Elkedel
© Shutterstock

Hur avlägsnar ättika kalk i en vattenkokare?

När jag har använt min vattenkokare mycket får insidan snabbt en kalkbeläggning. Den försvinner som tur är igen när jag häller ättiksyra i den, men hur går det egentligen till?

Vattnet du fyller din vattenkokare med har pumpats upp ur berggrunden. På sin väg från ytan till grundvattenlagren tar vattnet med sig mineraler och innehåller därför till slut olika joner: atomer eller molekyler med en elektrisk laddning.

Några av de positiva och negativa jonerna bildar tillsammans svårlösliga jonföreningar, som man ser i form av metates eller beläggningar.

De klumpar av kalk som sätter sig på en vattenkokares värmeelement består av positiva kalciumjoner och negativa karbonatjoner. Även om den större delen av både kalcium och karbonat är förenade, kommer också en liten del att vara upplöst som fria joner i vattnet.

Syra och bas möts i vattenkokaren

Balansen mellan fria och bundna karbonatjoner regleras med ättiksyra. Karbonat är en bas och därför kan fria joner reagera med ättiksyra.

Efterhand som karbonatjoner försvinner från vätskan hamnar de i obalans i förhållandet mellan de fria karbonatjonerna i vätskan och de förenade, som sitter på värmeelementet.

Därför löses kalkbeläggningen successivt upp för att återskapa balansen. Fria karbonatjoner reagerar med ättiksyran, tills i stort sett alla kalkbeläggningar är borta.

Halten av kalcium i vatten hjälper till att bestämma hur hårt vattnet är. Hårdhetsgraden är ett uttryck för hur många kalcium- och magnesiumjoner som har lösts upp i vattnet, och den kan ange på flera sätt, bland annat i tyska hårdhetsgrader (°dH).

På denna skala motsvarar en grad tio milligram upplöst kalciumoxid per liter eller 7,19 milligram upplöst magnesiumoxid per liter.

Ju hårdare vattnet är, desto fler beläggningar skapar det. Om vattnet i dina kranar är mycket hårt krävs det även att du använder med tvål när du tvättar händerna.