Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Romarrikets läkare skar in till benet

I över 600 år var de romerska läkarna ibland farligare för patienten än sjukdomen som hotade den sjuke. Men i mitten av andra århundradet e.Kr. införde ”läkekonstens furste” Claudius Galenos helt nya tekniker som skulle bli standard för europeisk läkekonst i mer än tusen år.

lessing archive

Året är 157 e.Kr. I amfiteatern i den östromerska staden Pergamon i våra dagars Turkiet sitter åskådarna och jublar. Dagens höjdpunkt, gladiatorstriderna, är just över och publiken är hänförd.

Striderna har varit både spännande och lagom blodiga. Medan segraren hyllas mitt på arenan släpas de svårt skadade gladiatorerna till amfiteaterns sjukstuga för att lappas ihop.

En av amfiteaterns läkare är den unge greken Claudius Galenos som just har återvänt till staden efter att ha studerat läkarvetenskap hos den tidens största medicinska auktoriteter i Alexandria i Egypten.

Efter hemkomsten till Pergamon har han blivit legendarisk bland gladiatorernas ägare. De ser nämligen gärna att deras dyrt inköpta gladia­torer överlever och blir stridsdugliga igen så snart som möjligt.

Galenos är en av de bästa läkarna som någonsin verkat vid amfiteatern. Men för honom är Pergamon bara ett steg på vägen mot något mycket större.

Rom/161 e.Kr.

Fyra skickliga kejsare har efterträtt varandra på Roms kejsartron när ännu en framstående man, Marcus Aurelius, utropas till kejsare år 161 e.Kr. Den nye kejsaren intresserar sig för filosofi och vetenskap, och han tar varje tillfälle i akt att följa utvecklingen inom dessa områden.

Galenos lärde sig anatomi

Galenos hann arbeta i Pergamons amfiteater i fyra år, och enligt hans egna noteringar dog inte en enda av de gladiatorer som han behandlade. Genom operationer fick den unge läkaren ett unikt ”fönster in i människokroppen”.

Det var annars omöjligt för dåtidens läkare att studera människans inre anatomi. Inom såväl den grekiska som den romerska kulturen var kroppen helig även när en person var död och det var strängt förbjudet att dissekera människolik.

Men i Pergamon hann Galenos operera så många gladiatorer att han kände till i stort sett varje detalj i människokroppen. Tack vare erfarenheterna från amfiteatern kunde Galenos så småningom revolutionera läkekonsten i det romerska imperiet.

Till skillnad från grekerna hade romarna inte särskilt stor tilltro till läkarvetenskapen. Svåra sjukdomar ansågs vara gudarnas straff och endast bön hjälpte – inte några läkare.

Under perioden före Galenos betraktades läkarna i Rom som simpla hantverkare. De hade lägre social status än alla andra hantverkare.

Läkarna var oftast slavar och icke-romare – för det mesta greker som antingen, i likhet med Galenos, själva reste till Rom eller som importerades av förmögna romare.

Många romare såg ner på grekerna som inte desto mindre fick stort inflytande i Rom till många romares stora förtret. I deras ögon utgjorde de grekiska läkarna ett hot mot den romerska traditionen där det var familjens överhuvud som hade ansvaret för familjemedlemmarnas hälsa.

Om någon blev sjuk skickades den sjuke inte till läkaren utan exempelvis till läkeguden Asklepios tempel på Tiberön mitt i Rom. Romarna menade att sjukdomar var gudarnas straff som bara kunde botas med bön.

Om det inte fungerade skickades den sjuke till ett slags hospis där svårt sjuka från hela Rom lades in och isolerades från resten av befolkningen tills de slutligen dog av sin sjukdom.

Alla kunde kalla sig läkare

En annan anledning till motståndet mot läkarkåren var att en stor del av de romerska läkarna, ofta med rätta, hade rykte om sig att vara odugliga eller till och med farliga.

