Shutterstock
Isbjörn i öken

Kaos i klimatet leder till massdöd

Planetens klimat förändras nu så snabbt att djuren och växterna inte hinner med. Varannan däggdjursart är redan hotad, och i en kapplöpning med tiden kämpar biologer för att rädda planetens djurliv, antingen levande eller som nedfryst dna.

Inget djur i naturen kan hota Arktis största rovdjur. Med en vikt på upp till 700 kilo och tio centimeter långa klor har isbjörnen i årtusenden ostört strövat omkring i ödemarken och jagat säl, fisk och valross. Men nu är det kanske snart slut med det.

Isbjörnen jagar från isflak på havet, men den mänskligt orsakade globala uppvärmningen gör att isen för varje år smälter allt tidigare på våren och fryser till senare på hösten. Det innebär att jaktmöjligheterna minskar och att björnen inte hinner anpassa sig till klimatförändringarna. Vissa biologer tror att det här århundradet kan bli det sista med vilda isbjörnar.

Många andra arter kommer att drabbas av samma öde och konsekvenserna av denna utveckling är oöverskådliga. Alla djur har en viktig plats i planetens ekosystem och när ett av dem försvinner riskerar naturen att kollapsa.

I en kapplöpning med tiden försöker biologer hålla de utrotningshotade djuren vid liv och göra det möjligt för framtida generationer människor att se dem återuppstå.

Tre fjärdedelar av alla arter utdöda

Forskare tror att klimatförändringarna under de närmaste åren kommer att utrota arter så snabbt att det rör sig om ett massutdöende, det sjätte i jordens historia.

Grafik, massdöd

På kort tid har två procent av alla däggdjursarter försvunnit (rött), medan omkring en och en halv procent av fåglar (gult) samt fiskar och kräldjur (blått) är utdöda.

© Mikkel Skov Benediktson

Det senaste massutdöendet inträffade för 66 miljoner år sedan, då 75 procent av alla planetens djurarter dog ut, däribland de stora dinosaurierna. Då träffade en enorm asteroid jorden och gav upphov till snabba, dramatiska klimatförändringar som fick näringskedjor att kollapsa.

Det massutdöende vi nu befinner oss mitt i har delvis orsakats av föroreningar och krympande habitat, men den viktigaste faktorn är den globala uppvärmningen, som har orsakats av människans förbränning av fossila bränslen som kol, olja och gas.

Stigande temperaturer kan innebära slutet för en stor del av livet på jorden. I en studie från år 2021 kom biologer fram till att en temperaturökning av 5,2 grader i förhållande till förindustriell tid skulle döda 70–95 procent av alla planetens arter.

Temperaturen har redan stigit en dryg grad. Om vi inte stoppar koldioxidutsläppen, så kommer den att stiga ytterligare tre–åtta grader före år 2100.

Under de senaste 100 åren har mellan en och två procent av alla arter av däggdjur, fåglar, fiskar och kräldjur dött ut. Det låter kanske inte så mycket, men i ett komplext ekosystem kan det få oöverskådliga konsekvenser att avlägsna bara en enda art.

En av de mest berömda studierna som visar på ekosystems sårbarhet gjordes i tidvattenzonen i en bukt i USA. Där beslutade zoologen Robert Paine på 1960-talet att studera arters ömsesidiga beroende genom att avlägsna en lokal sjöstjärneart.

Eftersom arten levde av musslor visade studien som förväntat att antalet musslor ökade kraftigt. Ingreppet fick emellertid betydligt större konsekvenser för ekosystemet än så. Omkring hälften av alla övriga arter som levde i tidvattenzonen när studien inleddes gick under.

Paines studie visade att sjöstjärnan hade en helt avgörande funktion i det lokala ekosystemet. Han använde därför termen ”nyckelart” för att beskriva arter som spelar särskilt stor roll för ett ekosystem. Om en nyckelart försvinner kollapsar systemet.

