Vad är glaspest?
Glaspest är mikroskopiska defekter eller sprickor i ytan på glas. Defekterna gör glaset vitaktigt och slöjat.
Glaspest uppstår på grund av ett utbyte av joner som innebär att kalciumjoner försvinner från glasytans yttersta lager.
Äldre eller billigt glas är mest sårbart för glaspest. Processen går snabbast när glaset är vått och i luft med en relativ fuktighet över 55 procent.
På museum förvaras vanligtvis antika glas under torra förhållanden för att skydda glasen mot glaspest.
Hur får man bort glaspest?
Om ett glas väl får glaspest kan man inte göra något för att rädda dem.
Glas kan dock se "mjölkiga" eller dimmiga ut, utan att det handlar om glaspest. Det kan exempelvis bero på kalkbeläggningar eller för mycket diskmedel. Om problemet beror på kalk kan glasen läggas i varmt vatten uppblandat med ättika.
Kalkbeläggningar består nämligen av fast kalciumkarbonat som bildas av fria kalcium- och karbonatjoner från det vatten som glasen diskas i.
När glasen läggs i en blandning av vatten och ättika bildas en syrabasreaktion där två ättiksyremolekyler överför en vätejon vardera till karbonatet.
Efter hand som de fria karbonatjonerna släpps löses kalkbeläggningen upp för att frige nya joner till vattnet.