Förutom de mer kunniga läkarna fanns nämligen också ett stort antal svindlare som visserligen kallade sig läkare men som i själva verket var kvacksalvare.

Läkarna ansågs vara likställda med folk som arbetade med kläder eller mat och vem som helst kunde kalla sig läkare. Ett stort antal ”läkare” gick från hus till hus och erbjöd sina tjänster och sin medicin som ofta gjorde mer skada än nytta.

I många fall var läkarna direkt livsfarliga för patienten. På grund av detta blev läkarkåren allt som oftast föremål för de romerska satirikernas vassa pennor.

På kejsarens uppmaning utförde Galenos många offentliga operationer på bland annat levande grisar. Djuren bands fast varpå läkaren skar upp dem för att visa kroppens funktioner.

© “Galens Værker” fra 1541

”Fram till nyligen var Diaulus läkare, nu är han begravningsentreprenör. Som begravningsentreprenör gör han i dag samma sak som när han var läkare”, skrev till exempel satirikern Marcus Martialis.

Bland motståndarna fanns också den framträdande politikern och författaren Plinius den äldre som i kraftfulla ordalag varnade mot följderna av en fortsatt invasion av grekiska läkare i Rom.

”Medicin förändras från dag till dag, ständigt förnyad tills vi alla har kvävts av ångan från de kloka grekernas hjärnor. Som om vi inte har klarat oss bra utan läkare i över 600 år”, rasade politikern som levde hundra år före Galenos.

Galenos utnämnd till livläkare

Efter fyra år i Pergamon flyttade Galenos år 161 e.Kr. till Rom där han snart fick anställning vid Romarrikets största amfiteater, Colosseum. Även här stod läkaren dagligen med blod upp till armbågarna när svårt skadade gladiatorer fördes in från striderna på arenan.

Ryktet om den nye läkaren och hans fantastiska förmåga spreds över hela huvudstaden. Galenos bjöds in till hovet av den vetgirige kejsaren Marcus Aurelius.

Kejsaren studerade själv filosofi och blev mycket imponerad av den 32-årige Galenos stora talang. Galenos utnämndes så småningom till livläkare för kejsaren och hans familj.

Marcus Aurelius ville att romarna skulle bli av med sin vidskepliga tro och gav Galenos order om att dela med sig av sin kunskap – både genom skrifter och offentliga operationer och dissekeringar.

Galenos verk om medicin var obligatorisk läsning för medeltidens läkare.

© bridgeman

Den ambitiöse Galenos kastade sig med stor iver över uppgiften och han blev snart vida berömd i riket. Den grekiske läkaren förstod att hans föreläsningar inte bara skulle vara undervisande, utan också underhållande.

Till ”åskådarnas fruktan och beundran” dissekerade han grisar, getter, apor och vid ett tillfälle ett elefanthjärta. Enligt historikerna föredrog Galenos att dissekera hjärnor på levande apor men han var rädd att åskådarna skulle skrämmas av apornas mänskliga reaktioner och använde därför oftast getter och grisar.

Enligt Galenos egna noteringar passade det honom bra, inte minst för att grisarna tjöt högre än aporna.­ På så sätt var det ingen av åskådarna som tappade koncentrationen.

Läkarna blev skickligare

Galenos många föreläsningar i kirurgi och medicin gav den romerska läkarkåren ett välbehövligt lyft. Även om ­kirurgi i allmänhet sågs som en absolut sista utväg när dieter, åderlåtning och medicin inte längre hjälpte kunde de läkare som kom efter Galenos genomföra mycket komplicerade operationer.

Arkeologer har bland annat hittat över 150 olika kirurgiska instrument i ett hus i den norditalienska staden Rimini där en romersk läkare verkade under senare halvan av andra hundratalet e.Kr.

Till skillnad från sina bespottade föregångare som sålde sina tjänster på gatan var denne läkare mycket modern i jämförelse.

Bland annat hade han väntrum och en mottagning med både skriv- och operationsbord. Under utgrävningarna fann arkeologerna inte några gynekologiska instrument, däremot instrument som användes vid sticksår och huvudskador hos patienterna.

