Medan hans jämnåriga far runt och leker jage och spelar boll sitter en tanig, mörkhårig pojke böjd över tjocka böcker i sitt hem i en förort till München, Tyskland.
En familjemedlem har gett honom öknamnet ”Kusin Tråkig”. Albert Einstein föredrar att dagdrömma, sitta och läsa eller spela violin framför att klättra i träd.
I skolan är han nummer ett, en enstöring som får toppbetyg i praktiskt taget samtliga ämnen. Under dygnets alla vakna timmar fördjupar han sig i de högar av läroböcker som föräldrarna släpar hem till sin vetgirige pojke.
Hans favoritämne är naturvetenskap, och förklaringen till det är en specifik episod i Einsteins barndom: När han som femåring var sjuk och sängliggande gav fadern honom en kompass. Den fascinerade pojken konstaterade att nålen alltid pekar åt samma håll på grund av en kraft som enligt fadern kallades för magnetism
År 1895 gör Einstein, som då bara är 16 år gammal, inträdesprovet till den polytekniska skolan i Zürich, ett av regionens mest ansedda naturvetenskapliga universitet. Han misslyckas kapitalt, inte i matematik och fysik, men i litteratur- och samhällshistoria.
Låda full av visdom
Misslyckandet får emellertid inte Einstein att ge upp. Året därpå går det bättre, och år 1900 kan han skryta med en universitetsexamen i fysik och matematik.
Men examensbeviset visar sig knappt vara värt papperet som det är skrivet på. Förgäves söker Einstein jobb som lektor på flera universitet, men han tvingas nöja sig med dåligt betalda småjobb som försäkringsagent och lärarvikarie. En viktig anledning till det är att Einstein är av judiskt ursprung i ett Europa där antisemitismen frodas.
Albert Einstein, som ständigt har ont om pengar, känner sig som en förlorare. I ett brev till en familjemedlem skriver han moloket att ”det nog hade varit bättre om jag aldrig hade fötts”. Men han kan åtminstone glädja sig åt att ha tur i kärlek.
"När man uppvaktar en vacker kvinna känns en timme som en sekund. När man sitter på glödande kol känns en sekund som en timme. Det är relativitet." Einstein
Lika blyg och inåtvänd som han var som barn, lika charmerande, flirtig och spirituell är den vuxne Einstein. Kvinnorna faller som käglor för den vackre mannen med de uttrycksfulla ögonen.
Men Einstein har bara ögon för en kvinna: Den tidigare kurskamraten Mileva Maric, som delar hans intresse för fysik, matematik och musik.
Men i längden kan Einstein inte leva av enbart kärlek, så när han i juni 1902 till slut får ett fast jobb som teknisk expert på patentverket i Bern tar den nu 23-årige Einstein tacksamt plats bakom skrivbordet.
Till sin stora glädje inser Einstein snart att han kan utföra en dags arbete på bara några timmar. Det ger honom gott om tid till det som han kallar Avdelningen för teoretisk fysik: Dagdrömmerier.
Under all ledig tid leker han med tankar som han har haft i bakhuvudet i flera år, och efterhand fylls skrivbordslådan av vetenskapliga avhandlingar, det konkreta resultatet av de geniala idéer som ska komma att bli hans varumärke.
På sina mentala upptäcktsresor till naturvetenskapens gränsland blir han alltmer övertygad om att fysiken behöver revideras. Frågor om atomens existens, ljusets natur, tiden och rummets egenskaper samt förhållandet mellan energi och massa är några ämnen som han ger sig i kast med.
Tankarna försätter Einstein i trans, så att han glömmer allt omkring sig. På väg hem från arbetet kan han vandra tankspritt genom stadens gator utan att han tänker på var han befinner sig, och ofta har han hamnat långt ute på landet innan han upptäcker var han är.
