”Vi blev verkligen överraskade över den höga biologiska mångfalden. I en enda tepåse med cirka 150 milligram torkat växtmaterial av grönt te hittades spår av 400 insekter", säger Henrik Krehenwinkel, genforskare vid universitetet i Trier, Tyskland.
Totalt hittade forskarna dna-spår från 3 264 djur i teproverna, däribland spindlar, kackerlackor, kvalster, flugor och fjärilar från hela världen i kommersiellt producerade teer och örter, inköpta i tyska livsmedelsbutiker. Det framgår av denna studie.
Ett loppbett stressar växten
Men det finns inga hälsorisker med att djur äter av tebladen eller lämnar andra mikroskopiska spår. Det säger Alexis Kaae, vice ordförande för European Specialty Tea Association, till Illustrerad Vetenskap.
”Attacker från små djur på en teplanta kan till och med föra med sig något positivt. Om en viss loppa äter på en särskild tebuske i Taiwan blir växten stressat, vilket gör att det tillfogas en smaknyans till bladen som tedrickare gillar”, säger Alexis Kaae.
Hon säger också att skillnaderna är stora när det gäller kvaliteten på te. Hon anser inte att de tepåsar man vanligtvis möter som konsument i stormarknader kan mäta sig med mer specialiserad teproduktion i lösvikt.
”Det är till exempel skillnad i storleken på bladen. Vissa massproducerade teer produceras dessutom på låga höjder där det kan finnas problem med lokala föroreningar i marken, medan te från buskar på högre höjder vanligtvis utsätts för färre föroreningar från olika källor och därav kan vara av bättre kvalitet, påpekar Alexis Kaae.
Tebusken Camellia Sinensis är den växt som grönt eller svart te görs av. Användningen av te startade i Kina och spred sig sedan till Europa på 1500-talet. England tog emot den nya drycken med öppna armar och började tillverka den i Indien.
Kaffe är inte lämpligt för forskning
Henrik Krehenwinkels arbete med att påvisa djurens inverkan på teblad är ett led i hans forskning om hur djurpopulationer förändras över tid som ett resultat av mänskligt ingripande.
För detta ändamål visade sig torkade teblad vara ett bra forskningsområde, eftersom de förvaras mörkt och svalt, vilket gör att spåren från de små djuren bevaras.
”I jämförelse är till exempel kaffe ingen bra utgångspunkt för min forskning eftersom kaffebönorna är rostade. Dna-material gillar inte att värmas upp till en hög temperatur under lång tid”, säger Henrik Krehenwinkel till The Scientist.