Om man vill avgöra om en madrass är bra eller inte, får man titta på sömnkvaliteten och ryggens belastning. Det finns många teorier om vilken sorts madrass som är bäst, men det finns inte mycket vetenskaplig dokumentation på det här området. En av de mest utbredda uppfattningarna är att ryggraden har ett naturligt utsträckt läge som madrassen skall stötta. Det illustreras ofta i annonser med en teckning. Faktum är att det finns lika lite vetenskapliga belägg för detta påstående som för många andra.
Detta har konstaterats i en ny dansk undersökning av sambandet mellan liggkomfort och ryggsmärtor. Enligt sakkunskapen – det vill säga sömnforskare, ryggspecialister, fysio- och ergoterapeuter och kiropraktorer – finns det ingen standardlösning, när det gäller valet av säng och madrass. Man skulle kunna säga att en bra säng är en säng som man sover gott i. Sängen får dock inte orsaka extrema ställningar eller utsätta axlarna, ryggraden och höfterna för tryck – och den får framför allt inte hindra rörligheten, vilket kan hända om man sjunker ner djupt i en vattensäng.
Sängtillverkarna beskriver ofta en sund nattsömn som en orörlig sömn, men faktum är att vi byter ställning mellan tio och flera hundra gånger under en natt. Forskarna menar att det kan vara viktigt för att hålla i gång lungfunktionen och cirkulationen. Den mjuka vattensängen kan alltså hämma rörelsefriheten, men tar i gengäld upp mycket av det tryck som kan uppstå, när man ligger på en hård futon. Detta är i synnerhet en fördel för smala människor. De som har lite mer hull skyddas av sitt fettlager och behöver inte en lika mjuk madrass.