När uppfanns spegeln?

De äldsta av människan tillverkade speglarna härstammar från forntidens Egypten, där de rika egypterna speglade sig i polerat silver och andra metaller. Redan tidigare har emellertid människan använt naturliga speglar; exempelvis speglade man sig i en slät bit svart vulkaniskt glas. De första speglarna var väldigt små, och först runt år 100 e Kr började man göra speglar, som visade hela kroppen. Vid slutet av 1100-talet började man använda glas, som man belade med ett lager metall, i regel silver. Speglar från Venedig blev speciellt kända och värdesatta för sin höga kvalitet. Speglarna var dock otroligt dyra och verkligen inte var mans egendom. Priset på speglar föll först på 1800-talet, när tillverkningen blev mer industriell. I dag tillverkas de flesta speglar genom att man lägger ett väldigt tunt lager av krom, nickel eller titan på en glasskiva. Ovanpå detta läggs ett lager silver eller aluminium, och alltihop skyddas av ytterligare ett lager, som kan bestå av silikon eller lack. Det skyddande lagret skall framför allt stänga ute fukt. För att fungera måste spegelns yta vara helt slät. Bara om ytan är utan ojämnheter reflekteras ljuset. Är ytan ojämn, sprids ljuset i alla riktningar och ger därför inte någon spegelbild. Spegelbilden är en så kallad skenbar bild. Hjärnan uppfattar en spegelbild, som om det föremål som speglas befinner sig bakom spegeln. Först när barn är omkring ett halvt år kan de känna igen sig själva i en spegel, och bland djur är det bara schimpanser, som vet att spegeln visar en bild av dem själva.