Våra förfäder hade sex med olika arter: Du är an gammal oäkting

Nu står Homo sapiens ensam kvar men för 40 000 år sedan levde vi nära andra människoarter och fick barn med dem. Ny forskning ­visar att de första människorna skilde sig betydligt mer från varandra utseendemässigt än vi gör i dag.

Shutterstock & Kennis & Kennis

Antropologen Émile Ennouchi avlägsnar de sista dammkornen med en borste och lyfter upp sitt fynd mot den afrikanska solen. Efter sina tusentals år i marken har kraniet blivit lite snett, men i övrigt är det i gott skick.

Han vrider det sakta och betraktar det från olika håll medan han låter fingrarna glida över det förtjockade benet ovanför ögonhålorna.

Händelsen utspelade sig år 1961 och Ennouchi ledde de stora arkeologiska utgrävningarna vid Jebel Irhoud, fem mil sydost om Safi i Marocko. Det välbevarade fyndet identifierades till en början som en neandertamänniska, men senare fann forskarna så många likheter med vår egen art att det klassificerades som en tidig Homo sapiens.

Den moderna människan har högre panna och smalare käke än vår nära släkting neandertalmänniskan.

Vi känns igen på kraniet

Kraniet är den viktigaste faktorn när forskarna bedömer om ett fynd tillhör en modern människa eller inte. Det finns dock inget särskilt drag som skiljer Homo sapiens från neandertal­människan och våra övriga nära släktingar. I stället tittar forskarna på en rad olika drag som tillsammans ger människan sitt ­karakteristiska utseende.

Åldern beräknades till cirka 160 000 år, vilket innebar att kraniet passade väl in i den teori om människans ursprung som länge varit rådande. Enligt den uppstod Homo sapiens i Öst­afrika för cirka 200 000 år sedan. Därifrån bredde den moderna människan ut sig på planeten för 60 000 år sedan.

Men år 2017 lyckades forskare datera fyndet i Jebel Irhoud mer exakt. Kraniet är inte 160 000 utan 315 000 år gammalt. Därmed blev Homo sapiens i ett slag drygt 100 000 år äldre.

Kraniet från Jebel Irhoud flyttar inte bara tidpunkten för den moderna människans uppkomst utan påverkar också föreställningen om att vår art uppstod i Östafrika. För hur kan då den äldsta Homo sapiens ha hittats i Marocko, som ligger 600 mil där­ifrån?

Kraniet ger kanske en del av svaret, för trots att det utan tvivel kommer från en Homo sapiens ger vissa drag en antydan om äldre arter. Samma sak gäller flera andra fynd av Homo sapiens, där man ser kombinationer av moderna och äldre drag.

Våra stamfäder tycks ha påmint mer om en brokig storfamilj med flera olika blandformer än om en enhetlig art.

Homo sapiens uppstod i hela Afrika

Fyndet av den äldsta Homo sapiens, långt från människans förmodade vagga i Öst­afrika, har fått forskare att avfärda den gamla teorin och lägga fram en ny.

År 2018 presenterade en grupp antropologer ledda av Eleanor Scerri vid University of Oxford i Storbritannien teorin ”afrikansk multiregionalism”. Enligt denna teori uppstod de särskilda kännetecken som i dag till­sammans definierar Homo sapiens ett efter ett under loppet av hundratusentals år i mindre grupper av människor i stora delar av Afrika.

Vi uppstod drag för drag

Den moderna människan uppstod inte enbart i Östafrika, som forskarna hittills har trott. De drag som i dag är kännetecknande för oss framträdde ett i taget runtom i Afrika under hundratusentals år.

Oliver Larsen

400 000 år: Fynd avgör ­artgränsen

Utvecklingen av moderna drag syns på ett kranium från sjön Ndutu i Tanzania. Kraniet har fortfarande de kraftiga muskelfästen i bakhuvudet som är typiska för vår förfader Homo heidelbergensis och markerar eventuellt gränsen till Homo sapiens.