"Vetenskap är en helt enastående sak så länge den inte är ens levebröd." Einstein
Einstein upplever det som att han är psykiskt instabil, men sanningen är att hans hjärna kokar över av geniala infall. Efter en övermänsklig intellektuell insats publicerar han år 1905 fyra artiklar som var och en för sig är värdiga ett geni.
De är dynamit vid den tiden. Den ena artikeln tar upp den speciella relativitetsteorin, som i vidareutvecklad form senare fick avgörande betydelse för vår uppfattning av universum. Tiden är emellertid ännu inte mogen för Einsteins genialitet.
Medan sommaren blir till höst och vinter väntar och hoppas Einstein på en reaktion från de lärde, men i stället för applåder möts han av tystnad. Först i slutet av år 1905, då Einstein får en klapp på axeln av en av tidens största tänkare, börjar det hända något.
Den tyske fysikern Max Planck hyllar Einsteins artiklar, i synnerhet artikeln om den speciella relativitetsteorin, som han säger ”omedelbart väckte mitt intresse”.
VIDEO: Albert Einstein anländer till USA med glatt humör:
(Video: Mr Scientist)
Einstein kröker universum
T rots att Einstein med sina fyra avhandlingar har satt dagordningen för 1900-talets fysik samt tilldelats en doktorstitel för sin insats, får han inga jobberbjudanden i forskarvärlden – han får inte ens anställning som lärare på gymnasienivå.
På patentverket belönas han åtminstone med en ansenlig löneförhöjning, och man befordrar honom från teknisk expert av tredje klassen till teknisk expert av andra klassen.
Som alltid sitter Einstein och arbetar vid sitt skrivbord veckans alla dagar utom söndagar, och trots att han har en liten familj att ta hand om – år 1904 fick han och Mileva en son – tar han sig tid att spela med en stråkkvartett minst en gång i veckan.
Men vad han än gör kan han inte frigöra sig från en gnagande känsla av att relativitetsteorin faktiskt har vissa brister.
Einstein drömmer om att vidareutveckla teorin, så att den även förklarar gravitationen. När han en höstdag år 1907 sitter böjd över sina anteckningar slås han av en tanke som han senare beskriver som sitt livs allra lyckligaste.
"Två saker är oändliga: universum och människors dumhet. Och jag är inte helt säker på att universum är det." Einstein
Plötsligt slår det honom att om en person befinner sig i fritt fall så skulle han inte känna sin egen tyngd; han skulle känna sig tyngdlös. Denna enkla insikt överrumplar Einstein och hjälper honom att komma en helt ny teori om gravitationen på spåret: Allmänna relativitetsteorin.
Men det krävs många år av strävsamt arbete och utmattande hjärngymnastik för att utveckla den spontana tanken till en färdig, storartad teori.
Kusin och flickvän
Fyra år efter det att Einstein revolutionerat vetenskapen erbjuds han sin första professur. På hösten 1909 blir han lektor vid universitetet i Zürich.
Efter det går det fort: Den akademiska världen har hunnit smälta Einsteins artiklar och fått upp ögonen för hans genialitet. Från alla världens hörn kommer erbjudanden om prestigefyllda tjänster.
Från Zürich går färden år 1911 till Prag. Året därpå återvänder Einstein till Zürich, och 1914 övertalas fysikens 35-åriga underbarn att tacka ja till en professur samt att bli medlem i den preussiska vetenskapsakademin i Berlin.
För första gången får Einstein nu möjlighet att fördjupa sig i sin teori om gravitationen, men forskningsfriheten och den höga lönen är inte det enda som gör jobbet attraktivt. I Berlin bor också Elsa Löwenthal, Einsteins kusin – och flickvän.
I februari 1919 skiljer sig Einstein från Mileva Maric. Tre månader senare gifter han sig med sin kusin Elsa (infälld bild).
Äktenskapet med Mileva har knakat i fogarna under en längre tid, och i ett brev skriver Einstein till sin fru att hon är en ”osympatisk, humorlös person som inte får ut någonting av livet och som genom sin själva existens släcker andra människors livsglädje”.
