En av de mest potenta växthusgaserna är dikväveoxid (N2O), även kallad lustgas.
Gasen står för cirka tio procent av de av människan skapade växthusgaserna och håller värmen 300 gånger effektivare än koldioxid (CO2).
När dikväveoxiden väl släppts ut från exempelvis lantbruket stannar den i atmosfären i upp till 120 år.
Normalt kan bakterier frigive lattergas, når de nedbryder kvælstofforbindelser, men Paracoccus-bakterien fjerner dem i stedet for.
Bakterie får syre genom att bryta ned gas
Det är därför helt avgörande för klimatet att vi begränsar utsläppen av N2O eller ännu bättre: Att vi tar bort den från atmosfären. Det senare kan en bakterie med namnet Paracoccus denitrificans hjälpa oss med, visar nya experiment.
Under normala förhållanden friger bakterier lustgas när de bryter ned kväveföreningar i jorden eller havet, men denna bakterie kan göra motsatsen.
Forskarna utsatte den för olika förhållanden, och det visade sig att Paracoccus har ett speciellt “backup-system” som den tar i bruk när den lever i en syrefattig miljö.
Det blålilla område på billedet viser hullet i ozonlaget over Antarktis. Dette hul kan lukkes endnu hurtigere med bakterien P. denitrificans.
När bakterien är avskuren från syre i vanlig form får den i stället tillgång till syre genom att bryta ned lustgas.
Forskarna ska nu ta reda på exakt vilka förhållanden som krävs för att bakterien ska bryta ned mesta möjliga av den farliga växthusgasen.
Om man kan använda bakterien för att ta bort lustgas från atmosfären minskar det inte bara växthuseffekten utan avhjälper också ett annat problem.
Dikväveoxid bryter nämligen ned ozonskiktet, och tar man bort den kommer läkandet av ozonskiktet att gå snabbare.