Människans hörsel är långt ifrån den bästa i djurriket. Fladdermöss kan exempelvis höra så kallade högfrekvent ljud, som ligger långt ifrån det mänskliga örats område.
Men hur är det med högfrekventa ljud som vi inte kan höra? Kan de också göra skada?
Forskarna skiljer mellan ljudvågornas frekvens och deras amplitud. Frekvensen mäts i hertz (Hz) och avgör ljudets höjd i form av bas (låg frekvens) eller diskant (hög frekvens), medan amplituden mäts i decibel (dB) och anger ljudstyrkan – exempelvis en svag viskning eller ett högt vrål.
Så rör sig ljudvågorna genom öronen
På bilden syns ett tvärsnitt av ett öra. Här syns ljudvågornas väg från det yttre örat till snäckan i inre örat.
Hörselgång
Ljudvågor (blå) går genom luften i ytterörats hörselgång innan de träffar trumhinnan.
Hammare, städet och stigbygel
Trumhinnan omvandlar ljudvågorna till mekaniska svängningar och via mellanörats tre små hörselben – hammaren, städet och stigbygeln – överförs de till innerörat.
Inneröra
Innerörat är fullt med vätska som leder ljudvågorna in i snäckan. Där når de fram till fina hårceller (sinnesceller) som genererar nervsignaler och via dem ger hjärnan besked om ljudet.
Hörselben
Hörselbenen har dessförinnan filtrerat bort det högfrekventa ljudet. Därför kan ultraljud varken höras eller skada hårcellerna.
Medan hög ljudstyrka kan vara ytterst skadlig för hörseln är det i stort sett ingen risk i samband med ultraljud som är ljud med en frekvens på över 20000 Hz (vilket är den vanliga gränsen för människans hörsel).
Högfrekventa ljud – eller ultraljud – skadar inte hörseln.
Detta beror på det sätt som hörselsinnet är inrättat på: Hörselbenen i mellanörat fungerar som ett filter och sorterar bort det snabbsvängande ultraljudet så att det inte kan göra skada på de fina hårcellerna (sinnesceller) som regiistrerar ljud i innerörat.