Tillsammans med Mileva har Einstein nu två söner. Men barnen är i stort sett det enda de har gemensamt; paret gör inget annat än bråkar. Mileva är svartsjuk på sin makes framgångar, vänner och arbete, medan Einsteins kusin Elsa är både omtänksam mot och stolt över honom.
När Einstein är sjuk tar Elsa hand om honom. Hon ger honom en borste så att han kan tämja sitt vildvuxna hår och hon tvättar och stryker hans kläder så att han ser presentabel ut på fina middagar. När han begraver sig i sitt arbete och glömmer bort allt annat ordinerar hon motion, vila och hälsosam mat.
"Den som aldrig har gjort fel har aldrig testat något nytt." Einstein
Hennes rekommendationer är emellertid helt bortkastade: ”Jag tänker röka som en borstbindare, arbeta som en häst, äta utan att fundera närmare på vad jag stoppar i mig och bara gå ut och promenera i verkligt angenämt sällskap”, påpekar Einstein.
Detroniserar Newton
Dag som natt arbetar han som besatt för att utveckla sin ursprungliga relativitetsteori. Det går ofta veckor utan att han kommer utanför dörren. En bekant som hälsar på honom berättar att Einstein ser ut som ”ett tankspritt, långhårigt lejon som just har fått en stark elektrisk stöt”.
Han är ofta så uppslukad av sitt arbete att han glömmer bort att äta och sova ordentligt, och i hans stora men sparsamt möblerade lägenhet svämmar golven över av tättskrivna papperslappar med formler och matematiskt klotter.
Einstein vänder och vrider på sin egen hjärna, grubblar och tänker, men tvingas slokörad inse att hans matematiska förmåga inte räcker till för den utmaning som han har ställts inför.
”Jag har fått en enorm respekt för matematiken, vars mer subtila delar jag i mitt oförstånd hittills har betraktat som ren lyx”, skriver han i ett brev till en bekant.
Den klassiska geometrin räcker helt enkelt inte till för att beskriva Einsteins bild av universum, så han stöter hela tiden på problem med sina ekvationer.
LÄS OCKSÅ: 8 uppfinningar du kan tacka Einstein för
Men med hjälp av bland andra Marcel Grossmann, en gammal vän och matematiker, lyckas han efter ett riktigt kraftprov komma så långt att han år 1913 kan presentera utkastet till en teori som rycker undan mattan från den klassiska världsbilden.
Rummet är inte platt och absolut som Isaac Newton, en av historiens största naturvetenskapsmän, påstod. I stället är det krökt, och gravitationen är en krökning av rummet, hävdar Einstein.
I samma andetag medger han att teorin för tillfället inte är något annat än ett påstående – kanske till och med ett osammanhängande sådant, vilket även hans skeptiska fysikerkollegor påpekar.
"Vi kan inte lösa våra problem genom att tänka på samma sätt som när vi skapade dem." Einstein
När Einstein håller föredrag och berättar om sin relativitetsteori finns det folk som blir begeistrade. Men de flesta forskare förkastar teorin, som i deras ögon inte bara strider mot sunt förnuft, utan också vänder upp och ner på alla vedertagna föreställningar om begrepp som rörelse, tid och rum.
Själv är Einstein övertygad om att han har rätt, men för att undanröja alla tvivel föreslår han ett praktiskt experiment:
Hans förutsägelser innebär att ljuset från en avlägsen stjärna skulle böjas när det passerar nära solens gravitationsfält. Just detta fenomen kan påvisas med hjälp av fotografier av stjärnor nära solen vid en total solförmörkelse.
Världskrig kommer emellan
Nästa solförmörkelse kommer att inträffa den 21 augusti 1914 och vara synlig i södra Ryssland. Einstein uppmuntrar astronomerna att testa teorin.
”Inget mer kan nu göras av teoretikerna. I den här saken är det bara de, astronomerna som nästa år kan göra den teoretiska fysiken en ovärderlig tjänst”, skriver han sensommaren 1913.
