Varför höll romarna folkräkningar?

Lukasevangeliets andra kapitel, även kallat julevangeliet, börjar med orden ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.” I hundratals år hade romerska folkräkningar ägt rum, men det var bara romerska medborgare som registrerades, så att de kunde betala skatt och bli soldater. På Quirinius tid ägde en folkräkning som även omfattade judarna rum, men räkningen skedde bara i Judéen, alltså den södra delen av landet runt Jerusalem och Betlehem. Denna registrering gjordes år 6 e Kr och gällde bara skattskrivning, för judarna var befriade från romersk militärtjänst. Vid denna tidpunkt var Jesus 10–12 år gammal, eftersom man räknar med att han föddes år 4 eller 6 f Kr. Historien om Jesu födelse i Lukasevangeliet stämmer därför inte med Quirinius folkräkning. Det gjordes ingen folkräkning i Galiléen, varifrån Josef och Maria kom, och det finns inga som helst belägg för att någon skulle resa tillbaka till den stad de kom ifrån – Betlehem för Josefs vidkommande. Romarna var bara intresserade av att veta var de skattskyldiga befann sig, och hur mycket de kunde betala i skatt.