Museo Arqueológico de Regional de Madrid

315 000 år: Platt ansikte uppstod i ­Marocko

Jebel Irhoud-kraniet är det hittills äldsta fynd som klassificerats som Homo sapiens. Det har ett nutida platt ansikte men är mer avlångt och har kraftigare ögonbrynsbåge än moderna Homo sapiens.

NHM

259 000 år: Homo sapiens spred sig till hela kontinenten

Ett 295 000 år gammalt kranium som hittades i Florisbad i Sydafrika visar att Homo sapiens tidigt var spridd över kontinenten. Ansiktet har den moderna platta formen.

Ryan Somma/Occoquan

195 000 år: Olika drag förekom parallellt

Två kranier som hittades i Omo i Etiopien visar att anatomiskt moderna och anatomiskt ursprungliga Homo sapiens levde tillsammans. Det ena har hög panna medan det andra är mer avlångt och har platt panna.

SPL

160 000 år: Klotformigt kranium uppstod i Etiopien

På två kranier av arten Herto från Etiopien syns Homo sapiens klotform för första gången. Kranierna har också platta ansikten men är kraftigare än på moderna Homo sapiens.

AGE/ImageSelect

13 000 år: Primitiva drag levde vidare i Nigeria

Iwo Eleru-kraniet visar att ursprungliga drag levde vidare länge. Kraniet, som är avlångt och har en markerad ögonbrynsbåge, daterades först till 140 000 år på grund av sina primitiva drag. En ny datering visade dock att det är endast 13 000 år gammalt.

Jonathan Jackson/NHM

De första exemplaren av arten Homo sapiens skilde sig i högre grad från varandra utseendemässigt än nutida människor, trots våra variationer i längd, bredd och hudfärg. De stora skillnaderna berodde på att grupper av människor i tiotusentals år utvecklades utan kontakt med varandra.

Om vi hade kunnat resa tillbaka i tiden och besöka dem allihop hade vi sett att ingen av dem såg ut som oss.

Vissa hade kraftiga käkar och tänder, andra en stor geniknöl i nacken (ett fäste för kraftiga halsmuskler), medan några hade en sluttande panna och en markerad benbåge ovanför ögonen – precis som hos människans äldre förfäder.

Trots det räknar forskarna dem alla som Homo sapiens, eftersom de även hade många nutida mänskliga drag: Ett smalt bäcken, små tänder i en smal käke och en stor hjärna i ett klotformigt kranium.

Afrikansk multiregionalism är i dag den teori som enligt många forskare bäst förklarar att den 315 000 år gamla Jebel Irhoud-människan och andra nästan lika gamla afrikanska fynd har moderna anatomiska kännetecken, medan samma drag saknas på vissa betydligt yngre fynd.

Klimatet skapade flera människotyper

Det afrikanska klimatet var omväxlande i Homo sapiens barndom. Under torrperioder skildes de olika stammarna åt och utvecklades var för sig. Under perioder med frodigare klimat möttes stammarna igen och blandade sina gener.

130 000 år sedan: Blött och frodigt

Under vissa perioder, exempelvis för cirka
130 000 år sedan, fick Afrika mer nederbörd än i dag. Stora delar av kontinenten täcktes då av antingen skogar eller savanner, vilket gjorde att de olika grupperna med människor kunde färdas i princip överallt och blanda sig med varandra.

25 000 år sedan: Torrt och kargt

Vid andra tidpunkter, exempelvis för 25 000 år sedan, var Afrika torrare än i dag. Stora delar av kontinenten täcktes av öknar och det fanns bara lite skog. Under dessa perioder isolerades grupperna av människor från varandra och utvecklade särpräglade drag.

Den teorin sätter samtidigt stopp för jakten på det som forskarna kallar en autapomorfi för den moderna människan, det vill säga ett specifikt kännetecken som gör det möjligt att skilja ”oss” från ”dem” för att det förekommer hos alla moderna människor, men inte hos några av de arter med vilka vi är närmast besläktade.

Något sådant drag finns inte såvida Homo sapiens utvecklades på det sätt som Eleanor Scerri tror. Teorin utesluter även möjligheten att dra en exakt gräns mellan vår nuvarande art och den art från vilken vi utvecklades, troligen afrikaner av arten Homo heidelbergensis.

