Vissa fysiker räknar plasma som en tillståndsform i stil med fast ämne, vätska och gas. Det är dock inte helt utan problem.
En tillståndsform karakteriseras av två saker: för det första att övergången från en fas till en annan sker plötsligt vid bestämda förhållanden, utan att det finns några mellanformer. Det vet vi till exempel med is, som smälter och blir till vatten.
Det andra är att ämnet får bestämda egenskaper.
Plasma uppfyller det andra kravet men inte det första. Plasma uppkommer nämligen gradvis, när en gas tillförs extremt mycket värme.
Värmen får elektronerna att röra sig snabbare och snabbare runt atomens kärna, och vid en viss tidpunkt börjar de slita sig loss, så att elektroner och kärnor helt skiljs åt.
Ämnet sägs vara i plasmaform, när samtliga molekyler till sist är uppdelade i elektroner och atomkärnor.
Plasma är sällsynt på jorden och finns naturligt endast som inslag i lågor och blixtar. Å andra sidan utgör plasma merparten av solen och stjärnorna och är den mest utbredda tillståndsformen i universum.
Fysikerna arbetar för övrigt med en del andra tillståndsformer, till exempel supermateria, Bose-Einstein-kondensat och paramagnetisk fas.