Kan man lura ljusets hastighet?

Faktum är att fysikerna ända fram till slutet av 1800-talet trodde att ljusets hastighetskulle vara beroende av iakttagarens rörelse. Så är det till exempel med ljudet, vars hastighet alltid är den samma i förhållande till luften. Om man själv rör sig framåt och skickar ut en ljudvåg, kommer man att mäta dess hastighet till ett värde under normala cirka 300 meter per sekund. Fysikerna ansåg att samma sak gäller ljuset, eftersom de trodde att det bredde ut sig i ett hypotetiskt medium, som kallades etern. Man tänkte även ut ett snillrikt sätt att bevisa det på. Man visste att jorden rör sig runt solen med 30 kilometer i sekunden. Därmed borde det vara skillnad på den hastighet som ljuset breder ut sig med i olika riktningar. Skillnaden var emellertid så liten att man först 1881 hade tillräckligt exakt utrustning för att kunna mäta den. Helt oväntat visade det sig emellertid att ljuset breder ut sig med samma hastighet i alla riktningar, oavsett var källan befinner sig och oavsett dess hastighet. Det betyder att om man kör bil kommer ljuset från framlyktorna att uppmätas till 299792 kilometer i sekunden – även om bilen är en snabb racerbil som kan framföras i imponerande 299791 kilometer i sekunden. Det var just erkännandet av ljusets absoluta hastighet som låg till grund för Einsteins relativitetsteori och hela 1900-talets fysik. Einstein insåg att ljuset – i motsats till vad man kan tro – inte rör sig i förhållande till ett absolut rum. Ljusets hastighet är alltid konstant, och därmed var det värdigt att få den centrala placeringen i relativitetsteorin.

Läs mer om hur man kom fram till ljusets hastighet.