Det bästa förslaget är att gränsen går någonstans för mellan 315 000 och 400 000 år sedan. Längre tillbaka än så har nämligen fynden bara antydningar av moderna drag.

Människan kom tidigt till Kina

Beväpnade med den nya historien om Homo sapiens i Afrika tar forskarna nu också en ny titt på när våra förfäder egentligen tog språnget från sin ursprungliga kontinent och bredde ut sig över stora delar av jorden.

Hittills har den utvecklingen daterats till för 60 000 år sedan, men år 2015 hittade en grupp forskare 47 tänder som utan tvivel var från Homo sapiens i en grotta i södra Kina. Tänderna kunde inte dateras direkt men lagret ovanför dem var 80 000 år gammalt.

Samtidigt har fossiliserade ben från elefanter, hyenor och pandor i samma lager som tänderna daterats till 120 000 år.

Det ger visserligen en lång period inom vilken anatomiskt moderna människor kan ha bott i grottan, men de bör med stor sannolik­het ha lämnat Afrika betydligt tidigare än för 60 000 år sedan.

Vi erövrade världen med stenar, ben och bokstäver

Redskap var nyckeln till våra förfäders framgångar. Uppfinningsrikedomen gjorde att Homo sapiens kunde överleva i ogästvänliga miljöer, från det heta Afrika till istidens Europa, och hjälpte slutligen vår art att erövra världen.

  • 500 000 år sedan: Använder stenar till jakt

    För 500 000 år sedan använde Homo sapiens förfäder spjutspetsar av sten. Repor på spetsiga stenar som hittats i Sydafrika tyder på att de dels användes för att hugga med och dels knöts fast vid pinnar. Uppfinningen förbättrade jaktmöjligheterna.

  • 350 000 år sedan: Delar stora stenar för att få verktyg

    Tekniken tog ett språng när våra förfäder, och senare även neandertalmänniskan, började slå sönder stenar för att använda flisorna. Därmed blev det möjligt att tillverka finare och mer specialiserade verktyg att sticka, skära och skrapa med.

  • NYT FUND

    320 000 år sedan: Handlar med glas

    Gamla stenredskap av vulkaniskt glas dök nyligen upp vid en utgrävning i Kenya. Denna svarta bergart, obsidian, kan delas i vassa fragment. Men eftersom den inte förekommer naturligt i området tror forskarna att dessa stenar är det första tecknet på handel människor emellan.

  • 100 000 år sedan: Tillverkar pärlor

    Redan för cirka 100 000 år sedan bar människor halsband, enligt fynd av snäckskal med borrade hål. Denna användning av skal, som har hittats i Marocko, Algeriet, Israel och Sydafrika, tycks ha varit utbredd. Skal användes eventuellt även som handelsvara.

  • 90 000 år sedan: Gör knivar av ben

    Människor längs Marockos Medelhavskust tillverkade lätta, vassa och spetsiga knivar genom att ta revben från stora partåiga hovdjur för att sedan slipa dem. Sådana knivar var perfekt lämpade för att rensa den fisk som utgjorde en stor del av människornas kost. Knivarna användes även för att skära i läder.

  • 90 000 år sedan: Spetsar fisk med harpun

    Vid Semliki i Kongo (Kinshasa) har forskare hittat en harpun av ben som gjorde det möjligt att spetsa exempelvis en mal på 70 kilo. Analyser av neandertalmänniskors ben tyder på att de till skillnad från Homo sapiens inte åt fisk.

  • NYT FUND

    73 000 år sedan: Ritar med ockra

    Streck av ockra på en jämn yta i grottan Blombos i Sydafrika är det äldsta tecknet på att människor använt skrivdon. Med en mellan en och tre millimeter tunn penna av färgämnet ockra skrev våra förfäder ett tecken som ser ut som ett nummertecken. Fyndet är samtidigt den äldsta grottmålningen.

  • Tråde blev brugt til at sy skind sammen til tøj - her en yngre hue.

