Levande larver renar sår på död vävnad och bakterier
Sterila påsar med levande larver har blivit ett allt vanligare alternativ till antibiotika och kirurgi. Men framför allt en sak står, enligt tillverkaren, i vägen för en vidare spridning av behandlingen.
Det är larver som dessa som används till att rengöra sår. De medicinska larverna avlas i sterila anläggningar och behandlingen sker genom att larverna läggs på patientens sår i en liten påse, som till förväxling är lik en tepåse.
Bakom väggarna till en oansenlig byggnad i ett industriområde i södra Wales pågår något mycket ovanligt.
Tusentals flugor surrar exempelvis runt i sterila boxar. Med jämna rum töms boxarna på insektsägg, som kläcker larver, som sedan skickas ut till diverse sjukhus i stora delar av Europa.
Där används de till att rengöra och läka allvarliga sår, som annars riskerar att patienten får en lem amputerad.
Gareth Kempson är administrativ chef i företaget Biomonde, som är Europas enda distributör av larvterapi med produktionsfaciliteter i både Tyskland och Wales.
Enligt Gareth Kempson kan de båda produktionsanläggningarna rymma upp till 50 000 flugor var av arten Lucilia sericata och på senare år har deras larver bidragit till mellan 25 000 och 30 000 sårbehandlingar i hela Europa årligen.
Behandlingen sker genom att larverna avger ett sekret som löser upp den döda vävnaden i patientens sår, som larverna sedan äter – utan att skada den levande vävnaden.
Samtidigt simulerar larverna snabbare sårläkning och bekämpar mikroorganismer och infektioner i såret. Vanligtvis placeras de små larverna på patientens sår i en liten påse, som är till förväxling liknar en tepåse.
"Metoden är populär eftersom det är ett mycket effektivt sätt att rengöra kroniska sår, som kroppen inte själv kan läka", förklarar Gareth Kempson och refererar exempelvis till svåra fotsår hos diabetiker eller kroniska sår hos äldre med dålig blodcirkulation.
Här placeras små larver på en patients sår. I takt med att man har upptäckt penicillinets begränsningar har larverna på många platser blivit ett alternativ till att genomgå operationer.
"Standardmetoden är att rengöra såret kirurgiskt genom att skära bort den döda vävnaden, men det är svårt att undvika att inte också skära bort frisk vävnad. Man kan också behandla såret med olika geler, men det tar vanligtvis mellan 29 och 42 dagar innan såret är helt rent. Fördelen med larver är art behandlingen i snitt bara tar fyra till åtta dagar."
Larvvåg sköljer in över sjukhusen
Det låter kanske inget vidare, men det en trots allt en behandlingspraktik som på senare år har gjort intåg efter att ha varit skrinlagda i åratal.
Fram till 1940-talet var det praxix att behandla sårinfektioner med larver.
Men sedan antibiotikan uppfann och de medicinska larverna lades i malpåse.
Enligt Gareth Kempson beror larvernas nyvunna popularitet främst på en ökande global oro för antibiotikaresistens.
Han upplevde framför allt att populariteten ökade från 1990-talet fram till år 2010. Sedan har utvecklingen hamnat på en stabil nivå, kanske för att det fortfarande råder ett visst motstånd mot den lite tabubelagda behandlingen, gissar han.
Ett antagande som får stöd i en formulärstudie från 2017 i den brittiska publikationen Nursing Times, som visare att många sjuksköterskor valde bort larverna för att de tyckte att de var "äckliga".
En erkänd metod
"Många föredrar en behandling som de uppfattar som lite mindre äcklig", säger Gareth Kempson.
Icke desto mindre har medicinska larver fått ett större erkännande som behandlingsmetod under årens lopp, även i den vetenskapliga litteraturen.
Det skriver The Guardian, som även berättar om att andra behandlingsmetoder från det förgångna också börjar återupptas i bruk.
Exempelvis har en grupp brittiska forskare samlats för att undersöka effekten av olika gammaldags behandlingar som i hundratals år har knuffats längst bak i läkemedelskataloger.
Gruppen har bland annat testat en 1 000 år gammal anglosaxisk behandling av ögoninfektioner på mus.
Behandlingen består av vitlök, lök och purjolök, som blandas med vin och galla från en komage – och överraskande nog har mixturen från 900-talet visat sig vara mycket effektiv, berättar forskargruppen. Nästa steg är enligt forskarna att testa medlet på människor.