En livmoder är en unik biologisk struktur, som har formgivits av naturen för att ge det lilla människofostret en säker plats att vara under de nio månader en normal graviditet varar.
Livmodern består av olika lager, bland annat ett slemhinnelager (endometriet) och ett muskellager (myometriet). Om det inte uppstår en graviditet kommer slemhinnelagret att stötas bort i samband med menstruationen. Muskellagret ser däremot till att livmodern under en graviditet kan utvidgas och göra plats för barnet, samt dras ihop igen i samband med födseln.
Adenomyos kan vara handikappande
Cirka var femte kvinna råkar emellertid ut för att slemhinnan växer in i muskellagret (myometriet). Det ger störningar i myometriets normala funktioner och leder till blödningar och smärtor i underlivet.
Tillståndet, som få människor har hört talas om, kallas adenomyos och kan vara direkt handikappande för en del kvinnor. Samtidigt klarar sig ungefär en tredjedel av de drabbade kvinnorna utan symtom eller upplever bara lättare obehag.
Hopväxt livmoder
Ett annat problem som en del kvinnor lider av kallas endometrios. I detta fall befinner sig slemhinnecellerna också i fel vävnad. Men till skillnad från adenomyos, som uppstår inuti livmoderns muskellager, är endometrios ett problem som huvudsakligen uppkommer utanför livmodern.
Både adenomyos och endometrios kan emellertid leda till att kvinnans chans att bli gravid förringas och bör därför tas på allvar. Tack vare forskning, allmänt intresse och sociala medier har uppmärksamheten för endometrios ökat markant på senare år.
Svårt att diagnostisera
Adenomyos har dock inte fått samma fokus och sjukdomen är fortfarande relativt okänd. Situationen blir inte bättre av att tillståndet är svårt att diagnostisera. Tidigare har det nämligen inte varit möjligt att identifiera närvaron av endometrieceller i myometriet utan att ta vävnadsprover efter att livmoderns har avlägsnats kirurgiskt (hysterektomi).
På senare år har dock läkare med hjälp av MRI-undersökningar och ultraljudsmätningar i livmodern kunnat skapa en visuell bild som gör det möjligt att ställa diagnosen.
Åldern spelar in
Adenomyos kan spridas till hela myometriet, eller så kan de samlas i en knöl (adenomyom). Hittills vet inte vetenskapen om detta har någon betydelse för symtomen. Det finns inte heller någon klarhet i varför en del kvinnor får adenomyos och inte andra, men det finns tecken som tyder på att risken att drabbas av tillståndet ökar med åldern.
Dessutom tror man att området mellan endometriet och myometriet kan skadas av naturliga processer i samband med menstruationscykel, graviditet eller förlossning. Det kan även finnas andra faktorer som spelar in, som exempelvis medicinska ingrepp.
Hormonbehandling är möjlig lösning
De behandlingar som finns att tillgå inkluderar hormonterapi, progesterontabletter eller insättning av hormonspiral. Dessutom finns det ett läkemedel som stoppar kroppens naturliga produktion av könshormon.
Icke-hormonella behandlingar omfattar terapier som minskar menstruationsblödningen och underlivssmärtor kan behandlas med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Behandlingarna är dock inte lika effektiva för alla kvinnor, vilket tyder på att det finns mer än en sorts adenomyos.