Skillnaden på fritt fall och utan luftmotstånd
Om man släpper en sten från hög höjd, kommer den de första sekunderna att accelerera nära jordaccelerationen, som är 9,81 m/s2.
Med andra ord kommer stenen efter en sekunds fritt fall att nå en fart av 9,8 m/s (cirka 35 km/h) och efter två sekunder 19,6 m/s (ca 70 km/h).
Efterhand som farten ökar, växer emellertid även luftmotståndet, och eftersom detta växer med kvadraten på hastigheten, får det snabbt en stor inverkan. Varje gång hastigheten fördubblas, växer luftmotståndet fyra gånger.
Så småningom kommer luftmotståndet att bli så stort att det motsvarar accelerationen, och då har det fallande föremålet uppnått sin sluthastighet.
Hur hög sluthastigheten blir beror på en mängd faktorer, bland annat höjden över jorden och föremålets form och yta.
Luftmotstånd påverkar fritt fall
På stora höjder är luften mycket tunn och luftmotståndet därför litet.
Luftmotståndet är dessutom störst på en stor yta. Därför faller en fjäder långsammare, medan en projektilformad tingest kan uppnå en väldigt hög sluthastighet.
Detta utnyttjar fallskärmshoppare. Om de vågar hoppa ut med sträckt kropp och huvudet nedåt, kan de uppnå en slutfart på över 500 km/h.
Vanliga fallskärmshopp når en hastighet av 216 km/h
Vid mer normala hopp når man oftast en sluthastighet på 60 m/s (216 km/h) efter 10 sekunders fritt fall.
Efter att fallskärmen lösts ut, fortsätter man i en lugnare fart på ungefär 5 m/s, vilket motsvarar 18 km/h.
Om det var möjligt att hoppa fallskärm på andra planeter skulle fritt fall se markant annorlunda där än på jorden. På dvärgplaneten Pluto skulle sluthastigheten nå upp i 0,66 m/s, medan den på Jupiter skulle vara 24,7 m/s, vilket är den högsta sluthastigheten bland solsystemets planeter.
De stora skillnaderna mellan Pluto och Jupiter beror på att Jupiter är en betydligt större och massivare planet, vilket skapar en betydligt tyngre gravitation.