Kan man göra en evighetsmaskin?
Går det att konstruera en evighetsmaskin, och vilka metoder har man försökt?

Evighetsmaskinen är en omöjlig dröm. Det som kännetecknar en evighetsmaskin är att den skall kunna utföra ett arbete utan att man tillför energi utifrån i form av sol, vind, vattenkraft, bränsle eller annat. Den skall med andra ord kunna gå av egen kraft, tills den slits upp. Idén om en evighetsmaskin är mycket gammal. Källor ända tillbaka till 1200-talet beskriver ett evigt snurrande hjul. Sedan dess har många olika uppfinnare försökt att komma med förslag på eller till och med att bygga evighetsmaskiner. Mellan 1855 och 1903 kom det till exempel in 575 förslag till det brittiska patentverket. De fyndiga förslagen har utvecklats i takt med tekniken. Några av de första förslagen var vattenkvarnar, som själva pumpade upp det vatten som drev dem. Senare utnyttjade man hävstångs- eller fjäderprinciper, och när kunskapen om magnetismen ökade, ritade man maskiner, som skulle drivas runt av omväxlande attraktion och repulsion. Till dags dato har det inte lyckats en enda uppfinnare att demonstrera en evighetsmaskin, som fungerar. Problemet med dem alla är att den energi som sätter igång dem snabbt förbrukas genom friktionen vid maskinens rörelse. Det kommer alltid att vara nödvändigt att tillföra en maskin energi. Skulle en evighetsmaskin fungera och utföra ett arbete, måste den alltså skapa energi utifrån ingenting – och det är mot naturen.