Hur fungerar en kikare?

Kikare eller teleskop finns i alla storlekar från pyttesmå teaterkikare till gigantiska astronomiska teleskop. Oavsett storleken är syftet emellertid det samma: att göra avlägsna föremål synligare. För att förstå hur en kikare fungerar kan man fråga sig själv varför man inte kan se till exempel nummerplåten på en bil på en kilometers avstånd. Svaret är att nummerplåten inte tar så stor plats på näthinnan vid det avståndet. Det kan man emellertid ändra på med en kikare. Med hjälp av ett objektiv, en stor lins, hämtas ljuset från nummerplåten in och samlas i en liten brännpunkt. En annan och mindre okularlins sprider ljuset så att det täcker hela näthinnan. Processen är i princip jämförbar med att man får större ögon. Därför är det även klart att storleken på objektivet är avgörande för hur bra en kikare är. Världens största kikare i dag är tvillingteleskopen Keck I och II på Hawaii, som vart och ett har en diameter på 9,8 meter. Med dessa teleskop kan man se galaxer miljarder ljusår bort. Hubbleteleskopet, som ligger i en permanent bana runt jorden, är inte så stort, men ger ändå bättre bilder, eftersom det befinner sig utanför jordens störande atmosfär. Även med en bra amatörkikare är det dock möjligt att läsa en nummerplåt en kilometer bort. Den holländske optikern Hans Lippershey betraktas som kikarens uppfinnare. Uppfinningen gjordes 1608 och revolutionerade astronomin på bara några år.