Från vetenskapens arkiv: Kampen om telefonen

Framgång ska trygga äktenskap

Året är 1876. Bell arbetar som besatt med att testa nya konstruktioner, inte bara för att få heder och ära utan mest för att en lösning på telegrafbolagens problem samtidigt skulle lösa hans egna bekymmer.

Bell har blivit störtförälskad i en av sina elever, rikemansdottern Mabel, och den unge uppfinnaren är plågsamt medveten om att hans lärarlön inte kan försörja Mabel som vuxit upp i en av Bostons rikaste familjer.

Bells anteckningar avslöjar dessutom att han plågas av ständigt dåligt samvete inför sina investerare.

De har satsat stora summor på hans experiment och patentansökningar, och den unge uppfinnaren känner att förväntningarna tynger honom. Bell behöver verkligen ett genombrott som kan ge honom trygghet – och investerarna avkastning.

Gray sänder musik

En av Bells konkurrenter är 41-årige Elisha Gray. I två år har den senare arbetat med en apparat som ska överföra ljud via telegrafledningar.

Gray har redan demonstrerat en primitiv variant av sin uppfinning, som kan sända musik via kablar, men hans mål är att apparaten ska kunna överföra tal så att två personer kan föra en dialog över stort avstånd.

Fredagen den 11 februari 1876 ber Elisha Gray sin advokat att göra en preliminär patentansökan. Grays apparat är nu nästan färdig, och uppfinnaren är rädd att någon av konkurrenterna ska passera honom på mållinjen.

Tre dagar senare, måndagen den 14 februari 1876, lämnar Grays advokat in en ansökan på patentkontoret.

Advokaterna pressar på

Den dagen sitter Zenas Fisk Wilber, patentingenjör och chef på amerikanska patentbyrån, vid sitt skrivbord längst in i lokalen.

Vid lunchtid stiger två välklädda män in genom dörren. De går rakt igenom lokalen – förbi de kontorister som håller på att handlägga patentansökningar – och fram till Wilber.

Männen räcker fram en patentansökan från sin klient i Boston, Alex­ander Graham Bell. Advokaterna betalar patentavgiften på 250 dollar och insisterar på att Wilber ska registrera ansökan omedelbart.

Detta strider mot patentbyråns rutiner; normalt lämnas dokumentet först till en kontorist och registreras senare.

Men eftersom de båda advokaterna är trogna kunder går Wilber med på deras begäran och registrerar ansökan under kategorin ”förbättringar inom ­telegrafi”.

Wilber går även med på att bortse från kravet på att själva uppfinningen ska lämnas in tillsammans med ansökan. Bells patentansökan blir den femte som registreras den 14 feb­ruari 1876.

Senare samma dag arbetar sig en kontorist igenom högen av dagens ansökningar. Ett av dokumenten kommer från Elisha Gray som har ansökt om patent på ”instrument för transmission och mottagning av talade ljud”. Grays ansökan registreras som nummer 39 den dagen.

Patentingenjör med baksmälla

Fem dagar senare gör Zenas Fisk Wilber en häpnadsväckande upptäckt: Trots att han är tung i huvudet efter en lång natt på Washingtons barer lägger han märke till att Grays ansökan är väldigt lik den som advokaterna lämnat in å Alexander Graham Bells vägnar.

På patentbyrån har man tidigare varit med om att två uppfinnare arbetat samtidigt med ungefär samma idé – men aldrig någonsin att ansökningarna liknat varandra så mycket som dessa, eller att de lämnats in samma dag.

På kontoret räknas alla ansökningar som lämnats in samma dag som "samtidiga". Wilber har fått huvudbry.

Ansökan suspenderas

Wilber frågar om råd hos sin överordnade Ellis Spear, som slår fast att de båda handlingarna ska betraktas som samtidiga. Därför suspenderas – helt enligt praxis – Bells ansökan tillfälligt.

Därigenom får patentbyrån tid att undersöka dokumenten i detalj och Gray får tid på sig att lämna in en fullständig ansökan så att de båda uppfinnarna kan konkurrera på lika villkor.

Bells advokater skickar genast ett skriftligt svar:

”Vi anmodar er att, innan vår ansökan blir suspenderad i tre månader, avgöra huruvida det stämmer att vår ansökan registrerades före den omnämnda, preliminära patentansökan.”