    34 000 år sedan: Färger, tyg och tråd

    Tygfibrer av lin som har hittats i en grotta i Georgien innehåller rester av ett färgämne. Tyget användes troligtvis till kläder. Vissa fibrer som var hopflätade användes sannolikt för att sy ihop läder. Neandertalmänniskor gick i stället klädda i mantlar av skinn.

  • 11 700 år sedan: Uppfinner jordbruket

    De första spåren av jordbruk dyker upp just när istiden tar slut för cirka 11 700 år sedan. Till en början var jordbruket troligen bara ett komplement till jakten, men efter hand som förädling av spannmål och husdjur gav större utbyte började alltfler människor slå sig ner som bönder.

  • 8 600 år gamla Jiahu-tecken från Kina är världens äldsta kända skriftspråk.

    8 600 år sedan: Bevarar kunskaper

    Skriftspråket var kanske det viktigaste redskapet som Homo sapiens utvecklade. Det gjorde det möjligt att överföra kunskaper genom tid och rum. Den äldsta kända skriften är de 16 så kallade Jiahusymbolerna från Kina, som är 8 600 år gamla. Den historiska tiden börjar med utbredningen av skriften.

Närmare studier tyder dock på att tänderna har slitits på samma sätt som nutida tänder, vilket har fått vissa forskare att betvivla att de verkligen är så gamla. Vissa har till och med föreslagit att det måste ha hänt någonting under utgrävningen som gjorde att fynden förväxlades.

Teorin om att människan utvandrade tidigare från Afrika än vad man trott fick ytterligare vind i seglen år 2018. I grottan Misliya i norra Israel hittade en grupp forskare ledda av professor Israel Hershkovitz vid universitetet i Tel Aviv en överkäke med åtta tänder som uppenbarligen har tillhört en Homo sapiens.

Fyndet daterades till någonstans mellan 177 000 och 185 000 år. Därmed är det nu nästan säkert att Homo sapiens lämnade Afrika långt före de stora utvandringsvågorna för cirka 60 000 år sedan.

Det är ovisst hur långt dessa första moderna utvandrare kom och om de har några nu levande ättlingar, men förutom tänderna från södra Kina finns det flera tecken på att deras resa åtminstone inte slutade i Israel.

År 2018 hittade en forskargrupp ett fingerben i Saudiarabien som också kommer från en tidig Homo sapiens. Det har daterats till 88 000 år, vilket tyder på att våra förfäder åtminstone nådde Arabiska halvön som på den tiden var betydligt frodigare än i dag.

Andra människoarter finns i oss

Om det fanns Homo sapiens utanför Afrika för 200 000 år sedan var den period under vilken våra förfäder överlappade andra människoarter betydligt längre än man hittills har trott.

Homo heidelbergensis

Denna art, som av allt att döma är den direkta stamfadern till både Homo sapiens och neandertalmänniskorna, har många drag gemensamt med de sistnämnda, bland annat en mindre hjärnvolym. Homo heidelbergensis uppstod för 800 000 år sedan och levde troligen fram till för 120 000 år sedan.

SPL

Homo floresiensis

Denna art, som har hittats på ön Flores i Indonesien, har fått tillnamnet hobbiten för att den var så kort – endast cirka 110 centimeter. Homo floresiensis var möjligtvis Homo erectus sista ättling. Senare analyser tyder på att den lilla människoarten försvann för 50 000 år sedan.

Mosgaard/Kennis & Kennis

Neandertaler

Denna kraftigt byggda människoart levde i Europa och Asien. När Homo sapiens kom till Europa för 45 000 år sedan levde de två arterna jämsides i 5 000 år. Neandertalarna dog eventuellt ut på grund av förföljelser eller kanske av nya sjukdomar som drabbade dem.

Kennis & Kennis

Denisovamänniskor

Denisovamänniskan var troligen kraftigt byggd och köldtålig, precis som neandertalmänniskan. De två människoarterna var nära besläktade. Hittills har man endast hittat några fingerben och tänder från arten i en grotta i Sibirien, så dess utseende är fortfarande okänt.

Oliver Larsen

Forskarna har i många år känt till att den moderna människan levde i samma delar av Europa som neandertalmänniskan för mellan 40 000 och 45 000 år sedan. En tidig utvandring från Afrika innebär dock att våra förfäder garanterat även träffade en eller flera av de övriga människoarter som redan bebodde stora delar av planeten.

