10. Orgasm mot kvinnlig hysteri - Använt till 1980
Massageapparat anno 1909.
Åtskilliga kvinnor led runt år 1900 av ”hysteria”. Läkarnas behandling var att med massageapparater driva kvinnorna till orgasm.
Resultaten var dock kortvariga, och behandlingen fick upprepas med några veckors mellanrum.
9. Barn blev narkomaner - Använt till 1930
Winslow's soothing syrup användes bland annat för att behandla tandröta hos barn.
”Fru Winslows lugnande droppar” (”Mrs Winslow´s Soothing Syrup”) hette ett medel, som många föräldrar omkring år 1900 gav till oroliga barn.
Medicinen var full av morfin, gjorde barnen beroende och resulterade i flera dödsfall.
8. Homosexuella fick elchocker - Använt till 1992
Alla vetenskapliga fakta tydde under större delen av 1900-talet på att homosexualitet var en psykisk sjukdom – och att den kunde botas.
Läkarna utsatte därför homosexuella för allt från ”homokurer” och hypnos till psykoterapi och elchocker.
7. Nyttiga cigaretter - Använt till 1926
Tobaksplantan kom till Europa från Amerika, och läkarna rosade nikotin för dess läkande egenskaper.
I dag ses tobak som huvudorsaken till lungcancer.
6. Beroende av medicin - Använt till 1910
Det tyska läkemedelsföretaget Bayer började år 1898 sälja heroin mot hosta och tuberkulos.
Företagets kemister var övertygade om att den nya medicinen inte var beroendeframkallande.
5. Borrade hål i kraniet - Använt till i dag
Hålets kant är läkt. Patienten har alltså levt flera år efter ingreppet.
Från stenåldern och långt in på medeltiden försökte dåtidens läkare – fältskärerna – bota tillstånd som migrän genom att ta bort en del av eller göra hål i skallbenet.
Tanken var att hålet släppte ut onda andar ur huvudet. Operationen var oerhört smärtsam, och risken för infektioner var stor, men gravfynd visar att överlevnaden var förvånansvärt god.
Trepanering används i princip även i dag vid behandling av till exempel hjärnblödning.
4. Kvicksilver som medicin - Använt till 1900-talet
Kvicksilver har ingått i otaliga läkemedel.
Under flera tusen år var läkarna övertygade om att kvicksilver kan bota i stort sett allt. Kinas kejsare Ying Zheng (259 f Kr–210 f Kr) intog till exempel den flytande metallen hela livet, trots att hans tunga svullnade och hans tandkött blev inflammerat.
Läkarna vet i dag att kvicksilver stör hjärnans funktioner och därtill orsakar tryck över bröstet, matsmältningsproblem, andningsbesvär och andra biverkningar som depression och ångest.
3. Tappades på livet - Använt till 1900-talet
Bilden från 1860 är ett av tre kända foton av en åderlåtning.
Läkarna ansåg att sjukdomar berodde på en obalans mellan kardinalvätskorna – blod, slem, gul galla och svart galla. Åderlåtning skulle befria patienten från överskott av en av vätskorna, men det slutade ofta olyckligt.
Ett av offren var USA:s förste president, George Washington, som år 1799 lät läkarna behandla hans halsinfektion med åderlåtning.
Blodets främsta uppgift är att transportera syre och näring till kroppens celler, och när läkarna tappade Washington på 3,75 liter blod – 80 procent av kroppens totala blodmängd – blev han kraftigt försvagad och dog samma dag.
2. Dålig hygien dödade miljoner - Använt till 1700-talet
Läkare och präster stod maktlösa inför pestsmittan, vilket gav upphov till flera tvivelaktiga behandlingar.
Ett bad är inte bara överflödigt – det kan också orsaka pest. Det ansåg 1500-talets läkare. ”Ångbad och badhus bör förbjudas, eftersom huden blir mjuk, och porerna öppnar sig efter ett bad.
Konsekvensen är, som vi sett, att pestbemängda dunster kan tränga in i kroppen och orsaka ögonblicklig död”, sade den franske hovläkaren Ambroise Paré till exempel år 1568.
Under de närmaste 300 åren undvek européerna därför tvål och vatten, och endast i yttersta nödfall baddade de försiktigt huden med vatten, om en torr handduk inte kunde avlägsna smutsen.
Aversionen mot vatten var dock ett katastrofalt felsteg.
Pestsmittan överförs genom loppbett, och just på grund av orenligheten stortrivdes lopporna. Tills läkarna kom på bättre tankar skulle deras feltänkande kosta miljontals liv.
1. Det vita snittet: patienten blev en zombie - Använt till 1983
Det vita snittet var långt ifrån något snitt. I stället kördes en ”syl” in i frontalloben, där den vickades runt.
Aldrig har en katastrofal behandling fått ett finare godkännande än när Egas Moniz 1949 fick Nobelpriset för sin lansering av ”det vita snittet” – lobotomin. Medan den tidens läkare trodde att det vita snittet botade psykiskt sjuka, blev dessa i själva verket lemlästade.
Den portugisiske neurokirurgen Egas Moniz hade år 1935 kommit fram till att han kunde göra psykiatriska patienter lugna och medgörliga genom att kapa nervförbindelserna till pannloben.
Tanken var att det vita snittet skilde hjärnans tänkande del från den kännande, och läkare över hela världen följde Moniz exempel.
En av dem förfinade förfarandet så att ingreppet endast tog sex minuter. Läkarna slog in ett sylliknande instrument genom skallbenet strax ovanför ögongloben och in i hjärnans frontallob, där instrumentet vickades upp och ned.
Ingreppet upprepades över det andra ögat. Minst 50000 människor lobotomerades.
De flesta fick därefter ett förkrympt känsloliv, eftersom förbindelsen med pannloben – som hyser vår personlighet – kapats. Många blev till exempel barnsliga eller dementa, om de inte slutade som rena zombies.