Fem saker du inte visste om Newton

Newton ägnade många av sina vakna timmar åt att söka efter de vises sten, som enligt alkemister inte bara ger evigt liv, utan också förvandlar järn till guld.

Experimenten ägde rum i det fördolda. Alkemi var delvis förbjudet av myndigheterna på grund av risken för bondfångeri, och kyrkan var inte heller entusiastisk med tanke på alkemins magiska ingredienser. Först vid Newtons död 1727 hittade man travar med manuskript – mer än en miljon ord – som detaljerat avslöjade Newtons ockulta sida.

För att skydda hans eftermäle publicerades de aldrig. År 1936 fick auktionshuset Sotheby’s tag på manuskripten och höll en stor auktion. Den kände ekonomen John Maynard Keynes blev den som köpte flest av manuskripten på auktionen.

Han skänkte dem senare till King’s College i Cambridge, där Newton var professor när det begav sig. Där ligger de än i denna dag.

2. Hunden tände eld på laboratoriet

En kväll satt Newton och arbetade med en av sina teorier i skenet från stearinljus. Hunden Diamond låg vid hans fötter under bordet, när någon knackade på dörren.

När Newton reste sig upp för att öppna sprang den begeistrade hunden rakt in i bordsbenet. Stearinljuset på bordet välte och satte fyr på anteckningarna.

När Newton såg skadan utbrast han: "Åh, Diamond, Diamond, du anar inte vilken olycka du har ställt till med!". Vetenskapliga anteckningar som Newton hade ägnat sig åt i månader gick förlorade i branden.

Det är en av de seglivade anekdoterna om Newton. Men historiker är skeptiska, eftersom händelsen dyker upp på många ställen, fast med några små variationer.

I en annan version hade Newton glömt att stänga fönstret och det tvärdrag som uppstod välte ljuset. I en tredje version är "Diamond" ett av hans prismor, som av en olyckshändelse koncentrerade solljuset så att det började pyra och alla de stora tankarna att gå upp i rök.

3. Förgiftade sig själv med kvicksilver

I enlighet med den tidens traditioner gjorde man ett avtryck av Newtons ansikte på hans dödsbädd. Dödsmasken hänger i dag hos Royal Society och man kan ana ett plågat uttryck. Den åldrande Newton led även av bland annat sömnlöshet, dålig matsmältning och darrningar.

I bibehållen korrespondens beklagar han sig över sin hälsa och ber om ursäkt för sitt irrationella beteende och de många förolämpningar han har slängt omkring sig.

Nästan 300 år senare – 1979 – kunde forskare komma med ett förslag på vad som orsakade den dåliga hälsan och de beryktade humörsvängningarna: Kvicksilverförgiftning.

De undersökte en lock av hans hår, som visade sig innehålla 15 gånger mer än normalt av den skadliga tungmetallen – och för övrigt även förhöjda mängder arsenik och bly.

Kvicksilver var ett konstant inslag i många av Newtons experiment och hans symtom och beteende stämmer väl in på kvicksilverförgiftning.

4. Ingen kom till hans föreläsningar

Om Newton på något mirakulöst sätt återuppstod och beslöt sig för att hålla en föreläsning, hade salen garanterat fyllts till bristningsgränsen. Men så var det inte under hans livstid.

Newton var professor i matematik vid Cambridges universitet mellan 1669 och 1702, och då som nu var positionen uppdelad mellan forskning och undervisning.

Han förväntades undervisa minst en gång i veckan i "geometri, geografi, statik, optik eller någon annan matematisk gren", som det formulerades i stadgarna.

Men undervisning intresserade honom inte alls – forskningen hade hans odelade uppmärksamhet. Och det kände studenterna troligtvis av. Salen var i alla fall ofta halvtom under hans föreläsningar.

5. Var riksbankdirektör i nästan 30 år

År 1696 flyttade Newton från Cambridge till London. Han hade fått arbete som kunglig myntmästare, vilket kan översättas till riksbankdirektör i dag.

Under 1600-talet hade Englands städer vuxit sig stora och kolonierna knoppade av sig. Men penningväsendet hade inte hängt med i utvecklingen.

Utnämnandet sågs nog mest som något som kunde hålla honom sysselsatt fram till pensionen, men Newton grep sig an uppgiften med sin vanliga entusiasm. Han drog exempelvis in alla de gamla silvermynten och ersatte dem med en ny och mer pålitlig valuta. En femtedel av de återkallade mynten var falska, konstaterade Newton.

Han ledde jakten på falskmyntare genom att spåra upp och förhöra de misstänkta – och han lyckades få flera av dem dömda till döden. Den kriminella undervärlden skickade flera dödshot, men Newton fortsatte opåverkad och satt kvar på sin post fram till sin död.