Inte nog med att våra förfäder bebodde samma områden som andra människoarter, de måste också ha haft sex och fått barn med dem. Det visar analyser av nu levande människors gener.

Mellan en och fyra procent av dna hos moderna européer kommer från neandertalmänniskan, och i vissa delar av Sydostasien och Oceanien har invånarna upp till fem procent dna från denisovamänniskan – en art som har identifierats genom ett fåtal benfynd i en grotta i bergskedjorna Altaj i Sibirien.

Alla hade sex med alla

Våra förfäder levde tillsammans med minst fyra andra människoarter. Forskning visar att arterna parade sig med varandra och att både neandertal­människan och denisovamänniskan än i dag lever vidare i våra gener.

1. Tidiga moderna människor och östliga neandertalmänniskor

Dna-analyser visar att tidiga moderna människor parade sig med östliga neandertalmänniskor, troligen i Mellanöstern, för cirka 100 000 år sedan. Forskarna vet inte om denna människotyp har några ättlingar i dag.

2. Moderna européer och västliga neandertalmänniskor

För 60 000 år sedan utväxlade moderna européer gener med västliga neandertalmänniskor, troligen i Mellanöstern. Deras täta band fortsatte i Europa, vilket innebär att nu levande européer har mellan en och fyra procent neandertal-dna.

3. Moderna asiater och ­denisovamänniskor

År 2012 visade forskare att denisovamänniskans dna lever vidare i den infödda befolkningen i Oceanien, Australien och östra Asien, som har upp till fem procent denisovagener. Det är ännu ovisst exakt var och när mötet ägde rum.

4. Östliga neandertalmänniskor och denisovamänniskor

År 2013 visade ett fossil från grottan där denisovamänniskan hittades att arten även hade intima relationer med neandertalmänniskan. Individen i grottan hade 17 procent neandertal-dna. Mötet ägde rum för över 50 000 år sedan, troligen i Asien.

5. Denisovamänniskor och okänd art av Homo

Denisovamänniskans gener innehöll även helt okänt dna, visade studier år 2013. Eventuellt kommer det från vår direkta förfader Homo heidelbergensis eller den tidigare människoförfadern Homo erectus.

6. Moderna afrikaner och okänt art av Homo

År 2018 hittade forskare tecken på att även moderna afrikaner, det vill säga ättlingar till Homo sapiens som aldrig lämnade Afrika, har blandat sina gener med en annan människoart. Forskarna har dock fortfarande inte identifierat denna art.

Tämjning av vargar gav en fördel

Upptäckten att våra förfäder skaffade barn med andra människoarter har bara byggt på mysteriet om varför de försvann. Vi kommer kanske aldrig få något slutgiltigt svar på den frågan, men forskarna har flera teorier om vad som kan ha hänt.

Kanske tog vi emot de andra med öppna armar – och råkade smitta dem med sjukdomar som de dog av.

Kanske gav våra förfäders tämjning av vargen dem en fördel i jakten på storvilt, vilket slutligen konkurrerade ut de övriga, en teori som den amerikanska antropologen Pat Shipman nyligen presenterade. Eller så försvann de av naturliga orsaker.

Ett av de våldsammaste vulkanutbrotten i Europas historia, som jämnade den supervulkan som i dag är Flegreiska fälten i Italien med marken, inträffade för cirka 39 300 år sedan – vid exakt samma tidpunkt som de sista spåren av de västliga neandertalmänniskorna försvinner.

Neandertalmänniskan närmar sig den moderna människan

Socialt och kulturellt skilde sig Homo sapiens från övriga människoarter som levde vid samma tidpunkt som våra förfäder. Nya fynd har dock suddat ut gränsen mellan dem och oss, för på flera viktiga punkter matchade neandertalmänniskan Homo sapiens.

  • Samarbete gjorde det möjligt för människan att jaga storvilt, men neandertalmänniskan hade samma förmåga.

