När uppfanns nyckeln?

Den tidigast kända nyckeln är cirka 4000 år gammal. Det vet arkeologerna med säkerhet, eftersom man i ett antikt tempel i Khorsabad i nuvarande Irak har hittat världens äldsta lås. Nyckeln till låset existerar inte längre, men forskarna känner till låstypen och den tillhörande nyckeln från flera senare fynd i Egypten. Från dessa fynd vet man att nyckeln har varit en rektangulär träbit, på vilken det fanns taggar av trä som grep in i låset. Principen bakom det antika låset var att den dörr som skulle låsas på insidan blockerades av en träbjälke. Genom bjälken hade man gjort en rad små hål, och i dessa passade cylinderformade trästavar, som satt fast i en låsanordning på dörren precis ovanför bjälken. Nyckeln var försedd med trätaggar, som exakt matchade dem på låsanordningen. När nyckeln stacks genom ett hål i dörren, kunde låsanordningens trästänger föras ut ur träbjälken, varefter man med nyckeln kunde skjuta bjälken åt sidan, så att dörren kunde öppnas. De gamla nycklarna har använts till att låsa rum med dyrbara föremål och till speciella skyddsrum, där man var i säkerhet för fiender och rövare. Senare kom lås och nycklar i järn. De utvecklades i romarriket, och det var också romarna som uppfann nyckelhålet, som påminner mycket om konstruktionen i dagens lås. I de romerska dörrarna gjorde små utskjutande partier i nyckelhålet att en nyckel inte kunde vridas runt i låset, om den inte var den rätta. Romarna var också de första som gjorde små nycklar och lås till mindre lådor och smyckeskrin. Vissa av nycklarna var till och med så små att de kunde bäras på fingrarna som ringar.