Till och med för den mest självupptagna person kan det vara svårt att medge, men solen kretsar faktiskt runt dig. Gravitationen är en stark naturkraft som sliter och drar i precis allt.
Den håller fast dig i stolen där du sitter, den får månen att kretsa runt jorden och jorden att göra det samma runt solen. Gravitationen verkar emellertid i båda riktningarna, så även du själv påverkar solen lite grand.
Med en enkel formel som formulerades för flera hundra år sedan går det att beräkna hur mycket.
Gravitationen är en av de fyra fundamentala naturkrafterna som håller ihop universum. (De tre övriga är svag, stark och elektromagnetisk växelverkan.)
Gravitationen har obegränsad räckvidd, men hur mycket objekt attraherar varandra avgörs av både objektens massa och avståndet mellan dem.
Solens massa är över 300 000 gånger större än jordens. Eftersom gravitationens räckvidd är obegränsad skulle man kunna tro att vår stjärna skulle dra in både dig och allt annat i solsystemet i sitt glödheta inferno. Solens centrum befinner sig dock 150 000 000 kilometer bort, vilket gör gravitationen relativt svag.
Avståndet från dig till jordens mittpunkt är bara drygt 6 000 kilometer, så trots jordens lilla massa gör det korta avståndet att du hålls kvar på jordytan.
Om du bara färdas en liten bit bort från jordytan minskar emellertid gravitationskraften.
Den internationella rymdstationen ISS, som kretsar på cirka 400 kilometers höjd, befinner sig alltså 6 400 kilometer från jordens mittpunkt. Där uppe är gravitationen omkring tio procent lägre än på jordens yta.
Astronauterna på ISS slipper alltså inte ifrån jordens gravitation bara för att de befinner sig i omloppsbana. Faktum är att de befinner sig i ständigt fritt fall. De träffar emellertid aldrig jorden, eftersom ISS samtidigt susar fram i en hastighet av 28 000 kilometer i timmen och därmed slungas bort från planeten.
Allt kretsar kring varandra
Jorden upplever samma jämvikt. Solens massa attraherar jorden, men eftersom vår planet rör sig runt solen i 100 000 kilometer i timmen slungas jorden samtidigt utåt med samma kraft.
Det var just rörelser i solsystemet som satte vetenskapsmän på spåret av gravitationen.
Enligt den berömda – men falska – myten fick naturforskaren Isaac Newton idén till gravitationen när ett äpple föll ner i huvudet på honom.
Den sanna historien är att den tyske astronomen Johannes Kepler hade bevisat att planeterna inte rör sig runt solen i perfekta cirklar, utan i elliptiska banor. Det blev startskottet för en jakt på en förklaring av vad det var för osynlig kraft som drog i planeterna. Det förklarade Isaac Newton år 1687 med sin gravitationslag.
Alla objekt påverkar varandra med en attraherande kraft som är beroende av objektens massa och deras inbördes avstånd.
Konsekvensen blir att jorden inte bara kretsar kring solen. Solen kretsar även runt jorden.
Vår planet attraherar solen, vilket innebär att de två objekten kretsar runt en gemensam tyngdpunkt. Men eftersom solen väger betydligt mer än jorden ligger denna punkt närmare solens mittpunkt än jordens.
Planeternas omloppsbanor kompliceras ytterligare av att de även attraherar varandra med olika styrka.
I teorin bidrar du även själv till beräkningen, eftersom du attraherar jorden, solen och övriga universum lite grand.