    Jagade storvilt

    För cirka 400 000 år sedan övergick de första Homo sapiens, eller deras direkta förfäder, från att jaga exempelvis kaniner till att sikta in sig på storvilt. Det krävde samarbete mellan jägarna, vilket i sin tur förutsatte kommunikation och troligen även språk – förmågor som hittills har betraktats som unikt mänskliga. År 2016 visade emellertid en forskargrupp att även neandertalmänniskor jagade storvilt med hjälp av avancerade strategier. Studien visade bland annat att vår systerart drev in bisonoxar, hästar och uroxar i avgränsade dalar så att djuren inte kunde fly.

  • Livet i stora grupper gjorde det möjligt för vissa individer att specialisera sig på att tillverka redskap, såsom denna harpunspets av ben.

    Levde i stora grupper?

    När Homo sapiens började leva tillsammans i större grupper för cirka 150 000 år sedan utvecklade människan nya, avancerade samhällsnormer. Livet i stora grupper gjorde att vissa individer kunde specialisera sig på att exempelvis tillverka redskap. Forskarna vet inte om neandertalmänniskan gick igenom samma utveckling, så på den punkten kan våra förfäder möjligen fortfarande anses ha varit överlägsna.

  • Nya fynd visar att inte bara Homo sapiens målade (till höger).

    Skapade grottkonst

    För cirka 40 000 år sedan exploderade Homo sapiens förmåga att tillverka redskap och skapa grottkonst, som på allvar dök upp vid denna tid. Forskarna ser detta som tecken på en markant förbättring av människans kognition. År 2018 fann emellertid forskare de första säkra bevisen för att även neandertalmänniskor skapade grottkonst. Målningar med trappstegsformer, prickar och handavtryck har hittats på tre platser i Spanien.

De senaste årens upptäckter har visat att Homo sapiens ursprung och utbredning är en mer komplicerad affär än vi har trott.

Vi vet nu att vi uppstod i olika delar av Afrika, att vi utvandrade i flera vågor med början för nästan 200 000 år sedan och att den moderna människan levde jämsides med andra människoarter i tiotusentals år.

Om forskarna har lärt sig något av de senaste årens upptäckter är det att historien inte är färdigskriven. Våra kunskaper om människans historia bygger på så få fynd att det räckte med en ny datering av ett kranium från Marocko för att i ett slag göra vår art mycket äldre.

Någonstans i jordlagren ligger garanterat ett nytt fynd och väntar på att återigen skriva om människans historia.

Dna-analys och datering har skrivit om vår förhistoria

Tidigare kunde forskarna bara artbestämma och datera fossil utifrån deras ­utseende, men med hjälp av dna-analys och nya dateringsmetoder får vi i dag en betydligt mer detaljerad bild av våra förfäders privatliv och ursprung.

  • 13-årig flicka var en korsning mellan två människoarter

    I en grotta i Sibirien hittade en grupp forskare år 2008 ett fragment av ett fingerben. Benet kommer från en 13-årig flicka som dog för 90 000 år sedan. Nu har forskarna fått fram tillräckligt mycket dna för att kunna fastslå flickans ursprung. Hennes mamma var neandertalmänniska och pappan var denisovamänniska. Det är första gången forskare har hittat en korsning mellan två människoarter.

  • Instabila elektroner har gjort människan 100 000 år äldre

    Kraniet från Jebel Irhoud i Marocko daterades ursprungligen till 40 000 år, men en dateringsmetod som kallas luminiscens har visat att det är 315 000 år gammalt och därmed det äldsta fyndet av Homo sapiens. Kraniet har inte kunnat dateras, istället har forskarna daterat flintredskap i samma lager. Luminiscensmetoden bygger på att flintans kristallstruktur fångar instabila elektroner med en känd hastighet.

Läs också:

Forntidsmänniskor

Kindtand flyttar på människans ursprung

2 minuter
Hvorfor forsvandt neandertalerne?
Forntidsmänniskor

Varför försvann neandertalarna?

1 minut
Prehistoric human
Forntidsmänniskor

Människoart: Människans okända kusin hittad i Kina

0 minuter

Logga in

Fel: Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
VisaDölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!