Einstein hade aldrig strumpor på sig. Han stod inte ut med tanken att slita hål på dem.
En ung astronom i Berlin, Erwin Freundlich, säger sig vara villig att anta Einsteins utmaning, men han saknar pengar.
”Se bara till att beställa de fotografiska plåtarna. Ödsla inte tid på grund av pengaproblem”, svarar Einstein, som tillägger att han om så krävs kan bidra med sina egna blygsamma besparingar.
Men det behöver han inte, eftersom privata donatorer träder fram. Den 19 juni 1914 sätter Erwin Freundlich kurs mot Krim tillsammans med några kollegor.
Men något kommer i vägen för det stora avslöjandet av universums hemligheter. 20 dagar före förmörkelsen, den 1 augusti 1914, förklarar Tyskland Ryssland krig. På Krim tillfångatas Erwin Freundlich och hans kollegor av den ryska armén, som dessutom konfiskerar deras utrustning.
När månen glider in framför solen sitter Freundlich bakom galler. Han släpps visserligen efter några veckor, men då har solförmörkelsen redan inträffat. Därmed är Einstein återigen ensam i sina försök att komma i mål med sin teori.
Punkt slut
Under resterande del av år 1914 och större delen av 1915 isolerar sig Einstein i arbetsrummet i sin lägenhet, där han sliter med sitt stora verk. Medan Europa härjas av krig arbetar han som besatt.
På randen av utmattning och nära ett sammanbrott kan den 36-årige fysikern i november 1915 sätta punkt för en av de största vetenskapliga upptäckterna någonsin: Allmänna relativitetsteorin.
"Om du inte kan förklara det enkelt har du inte förstått det ordentligt." Einstein
”Den här teorin är oförlikneligt vacker”, säger Einstein självsäkert till en vän, medan han för en annan berättar: ”Det är mitt livs viktigaste upptäckt.”
Nu återstår bara att praktiskt bevisa att teorin stämmer med verkligheten. Einstein behöver ännu en solförmörkelse.
Världshistorien får en ny fixstjärna
Gång på gång har Einstein uppmanat astronomerna att testa förutsägelsen om ljusets krökning i ett gravitationsfält genom att studera en solförmörkelse. När den brittiske astronomen Arthur Eddington får chansen att göra det tvekar han inte en sekund.
I forskarkretsar anses Arthur Eddington tillhöra den lilla skaran som verkligen förstår sig på Einsteins teorier. Astronomen har tagit till sig teorin med stor entusiasm och till och med skrivit en avhandling om den på engelska. År 1919 seglar han från London till ön Principe utanför Afrikas Atlantkust för att fotografera en förmörkelse som ska inträffa den 29 maj klockan 15.13.
n förväntansfull. Britten har ställt upp sin fotoutrustning på en 150 meter hög slänt på öns nordsida – på första parkett för solförmörkelsen. Men timmarna före det stora testet är både himlen och Arthur Eddingtons sinne förmörkade.
Molnen hänger lågt och hotar att skymma det sällsynta fenomenet. Men som genom ett trollslag klarnar himlen upp just innan månen glider in framför solen. Själv har Arthur Eddington inte tid att betrakta det cirka fem minuter långa skådespelet.
Han har fullt upp med att byta plåtar för att kunna dokumentera händelsen. Inte ens när bilderna är tagna är han klar med sin uppgift. Nu väntar flera månaders arbete med att tolka bilderna och komma fram till om de överhuvudtaget kan användas.
Ljus på avvägar
I Berlin väntar Einstein spänt på Arthur Eddingtons resultat. Han försöker ge ett obekymrat intryck, men väntan känns oändligt lång för honom. ”Jag har fortfarande inte hört något nytt om förmörkelsen”, skriver han i ett brev till sin mamma den 2 september 1919.
