Pyttesmå plastbitar kan spåras i hjärnan efter två timmar
En uppseendeväckande studie visar att så kallad nanoplast kan tränga in i mushjärnor på bara två timmar. Nu har forskare en möjlig förklaring till hur plastpartiklarna tränger ända in dit.
Mikroplast är små plastbitar som har en diameter på mindre än 0,5 millimeter och nanoplast är beteckningen för de minsta bitarna med en diameter på mindre än 0,0001 millimeter i diameter.
Mikroplast finns nästan överallt. Den finns bland annat i öl, socker, fisk, honung och dricksvatten, men även i hög grad i världshaven.
Det innebär att fiskar, havsdäggdjur, sköldpaddor och sjöfåglar som intar mikroplast kan få en falsk känsla av mättnad.
Dessutom kan mikroplasten blockera djurens förmåga att ta upp näring genom tarmarna, vilket kan leda till att de till slut dör av svält.
Problemet med mikroplast i djur begränsar sig dock inte bara till deras tarmsystem. En österrikisk studie visar att mikroplast går att spåra i mushjärnor redan två timmar efter att den har intagits. Och det kan visa sig vara relevant för oss människor.
"När plastpartiklar söker sig in i hjärnan kan risken för inflammation och kanske även sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdomar mycket väl öka", förklarar Lukas Kenner, som är professor i patologi vid Medicinska universitetet i Wien till Neuroscience News.
Bryter barriären
Tidigare forskning har sedan länge påvisat att mikroplast (mindre än fem millimeter i diameter) och nanoplast (mindre än 0,0001 millimeter) kan förflytta sig runt i kroppen.
Men det har funnits tvivel kring huruvida de små partiklarna har kunnat tränga in i hjärnan genom att bryta igenom blod-hjärn-barriären, som skiljer hjärnvävnaden från blodet. Men nu tror sig forskarna kunna skingra detta tvivel.
Genom att övervaka möss som de utfodrade med mikroplast och nanoplast har de följt plastpartiklarnas färd genom kroppen.
Efterföljande prover visade att nanoplast hade tagit sig in till hjärnan genom att tränga igenom blod-hjärn-barriären inom loppet av två timmar.
Med hjälp av datorsimuleringar kunde forskarna dessutom identifiera en speciell ytstruktur som med hjälp av ett flertal kolesterolmolekyler fungerar som en sorts transportband.
Och det är alltså detta transportband de små plastpartiklarna använder sig av under sin färd till hjärnan.
Med denna nya kunskap hoppas forskargruppen kunna öka vår medvetenhet om mikro- och nanoplast, samt hur den påverkar våra kroppar.
"För att minimera potentiella skador på klimat och människor är det av avgörande betydelse att begränsa produktionen och användandet av mikro- och nanoplast, samtidigt som man fortsätter att studera konsekvenserna av användandet av dessa plasttyper", avslutar Kenner.