5,2 grader högre genomsnittstemperatur skulle utplåna 70–95 procent av planetens arter.

Sedan dess har andra forskare identifierat ett stort antal nyckelarter. I Yellowstone National Park medförde exempelvis utrotningen av vargen att nationalparkens betande djur ökade markant i antal och utsatte andra djurs födokällor för påfrestningar.

Det var nära att bävern utrotades. Det gjorde att djurlivet i floderna förändrades, vilket ledde till erosion, eftersom bävrarna inte längre byggde fördämningar. När myndigheterna beslutade att återinföra vargen återupprättades balansen.

Forskarna har inte någon riktig överblick över nyckelarter i alla ekosystem; om en oansenlig gnagare dör ut får det kanske inte någon större inverkan – eller så rasar hela ekosystemet som ett korthus.

Korallrev ska räddas

I den takt som arter nu dör ut kommer det garanterat att finnas nyckelarter bland dem som försvinner. Organisationer, myndigheter och forskare kämpar dock hårt för att rädda så många arter som möjligt.

Digital Life, ödla

I projektet Digital Life tar man detaljerade 3D-bilder av hotade djurarter och skapar en virtuell djurpark för framtiden.

© Digital Life

Ett bra ställe att börja på är korallreven, för där är artrikedomen enorm. Över en miljon arter, från mikroorganismer till stora fiskar, lever i korallrev, och omkring 275 miljoner människor är beroende av reven för sin försörjning.

Tyvärr dödas korallreven av de stigande vattentemperaturerna och förändringarna av havens pH, men genom att förhindra överfiske och minska föroreningarna kan revdöden skjutas upp.

Alltfler rev får nu ett särskilt skydd, till exempel världens största korallrev, Stora barriärrevet utanför Australiens östkust. Där har närmare 350 000 kvadratkilometer, ett område stort som Tyskland, blivit en naturpark som myndigheterna försöker skydda genom lagstiftning.

Dna sparas i djupfryst ark

Inte ens i en nationalpark går det att hålla liv i alla arter, och om det sista exemplaret av en art dör ut går mycket kunskap förlorad, så forskare arbetar med att bevara data om arter även efter det att den sista individen är borta.

Orangutang framför avverkad skog
© Shutterstock

Det sjätte massutdöendet pågår

I den takt som arter nu försvinner anser vissa forskare att vi befinner oss mitt i ett massutdöende, det sjätte i planetens historia. Till skillnad från tidigare har det här utdöendet inte orsakats av naturliga orsaker, utan av mänsklig aktivitet.

Det är relevant att bevara exempelvis detaljerad information om hur arten såg ut. Om slumpmässiga bilder och gamla bevarade exemplar utgör den enda vittnesbörden om en utdöd djurart är risken stor att det uppstår fria fantasier. Det ska emellertid projektet [Digital Life] förhindra.

Syftet med projektet är att använda utrustning för 3D-foto för att ta bilder av hotade djurarter och spara den mycket detaljerade informationen i en stor databas.

Bilderna kan utgöra grunden för animationer och på så vis göra det möjligt för vanliga människor att bege sig ut på en virtuell upptäcktsresa bland arter som inte längre existerar.

För forskare räcker det emellertid inte med bara djurens fysiska drag. Därför samlar biologer in vävnadsprover och dna från hundratals hotade arter och sparar dem i dna-banker.

En av världens största dna-banker är brittiska Frozen Ark. Där har biologer samlat in celler från stora och små djur och förvarat dem i kryogena frysar, som håller så låg temperatur som minus 140 grader.

Vid en sådan temperatur kan dna bevaras i årtusenden. Det gör det möjligt för framtida forskare att studera eller reparera utdöda arters dna med metoder som ännu inte har uppfunnits.

Dna-bankerna är en sorts Noaks ark där världens alla arter har samlats. Faktum är att forskare planerar för hur de ska kunna släppa ut djuren ur arken igen.