Genom att gå direkt till Wilber och kräva att ansökan skulle registreras omedelbart har advokaterna sett till att Bells patentansökan hamnat bland dagens första – trots att Gray i praktiken kan ha lämnat in sin ansökan först.

Uppfinningen fungerar inte

Sex dagar senare väljer Ellis Spear – av okänd anledning – att bryta mot praxis och lyda uppmaningen från Bells advokater. Suspensionen hävs, Gray avvisas och den 7 mars 1876 får Bell patent på sin uppfinning: Telefonen.

Gray skulle om möjligt ha blivit ännu mera bitter om han fått veta att Bells uppfinning faktiskt ännu inte fungerar i praktiken.

I normala fall skulle patentingenjörerna genast ha upptäckt om en uppfinning inte fungerar, eftersom uppfinnaren måste lämna in ett fysiskt exemplar av sin uppfinning tillsammans med patentansökan. Men Bell lämnar aldrig in någon modell av sin ­telefon.

Bell reser till Washington

Omständigheterna kring Graham Bells ansökan omgärdas fortfarande av stor mystik. Exempelvis brukade uppfinnaren dagligen skriva ned sina framsteg i en laboratoriejournal, men mellan 24 februari och 7 mars – dagarna då suspensionen upphävs och Bell får patentet – är sidorna tomma eftersom Bell rest till Washington där patentbyrån ligger.

Än i dag vet ingen med säkerhet vad Alex­ander Graham Bell gjorde i Washington.

Men dagarna efter att patentet godkänts skriver Bell desto mer om sin nya uppfinning. Intill anteckningarna finns en teknisk ritning som är misstänkt lik den som Gray lämnade in tillsammans med sin patentansökan.

Även själva ansökan som Bell lämnat in väcker frågor hos skeptikerna. I det ursprungliga dokumentet skriver han enbart om förbättringar inom telegrafi, och bara i en slarvig anteckning i marginalen har Bell lagt till att hans uppfinning även kan användas för att överföra ljud med hjälp av en elektriskt ledande vätska.

En tredje underlig detalj är ett brev som Bell skickade till Gray några dagar innan hans patentansökan godkändes. De båda uppfinnarna kände till varandra och visste att de båda arbetade på en uppfinning som hade med telegrafi att göra. De träffades dock aldrig för att diskutera sina projekt.

I brevet medger Bell att han vet att Grays uppfinning har ”någonting att göra med vibrationer i en elektrisk ledare i vätska”. Bell skriver att denna tanke ligger långt ifrån hans egen patentansökan. Det är ett besynnerligt medgivande: Enligt reglerna skulle Bell inte kunna få se Grays ansökan.

”Skicka lyckönskningar”

Patentbyråns beslut är naturligtvis frustrerande för Elisha Gray som har slitit med sin uppfinning i två år. Gray är enormt besviken men får ändå rådet av sin advokat att acceptera nederlaget i stället för att kasta sig ut i någon juridisk tvist.

Enligt advokaten bör Gray till och med skicka sina lyckönskningar till Bell och tala om för sin motståndare att han inte tänker göra anspråk på rätten till upp­finningen.

Vid den tiden vet Gray inte att hans advokat, utöver att vara hans rådgivare i patentfrågor, även finns med på avlöningslistan hos Bell. Enligt många historiker är det inte omöjligt att advokaten har försett Bell med information kring Grays uppfinning.

Western Union tackar nej

Bell, och inte minst hans investerare, har hoppats på att telegrafbolagen ska kasta sig över den nya uppfinningen. Men jublet dröjer. I slutet av år 1876 tackar telegrafjätten Western Union nej till att köpa patenträttigheterna för 100 000 dollar.

Kanske beror det på att bolagets ordförande William Orton inte ser några kommersiella möjligheter i att överföra tal med hjälp av elektricitet, eller på att en av Bells stenrika investerare tidigare har gjort sig till ovän med Orton genom att föreslå att hela telegrafibranschen borde nationaliseras.

I stället för att sälja rättigheterna till sin uppfinning skaffar sig Bell en anspråkslös inkomst genom att resa landet runt och förevisa sin apparat för en betalande publik. För de första 149 dollarna han tjänar på uppfinningen köper Bell en silverbrosch till sin älskade Mabel.

När paret gifter sig i juli 1877 ger Bell sin maka en ovanlig gåva: 1 487 aktier i det nybildade Bell Telephone Company, vilket motsvarar 30 procent av bolaget. Bell själv behåller bara tio aktier – eller 0,2 procent. Resterande cirka 70 procent av aktierna tillfaller investerarna.

