Newton fick inte något äpple i huvudet, men historien innehåller ett frö av sanning. Han inspirerades nämligen enligt flera samtida källor av ett fallande äpple, innan han gav sig i kast med sitt arbete med gravitationslagen.
Den viktigaste källan är ett handskrivet manuskript till boken Memoirs of Sir Isaac Newton’s Life, där författaren, William Stukeley, berättar om ett samtal med Newton 1726, då den legendariska vetenskapsmannen beskrev det sedan så berömda äpplet som föll till marken.
Pestepidemi placerade Newton under trädet
Historien om Newton och äpplet kommer från 1666, då en pestepidemi härjade i England. Newton befann sig under epidemin i sitt föräldrahem, herrgården Woolsthorpe. Där satt han en dag i skuggan under ett äppelträd, när ett äpple föll ned. Åsynen fick Newton att fundera på varför äpplet alltid faller lodrätt till marken och inte exempelvis i sidled.
Gravitationslagen beskrevs för första gången i Newtons verk Principia, som bestod av tre böcker, varav den första kom ut 1687. Verket innehöll också Newtons lag.
Han kom fram till teorin att kraften som får äpplet att falla inte är begränsad till jorden, utan kan vara samma kraft som får månen att stanna i sin bana runt jorden. Därmed hade Newton inlett formuleringen av gravitationslagen, som han senare lade fram i verket Principia.
Newtons ursprungliga äppelträd blåstes omkull under en storm i början av 1800-talet. I dag finns ett ympat exemplar av vetenskapens mest berömda träd att beskåda i Cambridge.