Hur mäter man servehastigheten?
Vid tennisturneringar visar man ofta hastigheten i serven. Hur mäter man den, och vilken är den högsta hastighet som uppmätts?
Bollens servehastighet registreras av de små mätare som är placerade i varsin ände av tennisbanan. Ofta är de placerade så diskret att åskådarna inte märker dem. Mätarna är tämligen dyra, så de används mest vid stora turneringar som Wimbledon, men de förväntas bli allt vanligare. Servemätaren innehåller en radar, som sänder ut en mycket kortvarig radarsignal. När signalen träffar tennisbollen, reflekteras en del av den till en sensor, men signalen förvrängs samtidigt en aning på grund av att bollen befinner sig i rörelse. Utifrån förvrängningen kan en inbygggd dator blixtsnabbt beräkna bollens hastighet och visa den på en display, antingen som kilometer i timmen eller som miles per hour (MPH). På åskådarplats följs servens hastighet som regel med stort intresse, då tennissportens publik är känd för att älska statistik och tekniska upplysningar. Rekordet är imponerande: 14 mars 1998 skickade engelsmannen Greg Rusedski iväg en boll med 239,7 kilometer i timmen. Det skedde vid ATP Champions Cup i Indian Wells i Kalifornien. Kvinnornas rekord för högsta servehastighet är 205 kilometer i timmen. Det var Venus Williams från USA som slog iväg den oerhört snabba bollen den 16 oktober 1998 vid det europeiska inomhusmästerskapet i Zürich i Schweiz. De första hastighetsmätarna dök upp på tennisturneringar runt 1990, men först från 1993 blev de vanliga vid de stora turneringarna, där de särskilt används vid uppvisningsbanorna.