Bell tröttnar på telefonen

Efter tre år har Alexander Graham Bells uppfinning fortfarande inte blivit den ekonomiska framgång han hade förväntat sig. Bell är trött på den kontroversiella telefonen. För 5 000 dollar i kontanta medel säljer han rättigheten att använda uppfinningen på den engelska marknaden, och för pengarna ger han sig i augusti 1877 ut på ett och ett halvt års bröllopsresa i Europa tillsammans med sin hustru Mabel.

Under resan tar Bell allt större avstånd från sitt eget telefonbolag. Inte ens när Bell Telephone Company år 1879 utmanas av Western Union, som har ­bildat ett eget telefonbolag baserat på Elisha Grays idéer, vill Bell ha någonting med det att göra.

Bells investerare vill dra saken inför domstol för brott mot patentet, men för att kunna stämma Western Union måste alla bolagets grundare underteckna handlingarna. Investerarna gör allt för att förmå Bell att återvända till USA, men uppfinnaren vägrar att ta plats i vittnesbåset.

”Vad betyder det vem som har uppfunnit telefonen, så länge världen får nytta av den? Och varför skulle jag bry mig om vad omvärlden säger, när jag har fått det jag kämpat för: min söta, älskade hustru”, förklarade Bell.

Inte förrän hustrun Mabel tar investerarnas parti går Bell med på att delta i rättsprocessen.

Gray utmanar Bell

Bell får tillbringa nio dagar i vittnes­båset. Där blir han bland annat ombedd att förklara hur kan kunde känna till detaljerna i Grays patentansökan.

”Jag kände inte till dem. Jag frågade patenthandläggaren (Zenas Fisk Wilber, red:s anm.), som förklarade att det rörde sig om ett sekretessbelagt dokument. Jag fick aldrig se ansökan men han berättade för mig i allmänna ordalag vilken del av min egen patentansökan som var i konflikt med Grays”, säger Bell.

Patentingenjören Zenas Fisk Wilber stöder Graham Bells version.

Gray: Bell kopierade mig

Den enda gången som Graham Bell och Elisha Gray möts är under rättsprocessen. Rättsfallet slutar med en historisk förlikning där Gray och Western Union tvingas medge att Bell har uppfunnit telefonen. Uttalandet slås upp stort i tidningarna men personligen är Gray inte övertygad.

De båda uppfinningarna är alltför lika varandra. I synnerhet mikrofonen, som omvandlar tal till elektriska svängningar, väcker hans misstankar.

”Utifrån Bells egna uttalanden i rätten har jag blivit övertygad om att jag visade honom hur han skulle konstruera den telefon som gav honom de första resultaten”, skriver Gray i sin journal.

Uppfinnarens antaganden visar sig ­vara riktiga. Några dagar efter rättegången råkar han möta patentingenjör Wilber på gatan:

...men på den tiden kände jag er inte särskilt väl. Och ni hade aldrig gett mig cigarrer eller bjudit ut mig på en drink”, sade Wilber – enligt Gray.

Telefonen blir en succé

Förlikningen innebär att Western Union tvingas sluta bedriva telefoniverksamhet. I utbyte ska Bells bolag betala en femtedel av intäkterna från sitt patent till Western Union under de återstående 18 år då patentet är giltigt.

Under åren som följer växer Bells bolag och 1881 köper det upp Grays företag. När det kontroversiella patentet löper ut efter 18 år har telefonen för länge sedan
konkurrerat ut telegrafen som kommunikationsmedel. Bells framgångs­rika bolag är störst på marknaden och har ett ointagligt försprång när det gäller kunder och ledningar.

Tack vare telefonens kommersiella succé kan Graham och Mabel Bell leva gott resten av livet.

Sanningen har gått i graven

Officiellt har Graham Bell fått all ära för uppfinningen av telefonen. Men Elisha Gray kan inte dölja sin frustration och bitterhet. Efter Grays död hittar hans ­anhöriga följande anteckning:

”Hela historien om telefonen kommer aldrig att bli skriven. Den är begravd i 20 000 eller 30 000 sidor med vittnesutsagor. Och den vilar i hjärtat på några få personer, vars läppar antingen har förseglats av döden eller slutits med en gyllene hasp vars styrka är ännu större.”