"Om ett rörigt skrivbord är ett tecken på ett rörigt sinne, vad är då ett tomt skrivbord?" Einstein
Veckan därpå kan han inte låta bli att höra sig för med en forskarkollega i Holland: ”Du har möjligen inte hört något om den engelska solförmörkelseobservationen?”
När resultatet offentliggörs på ett möte i Royal Society i London den 6 november 1919 är ingenting längre som det har varit. Från att ha varit en okänd kontorist blir Einstein en stjärna.
”Efter ingående studier av de fotografiska bilderna är jag beredd att påstå att det inte råder några som helst tvivel om att de bekräftar Einsteins förutsägelse”, säger astronomen Frank Dyson på mötet, som bara har en enda punkt på dagordningen: Resultaten från solförmörkelsen.
Einsteins skrivbord den dagen han dog - rörigt som alltid.
Under dagarna som följer är allmänna relativitetsteorin och dess rufsige upphovsman förstasidesstoff i större delen av världen:
”Revolution inom vetenskapen. Ny teori om universum. Newtons idéer har fallit”, basunerar engelska The Times ut på förstasidan. ”Ljus på avvägar på himlavalvet”, skriver New York Times.
För Einstein själv är bekräftelsen en stor triumf, trots att han egentligen aldrig har tvivlat på att teorin håller.
Och trots att det inte är särskilt många som förstår exakt hur Einstein har förändrat universum blir han den hjälte som världen så väl behöver. Efter dödandet i skyttegravarna och världskrigets katastrofala blodbad törstar mänskligheten efter goda nyheter.
Pressen och allmänheten älskar det krullhåriga geniet, som både spelar violin och strör visdomsord och fyndiga kommentarer omkring sig. De älskar hans vilda hårprakt och hans vana att skriva ner ekvationer på bordsduken.
Och de avgudar hans informella och anspråkslösa framtoning – ljusår från det beteende som man skulle kunna förvänta sig av en person som på egen hand har revolutionerat den fysiska världsbilden.
Ett pris på Einsteins huvud
År 1922 får Einstein Nobelpriset i fysik, vilket han har hoppats på länge. Ironiskt nog får han emellertid inte priset för relativitetsteorin, utan för artikeln om fotoeffekten som han publicerade år 1905.
Det tycks inte vara någon hejd på äran och berömmelsen. Einstein ingår nu i en liga som befolkas av regenter, statsöverhuvuden och andra kändisar.
Han besöker USA:s president, hälsar på det japanska kejsarparet och syns på röda mattan tillsammans med Charlie Chaplin. Men han finner också tid för sin forskning och sitt engagemang som pacifist och förespråkare för upprättandet av en judisk samlingspunkt i Palestina.
Arthur Eddington tog på sig uppgiften att bevisa Einsteins teorier.
När nazisterna kommer till makten i Tyskland i januari 1933 står det i tidningarna att Einsteins namn finns med på en lista över attentatsmål och att man har satt ett pris på 20 000 mark på hans huvud.
”Jag visste inte att jag var värd så mycket pengar”, kommenterar Einstein ryktet med sin svarta humor.
Men som jude känner han nazisternas gränslösa hat. När Hitler blir rikskansler år 1933 bryter Einstein alla band med Tyskland och bosätter sig i Princeton i USA.
Resten av sitt liv förblir Einstein en levande legend. År 1952 är det nära att han kan foga titeln president till sitt imponerande CV, för när Israels förste president Chaim Weizmann dör får Einstein ett erbjudande om att efterträda honom.
”Jag är inte rätt person och jag kan inte göra det”, svarar den 73-årige vetenskapsmannen, som i många år har dragits med flera allvarliga sjukdomar.
En vårdag 1955 upphör en av historiens främsta hjärnor att tänka. En hjärt-kärlsjukdom tar livet av Einstein klockan 01.15 den 18 april, medan han är inlagd på Princeton Hospital.
På hans skrivbord ligger högar av papper med ofärdiga beräkningar, men den största beräkningen av dem alla är färdig sedan länge. Den gav mänskligheten en helt ny förklaring av universum.