Cancer, depression och blodproppar – genom åren har forskare kopplat användning av p-piller till en rad allvarliga biverkningar, vilket har fått många kvinnor att välja bort preventivmedlet.
Därför kan perspektiven i en ny studie, som forskare från Filippinerna, Korea, USA och Danmark står bakom, visa sig bli banbrytande.
P-piller består av kemiska varianter av de två kvinnliga könshormonen östrogen och progesteron.
När pillret intas pausas hormonsystemet. Kroppen producerar då inte längre hormonerna själv, utan får dem tillförda utifrån. Det gör att ägglossningen upphör, så att det inte går att bli gravid.
I forskarnas studie användes matematiska datorgenererade modeller för att visa att mängden progesteron och östrogen i p-pillren verkar kunna minskas avsevärt utan att de förlorar sin verkan.
Därmed kan man enligt forskarna också minska risken för de allvarliga biverkningar som är förknippade med p-pillrens höga hormondoser.
Minskas med över 90 procent
Studien utgår från data från 23 friska kvinnor i åldrarna 20–34 år, som alla hade regelbundna menstruationscykler och även visat tecken på ägglossning under sin senaste cykel.
Så fungerar p-piller
- Hindrar ägglossningen, så att inga ägg friges.
- Gör slemmet i livmoderhalsen tjockt, så att inga spermier kan tränga igenom och befrukta ett eventuellt ägg.
- Slemhinnan i livmodern blir mindre mottaglig för att ett eventuellt befruktat ägg ska kunna fastna på den.
Med dessa data i bagaget kunde forskarna skapa en matematisk modell, som inte bara gav dem en överblick över hur en genomsnittlig menstruationscykel ser ut. Den kunde också användas för att simulera effekten av att minska p-pillrets hormonmängd under menstruationscykeln.
Forskarnas modell, som för närvarande bara är teoretisk, visade att det gick att minska intaget av hormoner avsevärt och ändå få ett effektivt skydd mot graviditet.
Studiens resultat tyder på att mängden progesteron i vissa fall kan minskas med 43 procent och östrogenet med hela 92 procent utan att försämra preventivmedlets verkan.
Studien publicerades nyligen i tidskriften PLOS Computational Biology.