Läkaren var sista utvägen

I den gamla romerska staden Pompeji fann arkeologer i slutet av 1700-talet ett stort antal läkarinstrument från första århundradete.Kr. Instrumenten hittades i ett hus som senare kom att kallas ”kirurgens hus”. Av instrumentens utformning att döma kan vi nog alla förstå varför Roms invånare in i det längsta drog sig för att gå till doktorn.

Bland instrumenten fanns bland annat en särskild tång som bara användes för att dra ut pilar ur soldaternas kroppar.

Arkeologerna har aldrig tidigare hittat en sådan tång och både detta och andra fynd tyder på att läkaren hade en militär karriär bakom sig.

I armén var läkarna i allmänhet mer professionella eftersom de skaffade sig stor erfarenhet när de opererade många skadade soldater.

Mejsel tyder på hjärnkirurgi

Bland Rimini-läkarens instrument finns också skalpeller som har använts för att avlägsna främmande föremål ur ögat, och nålar som troligen använts vid operationer av grå starr.

Dessutom har arkeologerna hittat en mängd krukor med inskriptioner som visar att de har innehållit diverse läkande örter och vätskor. Enligt arkeologerna är det mest spännande fyndet en liten mejsel som läkaren använde för att öppna upp skallbenet efter att ha skurit upp en skåra i kraniet med ett annat instrument.

Teorin om vad mejseln har använts till bekräftas av fynd från såväl England som Frankrike och Grekland. Fynden visar att romarna inte drog sig för att operera i hjärnan för att till exempel försöka avlägsna benfragment eller stoppa blödningar efter kraftiga slag mot huvudet.

Även i ”kirurgens hus” i Pompeji har arkeologer hittat läkarinstrument som måste ha använts inom särskilda områden. Verktygen är från slutet av första århundradet e.Kr. – cirka 70 år innan Galenos påbörjade sin karriär i Pergamon. Så professionellt utrustade läkare hörde dock till sällsyntheterna före Galenos tid.

I den italienska badorten Rimini har arkeologer grävt ut ett hus från sista hälften av första århundradet e.Kr. I förgrunden på bilden syns väntrummet där patienterna fick vänta innan det var dags för konsultation i rummet bredvid.

© bridgeman

Läkaren – en auktoritet

Efter kejsar Marcus Aurelius död år 180 e.Kr. arbetade Galenos för hans efterträdare Commodus och Septimius Severus. Samtidigt hann han skriva inte mindre än 350 verk och kortare skrifter om anatomi, kirurgi och medicin innan han dog omkring år 200 e.Kr.

Verken baserades till stor del på hans dissekering av djur och han uppmanade ständigt andra läkare att dissekera, dels för att göra nya upptäckter, dels för att bli skickligare kirurger. På så sätt blev Galenos upphovsman till den experimentella metoden inom medicinska undersökningar.

En del av Galenos anatomiska och fysiologiska observationer var helt korrekta. Bland annat bevisade han att urin bildas i njurarna och inte i blåsan, som de flesta annars trodde.

Han upptäckte också hjärtats fyra kamrar och identifierade sju av de tolv hjärnnerverna – de enda nerver som har direktförbindelse med hjärnan och inte går via ryggraden.

Dessutom slog den outtröttlige läkaren fast att tuberkulos var en smittsam sjukdom.Galenos viktigaste upptäckt var dock att artärerna transporterar blod och inte syre i kroppen.

Tack vare Galenos stora insats blev de läkare i romarriket som kom efter honom mycket professionella. De respekterades och uppskattades – till skillnad från de kvacksalvare som verkat tidigare.

Asklepios (till höger) var den grekiske läkeguden som botade sjuka. Dottern Hygieia (därav ordet hygien) förebyggde sjukdom (i mitten).

