Klockan var lite över midnatt då vaktchefen Jakov Jurovski gick för att väcka tsarfamiljen. Alla skulle ned i källaren, förklarade han. Det hade varit skottlossning i staden, och de skulle flyttas i säkerhet någon annanstans.
Tsarparet, deras fem barn och de fyra kvarvarande tjänarna fick klä på sig i lugn och ro, innan Jurovski följde dem ned. Tsar Nikolaj II gick först med kronprins Aleksej i famnen. De fördes in i ett sparsamt upplyst källarrum, som tömts på allt bohag.
Tsaritsan Alexandra beklagade sig över att det inte fanns något att sitta på, medan de väntade, och Jurovski beordrade fram två stolar till henne och Aleksej.
Avrättningen kom som en överraskning
Ingen verkade ana oråd. Inte heller då en grupp på tio beväpnade vakter kom in i rummet. Först då Jurovski steg fram och tog upp ett papper ur fickan gick det upp för dem vad som skulle ske.
”Exekutivkommittén i Urals arbetar-, bonde- och soldatråd har beslutat att ni skall avrättas”, läste han med hög röst. Tsaren, som stod med ryggen mot vaktchefen, vände sig om. Förvånad stammade han fram ett ”Vad?”. Han tittade på sin hustru och hann bara säga ”Vad” ännu en gång, innan Jurovski drog sin pistol och sköt honom flera gånger i bröstet och huvudet.
Skotten utlöste ett inferno i det halvmörka, lilla rummet. Varje vakt hade på förhand tilldelats en person som han skulle skjuta, men nu föll eller kastade sig offren på golvet. Andra bultade skrikande på en låst dörr i bakgrunden. Förvirringen var total.
Vakterna började skjuta vilt in i mängden. Vilsekomna kulor rikoschetterade från väggen. Jurovski försökte stoppa skjutandet men lyckades inte göra sig hörd. Rummet var nu så fyllt med krutrök och damm att det var nödvändigt att vädra, innan Jurovski åter kunde få överblick över situationen.
Tsaren, tsaritsan och dottern Maria var döda. Detsamma gällde för två av tjänarna. Resten var bara skadade. Jurivski slog ihjäl Aleksej och hovläkaren med sin pistol. Under tiden dödade de andra vakterna hovdamen och de resterande döttrarna Olga, Tatiana och Anastasia.
De försökte först skjuta dem och sedan att sticka ihjäl dem med sina bajonetter, men ett lager av diamanter och ädelstenar som sytts in i deras kläder skyddade prinsessorna.
Till sist mördade vakterna dem en efter en med ett skott i huvudet, så att de var säkra på att alla var döda.
Svält och nöd störtade tsaren
Massakern, som ägde rum natten till den 17 juli 1918 i källaren under Ipatievhuset i Jekaterinburg, markerar det definitiva slutet på tsarväldet i Ryssland. Nikolaj II hade abdikerat i mars året innan. Hans popularitet var då över, efter att Rysslands deltagande i första världskriget hade försatt landet i en ekonomisk och politisk kris.
Bristen på livsmedel i städerna var katastrofal, och i februari 1917 gick befolkningen i Sankt Petersburg ut på gatorna i protest. Armén vägrade ingripa, och tsarfamiljen tvingades ge upp.
Tsarfamiljen sattes först i husarrest i Alexanderpalatset utanför Sankt Petersburg. Under sommaren tillspetsades situationen ytterligare i huvudstaden. Den provisoriska regeringen valde att flytta tsarfamiljen utom synhåll och i säkerhet i den sibiriska staden Tobolsk. Det var här familjen uppehöll sig, då bolsjevikerna tog makten samma år.
Revolutionen ledde till ett inbördeskrig mellan bolsjevikerna och Vita armén, som kämpade för att återinsätta tsaren på tronen. Nikolaj blev därför snabbt en nagel i ögat på bolsjevikerna. Faran för att han skulle bli fritagen och ge fienden en stor symbolisk seger var överhängande. Då Vita armén närmade sig Tobolsk i april 1918, flyttade bolsjevikerna tsarfamiljen till Ipatievhuset i Jekaterinburg på östsidan av Uralbergen.
Strax därpå ryckte Vita armén också in i Uralområdet. Bolsjevikerna insåg att de var tvungna att lösa problemet en gång för alla och göra sig av med Nikolaj II och hans arvingar.
För säkerhets skull dömdes resten av familjen också till döden utan rättegång. Ordern kom från högsta instans. Lenin var själv med och fattade beslutet, som nådde Jekaterinburg på eftermiddagen den 16 juli. Jurovski satte genast igång med att verkställa beslutet samma natt.
Liken var farliga och måste bort
Det var viktigt för bolsjevikerna inte bara att döda tsaren och hans familj. Liken skulle också röjas säkert ur vägen, så att Vita armén inte kunde hitta dem och använda dem i propagandasyfte. Då kulregnet upphört i det lilla källarrummet i Ipatievhuset, kördes de döda kropparna till ett övergivet gruvschakt en bit utanför staden.
Där kläddes de av och kläderna tömdes på ädelstenar och brändes på bål. Liken slogs till oigenkännlighet med gevärskolvar och översköljdes med syra innan de kastades ned i schaktet. Vattnet på botten var inte djupt nog för att täcka dem. Jurovski vågade inte låta liken ligga i gruvan, men det höll på att bli ljust, så flytten måste skjutas upp till nästa natt.
Nästa kväll återvände bolsjevikerna för att hämta upp liken igen och köra dem till en annan, djupare gruva i området. På vägen körde lastbilen emellertid fast, och man såg sig tvungen att lämna kvar liken i en improviserad grav under en öde skogstig. Medan en grupp grävde, beordrade Jurovski en annan grupp att lägga liken efter kronprins Aleksej och en av prinsessorna på ett bål en bit därifrån.
Liken övergjöts med syra
De förkolnade resterna begravdes sedan för sig själva bredvid bålet. Man hann inte bränna fler, innan man åter överraskades av gryningen. Resten av kropparna övergjöts därför på nytt med syra för att göra dem oigenkännliga och minska liklukten från graven, innan den täcktes med jord.
Ovanpå lade arbetarna några långa järnvägsslipers, som de hade hittat i närheten, och då de fick loss lastbilen, körde de över platsen ett par gånger för att pressa ihop jorden.
Två dagar efter morden sände bolsjevikerna ut ett officiellt meddelande om att Nikolaj II hade blivit skjuten på grund av en överhängande risk att han skulle bli fritagen. Meddelandet nämnde inte något om resten av familjen. Först åtta år senare, efter att bolsjevikerna hade säkrat sig makten, erkände myndigheterna att alla hade dödats.