I delar av Väst- och Centraleuropa, bland annat Skandinavien, firas den germanska julen. Denna tradition är med stor sannolikhet en hednisk högtid från den nordiska religionen, som långsamt har anpassats till den kristna tron från 900-talet till 1200-talet.
Historikernas teorier om julen kommer bland annat från studier av Snorre Sturlassons krönika Heimskringla.
Sturlasson var en isländsk hövding och skald samt medlem av Alltinget. Hans verk nedtecknades omkring år 1230, det vill säga efter det att den kristna tron blivit spridd i Norden och påverkat julen.
Enligt Sturlasson var julen ursprungligen ett stort knytkalas, som vanligen hölls hos en hövding, med öl och offer till gudarna.
På den tiden var julen bara en av många sådana högtider. Den inföll troligen i samband med vintersolståndet, årets kortaste dag, antingen den 21 eller 22 december.
Ordet kommer från gammal månad
Ordet ”jul” har ett helt annat ursprung än engelskans Christmas. Det kommer från det fornsvenska iul och har troligen sitt ursprung i det gotiska månadsnamnet fruma jiuleis, som är känt från 300-talet och som motsvarade antingen november eller december.
Några århundraden senare dyker ordet upp på fornengelska i formen yule. Under vikingatiden hade jul flera betydelser. Eventuellt var det en beteckning för fester i allmänhet. Hur som helst påpekar språkforskare att iul faktisk är en pluralform.
