För omkring 100 000 år sedan, då mammutar strövade runt på jorden, störtdök temperaturen på norra halvklotet och stora områden täcktes av massiva istäcken.
På bara 10 000 år bildade lokala bergsglaciärer enorma istäcken, som täckte stora delar av det som i dag är Kanada, norra Europa och Sibirien.
Därför har paloeklimatologer länge arbetat med att hitta svar på två frågor: Varifrån kom de istäcken som dominerade under den senaste istiden? Och hur kunde de växa sig så massiva så fort?
En ny studie kan ha svaren.
De enorma mammutarna trivdes under den senaste istiden.
Jordens bana runt solen avgör istider
Istider dikteras av jordens bana runt solen. Banan kan variera mellan att vara elliptisk till att vara nästan helt rund. Samtidigt uppstår små förändringar av jordaxelns vinkel.
Dessa variationer påverkar hur stora mängder solstrålning som når jordens yta. Därmed har det betydelse för hur varmt eller kallt det blir på jorden.
Förändringarna kallas glaciala cykler och den senaste började för 116 000 år sedan, varpå ett enormt och massivt istäcke till slut täckte norra halvklotet.
Det tog inte istäckena mer än 10 000 år att smälta ihop.
Skandinavien borde vara isfritt
Medan det kan tyckas troligt att de områden som i dag är Kanada och Sibirien täcktes av is, så har experterna lagt pannan i djupa veck när de har försökt förklara de omfattande istäcken som täckte de mildare regionerna i Skandinavien och resten av Nordeuropa.
Det varma vatten som den nordatlantiska havsströmmen för med sig borde ha medverkat till att hålla Skandinavien i stort sett isfritt.
För att hitta svaret utvecklade forskarna en komplex analysmodell kallad Community Earth System Model. Modellen kunde återskapa de klimatförhållanden som rådde i början av den senaste istiden.
Då upptäckte forskarna att passager i det kanadensiska, arktiska öhavet bildade en viktig knutpunkt för kontrollen över det nordatlantiska klimatet, som till sist avgjorde om det kunde bildas istäcken i Skandinavien eller inte.
I början av den senaste istiden växte lokala bergsglaciärer upp och bildade stora istäcken som täckte stora delar av dagens Kanada, Sibirien och Nordeuropa.
Istäcken kontrollerar havsströmmar
De modeller som forskarna utvecklade, avslöjade att så länge den kanadensiska arktiska ögruppens passage hölls öppen, så kyldes norra halvklotet ned tillräckligt mycket för att bygga upp istäcken i norra Kanada och Sibirien, men inte i Skandinavien.
Däremot upptäckte forskarna att om vattenvägarna i den kanadensiska arktiska ögruppen blockerades, så dirigerades det friska arktiska och nordliga Stillahavsvattnet om österut via passager utanför Grönland.
Forskarna har därefter kunnat stödja de nya modellerna med studier av havssediment från Nordatlanten, som visar tecken på glaciärer i norra Kanada tusentals år före dem som uppstod i Europa.
Sedimentstudierna visade också en försvagad djuphavscirkulation innan glaciärerna bildades i Skandinavien.
Bildandet av havsis i norra Kanada har därför varit en förutsättning för att det skulle kunna uppstå en istid i Skandinavien – och att det kunde ske så hastigt.
Den nya metoden för att beräkna istider är så banbrytande att den kan användas till att undersöka och förstå andra historiska istider. Den kan samtidigt hjälpa till att förutspå framtida klimatförändringar med större precision.