© Scanpix/akg-images

Grekisk läkegud räddade

År 293 f.Kr. rasade en våldsam epidemi i Rom och många av stadens invånare dog. När de romerska gudarna verkade maktlösa skickade Rom en delegation till staden Epidauros i Grekland där den grekiske läkeguden Asklepios hörde hemma. Medan delegationen diskuterade med grekerna slingrade sig en orm, läkegudens symbol, ombord på romarnas skepp. Det tolkades som ett tecken på att guden ville komma till Rom. När man återvände till Rom via floden Tibern kröp ormen enligt legenden över skeppsrelingen och simmade över till Tiberön mitt i floden. Romarna byggde därför stadens första Asklepiostempel på ön. Därefter gick epidemin över på ett mirakulöst sätt. De följande åren byggdes Asklepiostempel över hela Italien. Här kunde man offra till guden i hopp om att bli frisk.

Läkaren blev en ansedd auktoritet och inte bara en handelsman som kanske, eller kanske inte, kunde ”leverera den utlovade varan”.

Under åren efter Galenos död hade många av romarrikets läkare uppnått en standard som inte kom att överträffas på flera tusen år. Galenos kallades ”läkarkonstens furste”.

På 300-talet försökte romarna bygga upp ett offentligt system som skulle kontrollera och vägleda läkarna i det alltmer krympande riket. Systemet hann dock inte praktiseras särskilt länge förrän Romarriket kastades omkull av barbarerna från norr och öster.

Galenos stod sig i 1 500 år

Romarrikets sammanbrott i slutet av 400-talet e.Kr. ledde till att en stor del av den kunskap som de romerska läkarna hade samlat genom flera hundra år gick förlorad. Av en slump räddades 20 av Galenos verk tack vare att de hamnade i arabernas händer när Mellanöstern erövrades på 600-talet.

De arabiska läkarna insåg genast vilket värde verken hade, och Galenos tankar översattes i stor skala till arabiska. Härifrån spreds verken några hundra år senare vidare till Västeuropa, där Galenos blev obligatorisk läsning för medeltidens läkare.

De romerska läkarna var även skickliga på att operera ögon. Enligt antika skrifter kunde de till och med operera grå starr.

© bridgeman

I 1 500 år var Galenos en obestridd auktoritet inom läkekonsten. Och detta trots att hans beskrivning av den mänskliga anatomin var ofullständig och full av fel eftersom de flesta av hans studier hade utförts på djur.

Galenos studier nämnde till exempel flera organ som inte fanns, och enligt Galenos var artärer, vener och nerver tre olika system som inte var inbördes förbundna med varandra.

Den katolska kyrkan höll dock i flera hundra år fast vid sitt förbud mot att dissekera människor eftersom man ansåg att det var syndigt, och det fanns därför inte någon som kunde avslöja Galenos misstag.

Först år 1543 gav renässanskirurgen, den flamländske läkaren Andreas Vesalius, ut boken Om människokroppens byggnad, i vilken han pekade ut över 200 fel i Galenos lära om människans anatomi.

En enda av Galenos metoder överlevde renässansens svidande kritik: Pulstagningen, en teknik som används än i dag.

© Sheikh Zayed Institute/ Children's National Medical Center

Nuvarande status: Robotarna blir kirurger

Romarrikets tekniker lade grunden till dagens medicin, men de senaste åren har robotarna tagit sig in i operationssalen. Den amerikanska ro-boten STAR överträffar redan kirurgernas precision. År 2016 sydde den ihop en gristarm betydligt bättre än vad läkarna klarade av samma uppgift – och det är bara en tidsfråga innan robotkirurgen kommer att operera sin första människa.

Läs också:

human zombie
Vetenskapshistoria

VETENSKAPENS ARKIV: Läkare förvandlade patienter till zombier

7 minuter
Vetenskapshistoria

För 75 år sedan: Atombomben smälte öken till glas

15 minuter
HIPPOKRATES
Vetenskapshistoria

Tio i topp: Läkarvetenskapens största pionjärer

3 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj