens historia, och genom tiderna har djurarter både tvingats utveckla nya egenskaper och sprida ut sig över planeten. Under loppet av de senaste två miljoner åren har globala uppvärmningar medfört temperaturökningar på mellan fyra och sju grader under en period av 5 000 år.

I jämförelse visar de senaste klimatmodellerna att planeten kommer att bli mellan två och fyra grader varmare år 2100, vilket innebär att uppvärmningen under loppet av det här århundradet sker minst 20 gånger snabbare än tidigare.

Eftersom det tar lång tid att anpassa sig till en ny miljö är den enda utvägen för de flesta djur att fly till nya, bättre lämpade habitat. En studie visar att arter i genomsnitt anpassar sig till nya klimatförhållanden med en hastighet av en grad per en miljon år, det vill säga 10 000–100 000 gånger långsammare än vår tids förväntade temperaturhöjning.

Flykten från klimatförändringarna har redan börjat och tendensen är tydlig: djuren flyr till svalare områden.

Forskare har följt över 1 700 arters spridning och upptäckt att de för varje årtionde i genomsnitt flyttade antingen 6,1 kilometer närmare någon av polerna eller 6,1 meter längre upp i bergen. Faktum är att ett antal små däggdjur har flyttat sina habitat hela 500 meter längre uppför sluttningarna under de senaste 100 åren. Under samma period har minimitemperaturen i bergen stigit tre grader.

Hur långt och hur snabbt arter sprider ut sig påverkas av flera faktorer, bland annat av hur motståndskraftiga de är mot temperaturökningar. Mellan åren 1990 och 2008 följde en europeisk studie fåglars och fjärilars förflyttningar.

Under studiens 18 år flyttade fjärilarna sina habitat cirka 114 kilometer längre norrut, medan fåglarna förflyttade sig 37 kilometer. Beräkningar visade dock att djurgrupperna inte hängde med den globala uppvärmningen, utan hade behövt förflytta sig 212 respektive 135 kilometer längre norrut för att få samma temperaturförhållanden som tidigare.

Att förutse vart djuren ska fly är ingen enkel uppgift. Arters möjlighet till förflyttning påverkas av bland annat deras rörelse- och reproduktionsförmåga samt hinder i landskapet. Fåglar har lätt för att förflytta sig och kan obesvärat flyga till nya habitat, men för långsamma djur som sengångare och sköldpaddor är en längre migration nästan omöjlig.

Djur som koalan, som ägnar en stor del av sin tid åt att äta och sova, har också svårt att migrera några längre sträckor. Och för djur som är fysisk rustade att förflytta sig över långa distanser kan landskapet ställa till med problem.

Bergskedjor, hav, floder och inte minst mänskligt skapad infrastruktur är några av de utmaningar i terrängen som djur kan ställas inför. Därtill kommer förändrade temperaturer, brist på föda och extra mycket nederbörd, som också kan begränsa möjligheten att fly.

Forskare varnar för en katastrof

För att bättre förstå hur klimatförändringarna påverkar arters sökande efter nya habitat har ekologer och bevarandebiologer samlat in stora mängder data.

Informationen har använts för att utveckla datormodeller som kan simulera djurens flykt i olika klimatscenarier.

Forskare vid University of Washington har använt en sådan modell för att förutse hur snabbt 493 däggdjur från västra hemisfären, bland annat leoparder, silkesapor och skunkar, kommer att behöva flytta på grund av stigande temperaturer. Modellen visade att 9,2 procent av djuren inte skulle hinna med klimatförändringarna. På vissa platser skulle ända upp till 39 procent av djuren inte vara snabba nog.

Modellen visade också att hela 87 procent av däggdjuren skulle få minskade habitat, främst för att klimatförändringarna lär göra vissa platser obeboeliga, men också för att djuren helt enkelt inte kan sprida sig till nya områden tillräckligt snabbt. Det är framför allt apor och mindre däggdjur som mullvadar, näbbmöss och pungdjur som kommer att lämnas kvar på perrongen.

Även kräldjur är i fara, eftersom många arter är känsliga för förändringar. Bara små förändringar av temperatur och nederbörd kan leda till döden.

Ett exempel är arten Shinisaurus crocodilurus. Den lever bara i områden med grunt vatten i svala, täta skogar i norra Vietnam och södra Kina. Denna krokodilödleart behöver specifika temperaturer och nederbördsförhållanden, vilket innebär att klimatförändringar enligt forskarnas prognoser kommer att påverka kräldjurets habitat på ett dramatiskt vis.

Situationen är värre än befarat

I ett försök att hjälpa krokodilödlor och andra djur att hitta lämpliga habitat har forskare vid Georgia Institute of Technology i USA utvecklat en mer exakt och omfattande modell som de kallar megaSDM.

Till skillnad från andra modeller inkluderar megaSDM fysiska begränsningar för djurens förflyttningar och ritar en karta över hur långt arterna faktiskt hinner förflytta sig i olika klimatscenarier.

År 2021 använde forskarna modellen för att studera hur 165 nordamerikanska däggdjur kommer att ha spridit sig år 2050 respektive år 2070. Forskarna arbetade utifrån två scenarier, ett med begränsningar för djurens spridning och ett utan.

Modellen visade att artrikedomen i båda fallen störtdök till följd av klimatförändringarna och att arterna i allmänhet flyttade längre norrut. När begränsningen av djurens spridning togs med i beräkningen visade sig emellertid situationen vara ännu värre än man trott.

Enligt megaSDM kommer många arter inte att hinna fly till lämpliga habitat före år 2070, då klimatförändringarna verkligen kommer att ha förändrat planeten. Det kommer visserligen att uppstå potentiella nya habitat längre norrut, men det är fysiskt omöjligt för djuren att hinna dit i tid.

Modell ska rädda djuren

Den avancerade datormodellen är inte enbart en domedagsprofet. Förmågan att kombinera data om arter, tid, klimat och geografi ska forskarna nu använda för att rädda djur och bevara planetens biologiska mångfald.

Modellen kan till exempel visa vilka arter som kommer att få det särskilt svårt och rita kartor över vilka områden de kommer att försöka sprida sig till. Därefter kan forskarna hjälpa dem att ta sig dit.

Det kan bland annat ske genom att skapa passager mellan vilda naturlandskap, så att djuren enklare kan förflytta sig från ett område till ett annat, exempelvis i form av så kallade faunabroar över motorvägar.

Därutöver satsar man på att skapa temporära tillflykter för djur i skyddade naturområden, och forskarna kommer även att flytta djuren fysiskt. Den senare strategin är dock kontroversiell, eftersom överföring av arter till nya områden riskerar att orsaka problem för existerande arter i området. Situationen är emellertid så kritisk att bevarandebiologer är villiga att ta den risken.

Ett av de djur som forskarna aktivt vill hjälpa är koalan. Genom att flytta Australiens nationaldjur till nya, skyddade habitat vill biologerna både säkra den genetiska diversiteten, så att inavel undviks, och förhindra att nyheterna återigen översvämmas av bilder av brännskadade och rökförgiftade koalor.