Med hjälp av ny dna-teknik vill de väcka de utdöda arterna till liv och släppa ut dem i naturen, så att de kan inta sin gamla plats i ekosystemet igen.

Utdöda djur ska återuppstå

Forskarna kallar detta de-extinction, ”avutrotning”, och det första djuret som genforskarna återupplivar blir kanske en mammut.

Den ullhåriga mammuten, som är nära besläktad med den asiatiska elefanten, levde i Europa, Asien och Nordamerika, där den fyllde en viktig funktion i ekosystemen.

Mammut i snö

Med den banbrytande gentekniken CRISPR ska en grupp amerikanska forskare försöka ge nytt liv åt den ullhåriga mammuten, som dog ut för 4 000 år sedan.

© Shutterstock

Genom att beta på den arktiska tundran förhindrade mammuten att stäpperna beväxtes med skog och gav därmed plats åt bland annat hjortar, bisonar och vildhästar.

Klimatförändringar och eventuellt jagande människor utrotade mammuten för 4 000–5 000 år sedan. Nu vill bioteknikföretaget Colossal återuppliva jättedjuret och återskapa ett förlorat ekosystem.

Colossal ska inte återskapa en genetisk kopia av den utdöda arten, utan klippa ut gener ur den asiatiska elefantens dna med hjälp av den banbrytande gentekniken CRISPR och ersätta dem med gener från den utdöda mammuten.

Det kommer att skapa en ny hybridart som är anpassad till förhållandena på kalla nordliga breddgrader.

2027 är det år då den ullhåriga mammuten efter 4 000 års uppehåll kanske åter kommer att beta på de arktiska stäpperna.

Klimatförändringar, tjuvjakt och minskade habitat hotar i dag elefanter i både Asien och Afrika. På Colossal hävdar man att den nya hybridarten är vårt enda sätt att rädda dessa jättar.

Dessutom visar deras beräkningar att mammutbestånd på tundran skulle minska utsläppen av växthusgaser.

Den arktiska permafrosten innehåller omkring 1 600 miljarder ton fryst metan, en växthusgas som är upp till 84 gånger kraftfullare än koldioxid. Om flockar av åtta ton tunga mammutar klampar runt på den frysta marken pressas jordlagren samman, så att frigivningen av metanet försenas – åtminstone i teorin.

Colossal hoppas att mammuten ska göra sin återkomst år 2027. Det är emellertid bara det första steget. Företaget vill återuppliva flera andra arter som har dukat under för klimatförändringar. Kanske hamnar isbjörnen en vacker dag på deras lista.

Tre saker DU kan göra

Klimatförändringarna gör livet besvärligt för många arter, men på tre enkla sätt kan du själv bidra till att förbättra den biologiska mångfalden i din närmiljö.

Insektshotell
© Martinvl, Wikimedia Commons

Bygg ditt eget insektshotell

Insekter fyller en viktig funktion i naturen. De pollinerar blommor, bryter ner biologiskt material och är en oumbärlig källa till föda för många andra djur. Genom att erbjuda dem habitat i en i övrigt kultiverad trädgård eller park går det att öka bestånden av de små krypen.

Igelkottar
© Shutterstock

Strunta i gräsmattan och ge plats åt vilda djur

Tusentals kvadratkilometer trädgårdar, parker och torg täcks av gräs – biologiskt sett gröna öknar. Där finns bara en växtart och ett fåtal djurarter mellan de gröna bladen. På blomsterängar, i snår och i buskar frodas insekter och små djur, till exempel igelkottar.

Bi med pollen
© Shutterstock

Ta hand om världens viktigaste djur

Bin har en avgörande funktion i den globala livsmedelsproduktionen, eftersom de pollinerar en stor del av de grödor som vi lever av. Bland annat utbredd användning av insektsmedel hotar emellertid deras existens. Giftfria områden med vilda blommor och död ved ger optimala förutsättningar för bina.