Fiskfilén till lunch innebär inte bara en kostnad hos fiskhandlaren utan även i klimaträkenskaperna. Troligtvis har fisken fångats med hjälp av bottentrålning.
Den utbredda formen av storskaligt fiske har länge kritiserats för att skada havsbotten.
Nu visar ny forskning av 26 internationella forskare att bottentrålning även bidrar kraftigt till den globala uppvärmningen – i själva verket lika mycket varje år som flygtrafiken.
Tunga nät plöjer upp koldioxid från djupet
En bottentrål är ett stort nät med vikter som släpas längs havsbotten bakom ett fiskefartyg. På så sätt fångas djur som lever nära botten, såsom havskräfta, räkor, rödspätta och torsk.
Men när nätet förs fram över havsbotten förstör det även strukturen och växtlivet på havsbotten, precis som en plog som dras över åkern.
Havsbotten är jordens största lager av kol. Den kan lagras där i tiotusentals år utan att orsaka problem i atmosfären.
Men när näten virvlar upp sedimenten på havsbotten kommer kolet i kontakt med vattnet. Det gör haven surare och hotar djurlivet.
Dessutom finns det ett tak på hur mycket koldioxid haven rymmer. När vattnet mättas med nytt kol från bottentrålar minskar havens förmåga att absorbera koldioxid från luften. Utöver det fruktar forskarna att en stor del av kolen överförs till atmosfären.
Det kan alltså innebära en katastrof både för havet och klimatet.
Bottentrålning släpper ut cirka en miljard ton koldioxid varje år. Det är lika mycket som Storbritannien, Frankrike och Italiens totala utsläpp.
Som jämförelse svarade den globala luftfarten 2019 för cirka 0,9 miljarder ton koldioxid - nästan två procent av världens totala utsläpp.
Strategiskt skydd är win-win-win
Men situationen är inte hopplös. Forskarna har nämligen ett förslag på en lösning där alla är vinnare.
Genom att bevara strategiskt utvalda havsområden kan man rädda biologisk mångfald och nästan helt bli av med de skadliga koldioxidutsläppen. Dessutom har det visat sig att åtgärder mot överfiske leder till större fångster på lång sikt eftersom djuren får möjlighet att sprida sig i de skyddade områdena.
Man skulle kunna kalla det för en win-win-win-lösning.
Överfiske är skadligt både för det marina ekosystemet och klimaträkenskaperna. Forskarna föreslår därför ett skydd av strategiskt utvalda områden.
Forskare kan identifiera de mest idealiska områdena med hjälp av en ny databas som delar in världshaven i 50x50 kilometer stora kvadrater. Genom att ta fram data om områdets djurliv, koldensitet och fiskemönster kan forskare peka ut de platser där fredandet kommer att ha störst effekt.
Om man fredar blott fyra procent av havsbotten kommer risken för en allvarlig försämring av klimatkrisen att minska med 90 procent.
Forskarna föreslår dock att ambitionsnivån ska höjas till att freda nästan en tredjedel av världshaven.
Det skulle nämligen innebära en optimal vinst för biologisk mångfald, fiske och klimat.